http://www.fireengineering.com/index/articles/news_display/142715614.html och en rad likande artiklar som speglar det arbete som redan gjorts, görs och planeras utanför våra gränser. Vi pratar om "nyttan" av brandvarnare och det har vi nog varit överens om sedan...
Men det är okontroversiellt och lagomt och visar att vi...har visioner, eller?
Nu måste jag fort skriva att detta bara är ett, alltså 1, exempel av många, annars kommer väl någon som jag , gud förbjude en till, och skriver samma saker om mig och det kan räcka väl med andra saker om mig. Jag är van.
Jag vill tillägga att under vår storstadsträff i slutet av veckan kom, direkt och oförberett, för deltagarna, ett femtontal förslag om hur man borde göra för att minska bränder. Bra det, av ett fackförbund som anses av vissa vara smalt och bara se till det operativa och historien. Inget kunde vara mer felaktigt och det kommer vi att visa de närmsta åren när byråkratiska/politiska lagoma visioner och lösningar ska presenteras. Alltså att detta går och att vissa företrädare har andra agendor, också, som faktiskt hindrar och stör processen.
Politiskt ledarskap måste det naturligtvis finns då hela modellen bygger på det men var går gränserna när man som chef, ledare är något annat, blir för mycket politiker och för lite verksamhetens företrädare.
BRF måste ju till skillnad från andra jobba med detta själva till stora delar när prestige, principer och politik är viktigare än sunt förnuft. Gagnar det samverkan och utveckling som kommer "tredje man" till del eller är det viktigare att bibehålla linjerna i den svenska modellen och tänket? Jag är övertygad att domen från "tredje man" kommer bli hård för ett antal företrädare när facit över verkligheten redovisas. Redovisas även med internationell expertis i samma båt. Som BRF.
I landet lagom blir man irriterad över kritik även om den är konstruktiv eller kanske just därför. Man tar inte debatten och processerna före och blir sen frustrerad när de kommer efter. Självklart blir det så och otaliga utredningar och forskning visar varför, men sammanfattat; moderna människor vill vara med, de vill veta, och oavsett om de är "tredje man" eller medarbetare. Och absolut om de är politiker och ett valår.
Kävlinge kommun är en ganska trygg kommun säger räddningschefen Per Widlundh i ett genmäle på en artikel jag skrivit om tidigare och har då om han citerats rätt, redan i första raden egentligen underkänt den organisation som finns i området. Som han själv tillsatt, kan man spettsa till det. Jag vet inte egentligen och hur ska jag kunna göra det.
Vidare menar han att jämförbara kommuner också bara har ett ganska bra skydd men det framkommer inte vilka så att dels de själva skulle kunna få chansen att gå från ganska till åtminstone bara, trygg. Jag skulle också vilja se dem men då mer av ett brinnande intresse. Apropå brinna så brann det bara 18 gånger i byggnader i detta område 2009 skrivs det. Hur såg resten av statistiken ut undrar ju då en annan direkt och är det bara brand i byggnad som är räddningstjänst? Jag har läst ett antal olycksunderökningar och även om jag inte på något sätt tänker utge mig för att vara expert, har vi experter, och jag en viss erfarenhet.
18 brand i byggnad skvallrar om en annan statistik också och är inte direkt låg i ett nationellt perspektiv heller, kanske, och sen för den som drabbas räcker det faktiskt med 1 gång oavsett hur det räknas, politiseras och statistikiseras. Eller är det som är ganska.
Sen som vanligt, numera, slår man fast att det inte är samhället som ska lösa innevånarnas problem om det än handlar om skydd och säkerhet utan privatpersonerna måste veta hur de skall agera. Och dessutom, för privatpersonerna, har de tvånget att finansiera skydd och säkerhet till bland annat, Pers organisation.
Sista raden skrev jag själv men det förvånar väl ingen. Visst det är helt klart, enligt Lagen Skydd mot olyckor, vilket tyvärr verkar vara det enda ”man” har en klar tolkning i, att yttersta ansvaret finns hos den enskilde men var ligger ansvaret för en räddningstjänstorganisation av Pers storlek? Att man i vissa områden har det ganska bra och måste man "spettsa till det och få information externt och via media för att få information? Det här duger inte och jag ser detta mer under kanske samma etikett som för Sandvikens äventyr i schlagervärlden för nått inlägg sedan; vem snodde däcken.
Jag avslutar idag för nu börjar familjen vakna och andra aktiviteter ta vid med ett gammalt citat; "If you can't beat them, join them" vilket man kan göra på många sätt. Jag ser med glädje på våra stödmedlemmar som insett att man för 250 kronor om året får man inte bara 6 nummer av vår förträffliga tidning och tillgång till medlemsförmåner och information på ett annat sätt. Utan får vara med i utvecklingen av ett branchförbund som kommer att göra skillnad. (Anmäl er på nätet och stöd oss om ni inte vill eller kan bli fullvärdiga medlemmar.) Och faktiskt, och detta är helt sant, och en rolig avslutning, vi har samverkansavtal med ett antal stora aktörer utanför själva branchen, också, varvid Däckspecialisternas riksförbund är ett.
Hehe..tycker jag med ett visst mått av ödets? ironi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar