Man kan bland annat läsa i http://www.brandsakert.se/artikel.asp?articleid=309 att SBR och Brandskyddsföreningen tycker tanken med Trygghetsstyrkor låter spännande och vi höll faktiskt med i vårt betänkande i genomgången av LSO:n:
"Brandmännens Riksförbund anser att vi redan har till stor del det som efterfrågas. Att få de fulla befogenheterna i dessa skilda yrken är befängt men utifrån ett IVPA, i väntan på ambulansperspektiv, är det värt att utreda vidare i vissa delar av landet och för vissa styrkor. I en del glesbygdsområden är ortens deltidskår det enda som finns kvar av samhällsservice och om den hotas då den inte riktigt uppnår handlingsplanens mål om viss risk och sårbarhet som berättigat existensminimum kan andra vägar vara intressanta. Dock bör, och återigen, detta vara genomarbetat och under överinseende av ett regelverk samt med tillsynsmöjlighet i detta. Vad är egentligen räddningstjänst och vad är utanför det begreppet och med vilken kompetens, utbildning etc kompletterar man för att uppnå den kvalité man eftersträvar. En röd brandbil med ett förstaförband, ett par handbojor och några bra-att-ha-telefonnummer är inte vad vi då tänker oss. Vi är alltså, förvånade för många, försiktigt positiva om detta sker på ”rätt ställen och under ”rätt förutsättningar”.
Ylva Thörn, Kommunal säger: – Det är olika typer av yrken. Poliser, brandmän och ambulanssjukvårdare har olika befogenheter i lagen och hon tror att förslaget skulle undergräva kompetensen i de olika yrkena, och det kan vara farligt för de anställda. Vårt ”rätt ställen och under rätt förutsättningar” tar hänsyn till det Ylva nämner men lämnar öppningar för glesbygdsproblemen som man inte har på samma sätt inom Kommunal.
Anders Lundberg på MSB håller med om att det blivit svårare att rekrytera personal, särskilt kvinnor, till deltidskårer, (?? detta sen), men nu om Trygghetsstyrkorna: – Det handlar om att ambulans, polis och räddningstjänsten ska hitta alternativa samarbetsformer genom så kallade Trygghetsstyrkor. Vi är positiva till ett sådant uppdrag, säger Anders Lundberg och nämner »Karlstadssystemet« som fanns från 1890- till 1920-talet, och var en liknande metod.
Herregud och så kallar man facken för ”historie-kramare”. Jag har sökt men inte hittat detta ”system” som då, om detta stämmer, fungerade under den industriella revolutionen i slutet av 1800-talet och då Karlstads befolkning ökade så kraftigt att man gick från 8 716 invånare 1890, till 20 911, 1930.
I samband med den stora Industriutställningen i Göteborg i augusti 1891, kom den första bensindrivna bilen till Sverige. Stockholm fick sin första ambulansbil år 1902. Att skaffa kommunala polisbilar ansågs länge inte som självklart, även om den första polisbilen, en Scania-Vabis, levererades till Stockholm 1913. (Det gick lika bra att cykla - eller vid brådskande ärenden - åka taxi.) Samma år, 8 maj 1913 köpte Göteborg stadens första brandbil för dåvarande enorma 20 000 kronor.
I mer modern tid fick dåvarande räddningsverkets GD Lennart Myhlback storstryk i denna fråga och nyss, 2009 och faktiskt pågående tid var det Landshövdingen i Västernorrland Bo Källstrands tur efter sitt förslag att brandmän i framtiden ska kunna hoppa in som poliser. Polisförbundet gick i taket med uttalanden som;
– I så fall kan man ju lika gärna ha en slaktare som jobbar som läkare för att det är läkarbrist i glesbygden, citat Carina Ytterström, ordförande i Polisförbundet Västernorrland.
Men, om MSB får tag i frågan känns dagens utspel och uttalande lite för snabba och onödiga för de börjar ju sin utredning från 1890 så det bör ta en stund att komma hit och nu. Eller så är det ett skrivfel. Låt oss hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar