Varningar

SMHI varnar för snöfall med: "Fara för allmänheten" och toppar med rubrikerna bredvid: ”Väderkatastrofer vi minns”, och ”Välj rätt snöslunga”. Men, av någon anledning bryr jag mig inte särskilt. Undrar varför? Jag tror att en del är att när detta blev förste-side-stoff och journalistiserades dog själva grunden i varför man varnar och.. hur. Vi drunknar i information om katastofer och kriser men oftast handlar katastrofen om att någon kändis tappat sitt örhänge eller att något som förutspås inte blir av. Lite som automatlarmen, de är bra och tanken bakom helt klockren men…..

I nästa journalistiserade rapport som då flera medier slog upp var att man hittat medicinrester i fisk efter att det kommunala avloppsvattnet renats i Uppsala. Alltså efter reningen, oj! Och till slut ”var jag tvungen” att läsa en artikel och visst, det stämde, men man måste äta 184 kilo abborre för att få i sig motsvarande en tablett. Eller dricka fyra liter vatten i 32 år.

Och ute snöar det. Lätt. Än så länge, men då bor jag ju inte på Öland eller i Kalmar heller som framgår i det finstilta i varningarna. Undrar om de läst eller tror det gäller Uppland och Gästrikland? Hade´

PS. Uppdatering. Lilldottern ringde och jag borde läst bättre och tagit detta på mer allvar. Hon är ...insnöad. Alltså inte "insnöad" så..utan av nederbörd. Kort innebär det att jag är ut-snöad och att det finns att göra ikväll. Om man tror fel kan det inte då vara i nått som inte drabbar en själv? DS.

BRF i AD

Arbetsdomstolen meddelar normalt sina domar på onsdagar kl. 14.00 och idag är det onsdag den 1:a februari och dom mellan BRF och Unionen skulle meddelas. Hade vi gjort en oegentlig uppsägning och varit elaka lömska arbetsgivare eller handlade detta om en organisationsutveckling för att stärka det lokala arbetet?

Till och med AD såg att vi stärker det lokala arbetet och vi ”vann”. Lite bitterljuvt och med blandade känslor dock då rollerna var och är lite olikt vad vi är vana vid. Här nedan är länken till domen då jag vet att många är nyfikna och som ni förstår har jag varit så säker att jag skrivit detta före meddelad dom. Jag tror på vårt rättsväsen och vi kan arbetsrätt.
http://www.arbetsdomstolen.se/upload/pdf/2012/11-12.pdf
Hade´

SSBF:s Brandchef slutar

Brandchefen för Storstockholms Brandförsvar Jan Wisén slutar och det var en hel del som kretsade runt det för mig idag.

Priset är högt som chef i en stor organisation och när man tar plats i chefsstolen slutar delar av det man förut ansett vara normalt att fungera men visst, det kommer annat men kompenserar tex. makt och pengar och det andra fördelarna man får och har? Jag skriver om ”hela tiden” för man är inte ledare på den nivån man bör vara i en större organisation på deltid och kan inte gå hem vid 17.00. Man har helt olika arenor att spela på och måste klara såväl att vara en i gänget som under kristallkronorna och hålla reda på var man är för stunden och inte minst, vilka som är vilka. Klarar man inte det då får man vara mera chef eller nästan bara chef och ni som läst bloggen förr vet vad jag tycker om de och det.

Kanske Jan Wisén insett att vara ledare och chef för en stor organisation inte är värt uppoffringarna eller så är det just i den här organisationen, Storstockholms Brandförsvar, eller så är det något helt annat som fick honom att ta beslutet att sluta. Jag vet inte. Jag vet däremot att det i delar är en ny politisk ledning och visst, jag känner även till den turbulens som varit och är runt främst ekonomin men även i andra frågor och där en del frågor egentligen borde varit icke-frågor. Det är till och med så att jag förutspådde ekonomi och chefsbytet året innan förbundsbildningen och gav organisationen och Jan Wisén 3 till 3,5 år till Jan och hans dåvarande interimistiska ledningsgrupp. Storstockholms brandförsvar bildades 1 januari 2009. ”Vad bra då, då fick du rätt och är du glad nu” kan någon tycka men svaret är nej, självklart nej.

Att förutspå nya organisationers utveckling är inte speciellt svårt när man arbetat med detta under mer än 25 år och från bägge håll så att säga. Dels via otaliga fackliga utredningar i förbundssammanslagningar, om- och reorganisationer men även som genomförare och i samma position som Jan med nästan på pricken lika ekonomi och antal medarbetare.
Med och mot andra chefer i samma position och mot eller med politiken beroende på fråga. Ekonomiskt övergripande kommer pengarna från samma påse och när krubban är tom bits hästarna så det gäller att ha kompisar och känna till sina fiender och framförallt vara där, där det händer, och ”hela tiden”, och det… tär.

Vårt samarbete har varit bra under åren och för mig har Jan framstått som en person som varit både kunnig och engagerad och många gånger stått upp för vår intressesfär, den operativa räddningstjänsten. Vi har haft många duster men kunnat skilja på sak och person och respekterat att vi haft olika åsikter och oftast, också förstått, varför och försökt hitta lösningar. Allt går inte att lösa, direkt, men har man ömsesidig respekt kan man ibland finna sig i att vänta. De ekonomiska bekymren som varit är väntefrågor för även om de akuta problemen är lösta enligt pressmeddelandet väntar BRF på fortsättningen och är fortfarande oroliga. Naturligtvis kopplar vi detta till Jans avgång och funderar över om han visste mer om ”de nya utmaningarna” och om de också då, varit en del av skälet till att nu ”låta ny krafter ta vid”… Vi får se.

Nu ser vi fram mot de ”nya krafterna” och det är oerhört viktigt att de blir rätt och är branschvana så vi slipper onödig turbulens i en redan ansträngd organisation och så kör vi. Jag vet att vår duktiga BRF-avdelning står i startgroparna så för det är jag inte orolig alls. Hade´

"Lite" om pensioner.

De flesta européer slutar arbeta långt före den officiella pensionsåldern och därför går pensionssystemen i EU back och det har skrivits spaltmeter om detta. Här kommer det lite till, och ett alldeles fåör långt för att vara ett blogginlägg men, med tonvikt så småningom, på brandmannapensioner.
Trots att den officiella pensionsåldern ligger på 65 år i fjorton medlemsländer är det ytterst få män som är kvar på jobbet så länge inom EU och mindre än hälften av EU:s kvinnor arbetar efter 55-årsdagen. Det är bara i Sverige som mer än hälften av kvinnorna i åldersgruppen 60 till 64 år fortfarande jobbar och här kommer listan från 2010 med Eurostat som källa över ländernas pensionsåldrar. Kanske det kan vara dags att sluta klanka, bara på grekerna…:

Belgien.
Officiell: 65 för män. 64 för kvinnor.
Verklig: 57.

Cypern.
Officiell: 65.
Verklig: 62.

Danmark.
Officiell: 65.
Verklig: 62.

Estland.
Officiell: 63 för män. 59,5 för kvinnor.
Verklig: 58.
Framtid: Ska vara lika (63) till 2016.

Finland.
Officiell: 63–68, garanti från 65.
Verklig: 59.

Frankrike.
Officiell: 60.
Verklig: 55.
Framtid: Ska bli 62?

Grekland.
Officiell: 65 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 61.
Framtid: Kvinnors ska höjas till 65.

Irland.
Officiell: 65.
Verklig: 60.

Italien.
Officiell: 57–65.
Verklig: 58.

Lettland.
Officiell: 62.
Verklig: 58.

Litauen.
Officiell: 62,5 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 58.

Nederländerna.
Officiell: 65.
Verklig: 58.

Norge.
Officiell: 67.
Verklig: 58.
Framtid: Blir flexibel 2011.

Polen.
Officiell: 65 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 57.

Portugal.
Officiell: 65.
Verklig: 59.

Spanien.
Officiell: 65.
Verklig: 59.
Framtid: Ska bli 67.

Storbritannien.
Officiell: 65 för män.60 för kvinnor.
Verklig: 56.
Framtid: Ska bli 65 för kvinnor 2020.

Sverige.
Officiell: 61–67.
Verklig: 61.

Tyskland.
Officiell: 65.
Verklig: 63.
Framtid: Ska bli 67 till 2029.

Ungern.
Officiell: 62.
Verklig: 57.

Österrike.
Officiell: 65 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 60.
Framtid: Ska vara lika 2033.

I Sverige kan man i hög grad själv bestämma när man vill gå i pension. (Om man har råd, men listan visar att det sker i övriga länder med.)
I Sverige har man rätt att börja ta ut allmän pension vid 61 år men också att få arbeta kvar till 67 år. Man kan också välja sin uttagsnivå, och till exempel samtidigt arbeta och ta ut en mindre del av sin allmänna pension. Har man börjat ta ut sin allmänna pension kan man också göra ett uppehåll för att återgå i arbete, och sedan återuppta pensionen. Dagens allmänna pensionssystem innehåller alltså flexibilitet och någon generell pensionsålder finns inte längre. Vissa yrkesgrupper kan gå i pension även före 61 och exempelvis kan brandmän börja sin pension vid 58 års ålder via en särskild avtalspension. (KAP-KL med Särskild Avtalspension för anställda i räddningstjänsten.)

Avtalspension (eller tjänstepension) är en pension som följer av ett anställningsförhållande, där arbetsgivaren har gjort en pensionsutfästelse. De flesta tjänstepensioner är baserade på kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackförbund, men det finns även individuellt avtalade tjänstepensioner. Avtalspensionens storlek varierar mellan olika avtalsområden. Pensionen beräknas på två olika sätt beroende på riskregleringen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren:
Förmånsbestämd eller Avgiftsbestämd, (även kallad premiebestämd).

En förmånsbestämd pension innebär att pensionen uttrycks som ett visst belopp, oftast som en andel av slutlönen. Det innebär en liten osäkerhet för arbetstagaren, som kan förutse hur stor den slutliga pensionen ska bli, samtidigt som det innebär en större osäkerhet för arbetsgivaren, som inte alltid kan förutse hur mycket pengar som måste avsättas, då slutlönen är en okänd faktor. (Inte för brandmän dock där lönen i princip står stilla och kan räknas upp med lägsta index.)

En avgiftsbestämd eller premiebestämd pension innebär att pensionens storlek bestäms av storleken på de premier som betalas in, tillsammans med den framtida utvecklingen av de inbetalda premierna. Det innebär en större osäkerhet för arbetstagaren, som har svårare att förutse den slutliga pensionen, då denna beror på avkastningen på de inbetalda avgifterna. För arbetsgivaren är däremot förutsägbarheten stor. I Sverige är de flesta tjänstepensionsavtal för personer födda senare än 1972 avgiftsbestämda.

Olika faktorer påverkar dina pensionsbeslut:
-Ekonomer betonar vikten av olika ekonomiska faktorer som pensionsförmögenheten (som avgör vilken pensionsnivå man får) och hur mycket man tjänar på att arbeta vidare.
-Socialmedicinare och andra medicinska forskare lyfter ofta fram hälsans betydelse för pensioneringen.
-Utbildning och personer då med högre utbildning pensionerar sig i genomsnitt senare än personer med lägre utbildning visar forskning. (Man menar nog då att personer i LO-yrken i regel jobbat i över 40 år när de passerar 60-årsdagen och att de även ofta haft fysiskt tunga yrken medan personer med hög utbildning kanske inte börjar arbeta förrän efter de fyllt 25 år. När de jobbat i 40 år har de passerat dagens pensionsålder...)
-Personer med slitsamma yrken har en högre risk att bli långtidssjuka och går ofta i pension i förtid, det visar åtskilliga studier.
-Personer med fysiskt och psykiskt mindre krävande och mer intellektuellt stimulerande arbeten jobbar ofta längre skriver man också i pensionsutredningar och visst, förutsättningar är bättre och är inte speciellt svårt att förstå. Jag är trött på ett annat sätt när jag ”kör skrivbord än brandbil” men jag kan gå från skrivbordet när jag själv bestämmer det oftast.

Brandmän som arbetar i utryckningsstyrka har rätt att gå i pension med särskild avtals¬pension från KAP-KL vid fyllda 58 år eller senare. Förutsättningen är att brandmannen har arbetat i räddningstjänsten i minst 30 år varav minst 25 av dessa år i utryckningsstyrka och du ska arbeta i utryckningsstyrkan vid pensioneringen.

Den särskilda avtalspensionen betalas tills den anställda fyller 65 år.
Då börjar istället den ”vanliga” ålderspensionen från KAP-KL att betalas ut.
Då brandmannen har rätt till särskild avtalspension för arbetstagare inom räddningstjänsten fortsätter arbetsgivaren att betala in pensionsrätt enligt KAP-KL fram till 65 års ålder. Den anställdas pensionsrätt i KAP-KL fortsätter med andra ord att växa trots att hon eller han gått i pension. Men, dvs MEN, då påverkas den allmänna pensionen negativt, eftersom lönen bortfaller. (Räddningstjänsten betalar inte in avgifterna för samhällets Allmänna pension (det som förr hette ATP) under den tiden. Den pensionen blir alltså inte så stor som om du hade arbetat till 65 års ålder.) Under tiden med särskild avtalspension för anställda inom räddningstjänsten är ersättningsnivån 73,5 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp och mellan 55 och 62,5 procent av inkomstdelar däröver.
(Inkomstbasbeloppet är 44 000 kronor för inkomståret 2012.)

Om du skaffar ett nytt jobb efter din pensionsavgång är huvudregeln
att då minskar pensionen. Pensionen samordnas med annan inkomst och vid samordning minskas pensionen med 73,5 procent av den andra inkomsten. Det görs ingen samordning med inkomster som är lägre än 24 procent av prisbasbeloppet. (Men det görs ingen samordning med inkomster från jobb som du hade redan före pensioneringen.)
Arbetsgivaren betalade en pensionspremie på 4,25-4,5 procent av din lön från 21 års ålder. Under perioden 2007–2010 höjdes pensionsavgiften successivt och från och med 2010 är pensionsavgiften 4,5 procent för alla. Du väljer själv om pengarna ska placeras i en fondförsäkring eller en s k traditionell pensionsförsäkring och om du inte gör något pensionsval, placeras dina pengar i en traditionell pensionsförsäkring med återbetalningsskydd i KPA.

-Det är märkligt att ingen av oss har reagerat tidigare och att våra centrala företrädare har lyckats förhandla till oss ett så pass dåligt avtal, säger Torbjörn Nylander, brandman i Örnsköldsvik i artikeln http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.4218448--vem-vill-ha-brandman-som-inte-orkar-med- och det tycker jag med. Trots att artikeln innehåller mycket som tex den här sammanfattningen; "pensionssystemet räknar inte längre de 15 bästa löneåren när nu är alla år pensionsgrundande och om man går tidigare innebär det en rejäl minskning av pensionsgrund. Med andra ord uppstår ett glapp, mellan 58 till 65, som inte blir pensionsgrundande. Det översta steget på lönetrappen kapas.
– Från 58 fram till 65 år får vi ut våra avtalade 73,5 procent. Sedan kommer smällen och en generell brandman får cirka 6 000 kronor kvar efter skatt. Plötsligt är vi nere på socialbidragsnivå och vi har inte längre råd att gå tidigare", innehåller den inte allt. Det är och slår värre och inte minst för enskilda och vad händer om du inte jobbar operativt vid 58 eller haft några år tidigare, i kommunen, av de 30 och, och , och det är lite olika.

Vad tycker BRF om detta? Jo vi tycker om olika, bara det är lika och bra i grunden, och att man vet om vad man har och varför och vad man kan få.
Här vet man vare sig det ena eller det andra, bevisligen.
Frågan är helt död från de som har haft, har och borde driva den.
58 år är relevant ur många aspekter och de vinster kommunerna gjort på brandmän, inte bara i detta utan generellt, borde försäkra det, andra öppnade regler och för mer individuella val samt inte minst, en högre ersättning. Alternativen är många men för den enskilde är önskan bara en, man måste klara sig på det med.

Det är många delar på något som kan se ut som ett.. spett, alltså borde vara enkelt, men vi är många som vet vem, vad och hur och var det här var och är, eller börjar bli, alltså nästan eller redan orimligt. Lite beroende på den individuella brandmannens situation och vill vi verkligen ha brandmän, generellt förutom ”praktexemplaren”, kvar i utryckningstjänst fram till 65 eller 67 år? Jag tror inte det blir bra generellt om inte hela branschen i grunden tänker till och om och det är nog än svårare det. För hur och till vad omplaceras de om de inte klarar det operativa jobbet som det ser ut idag? Kom ihåg att den verkliga pensionsåldern generellt var 61år i Sverige och alltfler brandmän hankar sig fram över och mer än 58 för att inte bli fattigpensionärer vid 65. Det är inte bra. För någon. Hade´

Legitimation eller körkort vaffö-då-då

Kanske man skulle sänka kraven för personal inom sjukvården?
Man kan ju ändå ställa diagnos genom att googla och läsa på wikipedia. De flesta som söker läkare har ju bara harmlösa virus eller bakterier som botas med vila eller penicillin. Dessutom räcker det väl med att prata med hypokondrikerna som springer till vårdgivarna i onödan. Körkort föresten… Jag såg att det ska bli ännu svårare i söndagens Svenskan då läkare nu ska tvingas att anmäla körkortsinnehavare som kan misstänkas vara olämpliga bilförare men varför det? Jag har en kompis som kör rally och en annan som kör banracing och de kan köra bil, tro mig. Några timmar med dem borde räcka för mig då kan jag tycka. Eller så gör jag inte det alls utan tycker att vi ska ha bra och kvalitativa brandmannautbildningar med, och för alla, och i grunden lika och kanske rent av tvingande om inget annat hjälper.
Vad tycker du?

‎Sen… apropå sjukvård, kan man ju tro att om man själv är sjuksköterska i grunden och är gift med en så skulle man kunna få lite uppmärksamhet när man känner att man nästan håller på att dö av förkylning. Frågan i helgen var bara om jag skulle drunkna av snor eller gå av daga av febervärmeslag…
Åtminstone kändes det så och förhoppningar om lite empatisk ”Florence Nightingale-anda” med kalla småtvättlappar på pannan, TV:n på mina favoritkanaler och kanske lite tappas-rätter och kanske att någon semla serveras vid ”bedside” medan jag tar igen mig… Men: Empati är ute visade det sig och det var strikt vetenskaplighet som gällde. ”-14 gram per dygn i genomsnitt snorar man när man är förkyld”, så-det-så, och det drunknar man inte av och febertoppen på 37.8 det bara fnystes det åt. Vissa röster hördes också om att mätningen var inkorrekt och felaktigt utfört men det vågade jag inte fråga mer om och sen blev hustrun ändå sjukare och nästan tappade rösten. Så, istället, har jag denna helg mest lagat mat, agerat chaufför, (läs väntat på att man behagar komma), varit ”bank”, BRF:at framför datorn och så har vi försökt enas om tapeter till nya hallen.
Det sista funkade inte. Heller.

Trots detta en riktigt bra helg och nu är det måndag så man får bestämma igen… kanske. Jag tror jag ska börja med att berätta för kansliet att jag är lite sjuk, man får inte ge upp… Hade´

Vem är Sten Tolgfors?

”Jag är 44 år och bor i Örebro med Karin och våra två barn, som är 2,5 år respektive 6 månader gamla. Vi har ett litet rött hus i Brickeberg, Örebro. På fritiden gillar jag trädgården, samt att springa och gå i skogen med Karin och barnen. Jag är född i Åmål och bodde där till och med gymnasiet. Har fil. kand. i statskunskap.
Jag har arbetat med internationella frågor i 20 år. Först i Röda Korset, sedan på försvarsdepartementets säkerhetspolitiska avdelning 1992-93.
Jag kom in i riksdagen 1994 och arbetade fram till 2002 bland annat i riksdagens utrikesutskott, och var sedan moderaternas talesman i skol- och utbildningsfrågor fram till valet 2006. Kort efter att alliansregeringen tillträdde blev jag utsedd till handelsminister. Sedan den 5 september 2007 är jag försvarsminister,” skriver Sten Tolgfors på sin blogg.

Försvarsdepartementet ansvarar för två huvudsakliga politikområden: Försvar och samhällets krisberedskap. Skydd mot olyckor är del av krisberedskapen och omfattar åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa konsekvenserna av olyckor. Med olyckor menas både olyckor vållade av människor och naturolyckor där människor, egendom eller miljö kan skadas. Skydd mot olyckor är ett område som främst syftar till att förebygga och hantera vardagens olyckor.
De olika räddningstjänsterna är här den viktigaste aktören.

Jag följer Sten Tolgfors blogg, också, men funderar en hel del varför. Om ni gjort det eller söker i hans blogg eller någonstans överhuvudtaget där han och räddningstjänst kopplas ihop blir ni förvånade. Det finns inte eller nästan inte alls förutom att han har ”en länk” till MSB. Måste verkligen räddningstjänsten ligga under försvarsdepartementet eller finns det bättre alternativ? Med den här uppmärksamheten från departementet och dess chef är nog alla andra alternativ bättre och varför har vi inte ett civildepartement eller något riktigt relaterat departement, dvs ett som tar räddningstjänsten på allvar.
I Finland är det annat och i Helsingfors skall man bygga tre nya brandstationer, ja ni läste rätt. Helsingfors bygger tre nya brandstationer, skaffa nya brandbilar och anställer fler brandmän till de nya stationerna för att möta… en växande stad. Detta utan att lägga ned någon existerande brandstation eller minska de operativa styrkorna på de övriga stationerna. Om vi pratar politiskt självmord i Finland så skall man lägga ned en brandstation. Finland tittade mycket på vad som skedde i den Svenska räddningstjänsten, förut, det har man slutat med och läs igen det viktigaste i sista stycket: Möta en växande stad.
Man har lagkrav och det finns redan i de övergripande byggplanerna innan man utvecklar ett område, hur möter vi det med ett tillgängligt skydd, en fungerande räddningstjänst.

Är jag besviken på Sten Tolgfors och hans departement och kommer han att försvara sig med att det finns en myndighet som hanterar detta och kan då nästa fråga bli: Hur gör den det och vad har de för huvudfrågor?
Mycket nu… Hade´

MSB, Is there anybody out there?

Låt mig börja med att Brandmännens Riksförbund är positiva till IVPA-larm men vi vill ha ordning och reda och att avtal och föreskrifter följs.
Det är inte svårare än så, egentligen.

Under åren har dels innehållet men även förutsättningarna förändrats och faktum är att inte ens namnet på vad detta är och vad man gör är lika vilket varit uppe för diskussioner hur många gånger som helst. Att huvudmannen för sjukvård är landstiget och att då tillsynsmyndigheten är Socialstyrelsen och att bedriva sjukvård professionellt, alltså under avtal, borde vara enkelt att läsa sig till eller förstå men icke och om, kan man ju alltid gå förbi eller runt, strunta i eller attackera och/eller desinformera. Lite av de gamla försvarsreaktioner som, när det begav sig var att kämpa, fly eller ibland spela död.
SKL/Pacta och Hörby kommun har bestämt sig för att kämpa för att allt redan är lika och ingår och oavsett vad du kallar det kära barnet med många namn, så är det räddningstjänst. Socialstyrelsen är konkret i sina föreskrifter och hänger upp sina ställningstaganden runt huvudmannaskapet för sjukvårdsbegreppet och frågan jag ställer mig är om MSB spelar död eller flyr i denna fråga? Oavsett så läste jag en intressant artikel relaterat till de avtal man har i Dalarna mellan Landstinget och Kommunerna, mellan Landstinget och SOS-Alarm och till sist mellan Kommuner och SOS-Alarm.

Läser man avtalen är det skillnad och Landstinget i Dalarnas avtal och förklaringar till det är mycket, mycket bra men här i länken är tolkningen mer i populärversion: http://www.dalademokraten.se/Rattvik/2012/01/04/Positivt-ar-for-raddningstjansten-/ Från 2007 och fram till 2010 har räddningstjänsten i genomsnitt haft 270 larm per år. Under 2011 räknades räddningsinsatserna endast till 193 larm, en minskning med 28 procent.– Det är en otroligt bra siffra totalt sett. Vi åker fortfarande på IVPA-larm, i väntan på ambulans, men de kriterierna är nya och stämmer överens med de nya avtalen. Nu kallas dessa första-hjälpen-larm, men är exakt desamma som förut, säger Daniels.

”-Exakt desamma”, säger Räddningschefen Rune Daniels. Okey...men jag är av en annan uppfattning om jag grundar från juridik för tyvärr är det mycket som är så i denna fråga. Från arbetsgivarhåll, meningen ovan bara "låtsades jag". Sunt förnuft säger att detta är bra oavsett vem och vilka och egentligen nästan hur bara det finns regler och ordning på torpet och någon form av samsyn. Samsyn brukar man få om man sätter sig in i hela problemet och inte bara från ett perspektiv, tex då juridik.

Delaktighet och samverkan är viktigt för en hållbar utveckling. Genom delaktighet skapas förståelse och med förståelse följer ansvar. Och omvänt tyvärr, för det ansvaret kan vara tungt att bära om man inte har hela bilden klar för sig som i tex IVPA turbulensen mellan byråkrater och chefer vs allmänhet och personal. En egentligen icke-fråga då alla vill men så många duckar, eller flyr, och vad är då MSB:s uppfattning mer än det självklara svaret för att slippa ta ställning, ”vi lägger oss inte i kollektivavtalstvister”? Det är sekundärt MSB för frågan är större, betydligt större och inte bara viktig för IVPA utan för hur era ytterligare tankar om arbete ”över blåljus-gränserna” kommer att bli. Åter: ”Delaktighet och samverkan är viktigt för en hållbar utveckling. Genom delaktighet skapas förståelse och med förståelse följer ansvar”. Är det inte så genialskt enkelt, egentligen, och inte bara i denna fråga? Hade´