Det finns inga rekryteringsbekymmer

Jag hittade en gammal rapport från Räddningsverket som hos mig heter 18589 och lite annat relaterat material. Bara namnet gör att den försvinner och det var väl tanken för allt som vi brottas med idag, fanns med.
I vissa delar värre nu och i upprinnelse då. Jag skriver om rekryteringsproblem vid deltiden. Vad var det vi sa och säger och hur hade det blivit om vi inte drivit dessa frågor då, sen och nu, och/eller om vi hade fått vara med längre i detta arbete och inte bara under ett fåtal möten. Ständigt starkt ifrågasatta av..SKL. Minnet kommer åter som hos en gammal elefant så huka er. Alltså Pacta och SKL.

Regeringen uppdrog den 28 juni 2001 åt Räddningsverket att
i samverkan med Svenska kommunförbundet, kommuner och Brandmännens Riksförbund
redovisa förhållanden för deltidsanställda brandmän vad avser rekrytering, ersättning, utbildning och arbetsvillkor.
Uppdraget innefattade att göra en bedömning av framtida behov av deltidsanställda brandmän och redovisa en analys av framtida rekryteringsproblem samt att lämna förslag till förändringar för att underlätta rekryteringen.
Uppdraget redovisades den 1 november 2001.

Mot bakgrund av de förslag som lämnades i denna redovisning beslutade regeringen den 27 juni 2002 att uppdra åt Räddningsverket att vidareutveckla rapporten och därvid analysera orsakerna till rekryteringsproblemen och föreslå långsiktiga lösningar.

Vi väntar fortfarande, visserligen inte stillasittande utan drivande men, vart tog resultaten vägen och har SKL gjort något överhuvudtaget för att hjälpa ”sina” kommuner i detta de senaste 10 åren? Många av svaren finns i delar av denna rapport och är tyvärr sammanfattat;

Blev inga och absolut ingenting, utan faktiskt tvärs om och i det arbete jag läst förnekar man till och med att det fanns och finns ett rekryteringsproblem. Snälla, snälla och snälla, fråga vem som helst i branchen. Ni kunde gjort det då och ni kan göra det nu och ja, jag fattar helt enkelt inte att man kunde vara så verklighetsfrånvänd.

Man skulle kunna raljera och kalla det ett slags byråkratisk anterograd amnesi men det gör jag inte och då behöver jag heller inte förklara vad jag menar med det konstiga orden.

Finns så mycket annat konstigt att försöka förklara istället.