Bryta mot lagen eller sätta tredje person i fara - Lokaltidningen Kävlinge Nya ..är en intressant och högaktuell artikel. Här skriven ur ett lättförståeligt perspektiv. Det går en våg genom landet i att inrätta precis dessa bekymmer och på fredag har BRF en central tvisteförhandling i och runt just detta. Där har dessutom Länsstyrelsen "rekommenderat" kommunen att inte göra detta pga hot och riskbild för områdena. Alltså två stationer som skall bli 1+3 från 1+4 samtidigt som man stärker en station från 1+2 till 1+3 utan den hot och riskbilden. Knasigt? Nä uppenbart, och faktiskt från tjänstemannahåll erkända, politiska prioriteringar och med argument att man faktiskt kan rökyka ändå. Från kommunen!
BRF är inte mot en del neddragningar utan samhället förändras och då organisationers nytta, inte mot FIP-bilar etc och andra moderniteter. Det måste också skrivas relaterat, för att slippa onödig debatt om det just nu, vi kan ta det sen, men snälla, snälla någon, vem bestämmer och utifrån vad; MSB, LSO;n eller varje kommun eller kommunalförbund? Regelverk, lag statistik och mätbara vetenskapliga fakta, i den mån de finns, eller politisk välvilja och förståelse? Förstår politiken räddningstjänsten och vem skall i så fall hjälpa dem att förstå om inte?
Högst varierande enligt min erfarenhet och ansvaret för att de vet hur och om samt vad de beslutar vilar tungt på räddningschefen. Vem har gett dem råden då det går åt...eller visar "historien" att man tar ansvar för beslutet/en politiskt?
Det är mycket nu men det är inte bara en röd bil som är vad man har för förmåga utan vad som finns i bilen. Sen kan 1+1 räcka eller 0+1 eller inget alls men ska det vara olika beroende på ..? Eller? Vet kommuninnevånarna vad man haft, har och får och på vilka premisser detta beslutas och det är faktiskt även så att det finns en skyldighet att upplysa dem om det enligt LSO:n och skydigheterna skrivs inte "bara till den enskilde". Görs det och kommer det att göras mer ett valår? Ja från oss.
Åter till artikeln som på många sätt speglar en tråkig verklighet och ett växande, ja nästan galopperande, arbetsmiljöhot och jag frågar mig också vilka åtgärder och planverk som gjorts och görs för att lindra detta och kanske rent av komma tillrätta med en del. Vi driver frågorna, var så säker!
Jag antar att jag kommer få en del svar då artikeln i sig nog drar igång ett arbete och inte är uppkommen bara ur luften utan mer speglar en oro som inte tagits på allvar.
Nu är det plötsligt allvar och dessutom, kanske, en "politisk kris" i uppdagande. Var det värt det?
Vad vet jag....men det är lite som på bilden, en besvärlig väg framgent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar