SSBF:s Brandchef slutar

Brandchefen för Storstockholms Brandförsvar Jan Wisén slutar och det var en hel del som kretsade runt det för mig idag.

Priset är högt som chef i en stor organisation och när man tar plats i chefsstolen slutar delar av det man förut ansett vara normalt att fungera men visst, det kommer annat men kompenserar tex. makt och pengar och det andra fördelarna man får och har? Jag skriver om ”hela tiden” för man är inte ledare på den nivån man bör vara i en större organisation på deltid och kan inte gå hem vid 17.00. Man har helt olika arenor att spela på och måste klara såväl att vara en i gänget som under kristallkronorna och hålla reda på var man är för stunden och inte minst, vilka som är vilka. Klarar man inte det då får man vara mera chef eller nästan bara chef och ni som läst bloggen förr vet vad jag tycker om de och det.

Kanske Jan Wisén insett att vara ledare och chef för en stor organisation inte är värt uppoffringarna eller så är det just i den här organisationen, Storstockholms Brandförsvar, eller så är det något helt annat som fick honom att ta beslutet att sluta. Jag vet inte. Jag vet däremot att det i delar är en ny politisk ledning och visst, jag känner även till den turbulens som varit och är runt främst ekonomin men även i andra frågor och där en del frågor egentligen borde varit icke-frågor. Det är till och med så att jag förutspådde ekonomi och chefsbytet året innan förbundsbildningen och gav organisationen och Jan Wisén 3 till 3,5 år till Jan och hans dåvarande interimistiska ledningsgrupp. Storstockholms brandförsvar bildades 1 januari 2009. ”Vad bra då, då fick du rätt och är du glad nu” kan någon tycka men svaret är nej, självklart nej.

Att förutspå nya organisationers utveckling är inte speciellt svårt när man arbetat med detta under mer än 25 år och från bägge håll så att säga. Dels via otaliga fackliga utredningar i förbundssammanslagningar, om- och reorganisationer men även som genomförare och i samma position som Jan med nästan på pricken lika ekonomi och antal medarbetare.
Med och mot andra chefer i samma position och mot eller med politiken beroende på fråga. Ekonomiskt övergripande kommer pengarna från samma påse och när krubban är tom bits hästarna så det gäller att ha kompisar och känna till sina fiender och framförallt vara där, där det händer, och ”hela tiden”, och det… tär.

Vårt samarbete har varit bra under åren och för mig har Jan framstått som en person som varit både kunnig och engagerad och många gånger stått upp för vår intressesfär, den operativa räddningstjänsten. Vi har haft många duster men kunnat skilja på sak och person och respekterat att vi haft olika åsikter och oftast, också förstått, varför och försökt hitta lösningar. Allt går inte att lösa, direkt, men har man ömsesidig respekt kan man ibland finna sig i att vänta. De ekonomiska bekymren som varit är väntefrågor för även om de akuta problemen är lösta enligt pressmeddelandet väntar BRF på fortsättningen och är fortfarande oroliga. Naturligtvis kopplar vi detta till Jans avgång och funderar över om han visste mer om ”de nya utmaningarna” och om de också då, varit en del av skälet till att nu ”låta ny krafter ta vid”… Vi får se.

Nu ser vi fram mot de ”nya krafterna” och det är oerhört viktigt att de blir rätt och är branschvana så vi slipper onödig turbulens i en redan ansträngd organisation och så kör vi. Jag vet att vår duktiga BRF-avdelning står i startgroparna så för det är jag inte orolig alls. Hade´

"Lite" om pensioner.

De flesta européer slutar arbeta långt före den officiella pensionsåldern och därför går pensionssystemen i EU back och det har skrivits spaltmeter om detta. Här kommer det lite till, och ett alldeles fåör långt för att vara ett blogginlägg men, med tonvikt så småningom, på brandmannapensioner.
Trots att den officiella pensionsåldern ligger på 65 år i fjorton medlemsländer är det ytterst få män som är kvar på jobbet så länge inom EU och mindre än hälften av EU:s kvinnor arbetar efter 55-årsdagen. Det är bara i Sverige som mer än hälften av kvinnorna i åldersgruppen 60 till 64 år fortfarande jobbar och här kommer listan från 2010 med Eurostat som källa över ländernas pensionsåldrar. Kanske det kan vara dags att sluta klanka, bara på grekerna…:

Belgien.
Officiell: 65 för män. 64 för kvinnor.
Verklig: 57.

Cypern.
Officiell: 65.
Verklig: 62.

Danmark.
Officiell: 65.
Verklig: 62.

Estland.
Officiell: 63 för män. 59,5 för kvinnor.
Verklig: 58.
Framtid: Ska vara lika (63) till 2016.

Finland.
Officiell: 63–68, garanti från 65.
Verklig: 59.

Frankrike.
Officiell: 60.
Verklig: 55.
Framtid: Ska bli 62?

Grekland.
Officiell: 65 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 61.
Framtid: Kvinnors ska höjas till 65.

Irland.
Officiell: 65.
Verklig: 60.

Italien.
Officiell: 57–65.
Verklig: 58.

Lettland.
Officiell: 62.
Verklig: 58.

Litauen.
Officiell: 62,5 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 58.

Nederländerna.
Officiell: 65.
Verklig: 58.

Norge.
Officiell: 67.
Verklig: 58.
Framtid: Blir flexibel 2011.

Polen.
Officiell: 65 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 57.

Portugal.
Officiell: 65.
Verklig: 59.

Spanien.
Officiell: 65.
Verklig: 59.
Framtid: Ska bli 67.

Storbritannien.
Officiell: 65 för män.60 för kvinnor.
Verklig: 56.
Framtid: Ska bli 65 för kvinnor 2020.

Sverige.
Officiell: 61–67.
Verklig: 61.

Tyskland.
Officiell: 65.
Verklig: 63.
Framtid: Ska bli 67 till 2029.

Ungern.
Officiell: 62.
Verklig: 57.

Österrike.
Officiell: 65 för män. 60 för kvinnor.
Verklig: 60.
Framtid: Ska vara lika 2033.

I Sverige kan man i hög grad själv bestämma när man vill gå i pension. (Om man har råd, men listan visar att det sker i övriga länder med.)
I Sverige har man rätt att börja ta ut allmän pension vid 61 år men också att få arbeta kvar till 67 år. Man kan också välja sin uttagsnivå, och till exempel samtidigt arbeta och ta ut en mindre del av sin allmänna pension. Har man börjat ta ut sin allmänna pension kan man också göra ett uppehåll för att återgå i arbete, och sedan återuppta pensionen. Dagens allmänna pensionssystem innehåller alltså flexibilitet och någon generell pensionsålder finns inte längre. Vissa yrkesgrupper kan gå i pension även före 61 och exempelvis kan brandmän börja sin pension vid 58 års ålder via en särskild avtalspension. (KAP-KL med Särskild Avtalspension för anställda i räddningstjänsten.)

Avtalspension (eller tjänstepension) är en pension som följer av ett anställningsförhållande, där arbetsgivaren har gjort en pensionsutfästelse. De flesta tjänstepensioner är baserade på kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackförbund, men det finns även individuellt avtalade tjänstepensioner. Avtalspensionens storlek varierar mellan olika avtalsområden. Pensionen beräknas på två olika sätt beroende på riskregleringen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren:
Förmånsbestämd eller Avgiftsbestämd, (även kallad premiebestämd).

En förmånsbestämd pension innebär att pensionen uttrycks som ett visst belopp, oftast som en andel av slutlönen. Det innebär en liten osäkerhet för arbetstagaren, som kan förutse hur stor den slutliga pensionen ska bli, samtidigt som det innebär en större osäkerhet för arbetsgivaren, som inte alltid kan förutse hur mycket pengar som måste avsättas, då slutlönen är en okänd faktor. (Inte för brandmän dock där lönen i princip står stilla och kan räknas upp med lägsta index.)

En avgiftsbestämd eller premiebestämd pension innebär att pensionens storlek bestäms av storleken på de premier som betalas in, tillsammans med den framtida utvecklingen av de inbetalda premierna. Det innebär en större osäkerhet för arbetstagaren, som har svårare att förutse den slutliga pensionen, då denna beror på avkastningen på de inbetalda avgifterna. För arbetsgivaren är däremot förutsägbarheten stor. I Sverige är de flesta tjänstepensionsavtal för personer födda senare än 1972 avgiftsbestämda.

Olika faktorer påverkar dina pensionsbeslut:
-Ekonomer betonar vikten av olika ekonomiska faktorer som pensionsförmögenheten (som avgör vilken pensionsnivå man får) och hur mycket man tjänar på att arbeta vidare.
-Socialmedicinare och andra medicinska forskare lyfter ofta fram hälsans betydelse för pensioneringen.
-Utbildning och personer då med högre utbildning pensionerar sig i genomsnitt senare än personer med lägre utbildning visar forskning. (Man menar nog då att personer i LO-yrken i regel jobbat i över 40 år när de passerar 60-årsdagen och att de även ofta haft fysiskt tunga yrken medan personer med hög utbildning kanske inte börjar arbeta förrän efter de fyllt 25 år. När de jobbat i 40 år har de passerat dagens pensionsålder...)
-Personer med slitsamma yrken har en högre risk att bli långtidssjuka och går ofta i pension i förtid, det visar åtskilliga studier.
-Personer med fysiskt och psykiskt mindre krävande och mer intellektuellt stimulerande arbeten jobbar ofta längre skriver man också i pensionsutredningar och visst, förutsättningar är bättre och är inte speciellt svårt att förstå. Jag är trött på ett annat sätt när jag ”kör skrivbord än brandbil” men jag kan gå från skrivbordet när jag själv bestämmer det oftast.

Brandmän som arbetar i utryckningsstyrka har rätt att gå i pension med särskild avtals¬pension från KAP-KL vid fyllda 58 år eller senare. Förutsättningen är att brandmannen har arbetat i räddningstjänsten i minst 30 år varav minst 25 av dessa år i utryckningsstyrka och du ska arbeta i utryckningsstyrkan vid pensioneringen.

Den särskilda avtalspensionen betalas tills den anställda fyller 65 år.
Då börjar istället den ”vanliga” ålderspensionen från KAP-KL att betalas ut.
Då brandmannen har rätt till särskild avtalspension för arbetstagare inom räddningstjänsten fortsätter arbetsgivaren att betala in pensionsrätt enligt KAP-KL fram till 65 års ålder. Den anställdas pensionsrätt i KAP-KL fortsätter med andra ord att växa trots att hon eller han gått i pension. Men, dvs MEN, då påverkas den allmänna pensionen negativt, eftersom lönen bortfaller. (Räddningstjänsten betalar inte in avgifterna för samhällets Allmänna pension (det som förr hette ATP) under den tiden. Den pensionen blir alltså inte så stor som om du hade arbetat till 65 års ålder.) Under tiden med särskild avtalspension för anställda inom räddningstjänsten är ersättningsnivån 73,5 procent av pensionsunderlaget upp till 7,5 inkomstbasbelopp och mellan 55 och 62,5 procent av inkomstdelar däröver.
(Inkomstbasbeloppet är 44 000 kronor för inkomståret 2012.)

Om du skaffar ett nytt jobb efter din pensionsavgång är huvudregeln
att då minskar pensionen. Pensionen samordnas med annan inkomst och vid samordning minskas pensionen med 73,5 procent av den andra inkomsten. Det görs ingen samordning med inkomster som är lägre än 24 procent av prisbasbeloppet. (Men det görs ingen samordning med inkomster från jobb som du hade redan före pensioneringen.)
Arbetsgivaren betalade en pensionspremie på 4,25-4,5 procent av din lön från 21 års ålder. Under perioden 2007–2010 höjdes pensionsavgiften successivt och från och med 2010 är pensionsavgiften 4,5 procent för alla. Du väljer själv om pengarna ska placeras i en fondförsäkring eller en s k traditionell pensionsförsäkring och om du inte gör något pensionsval, placeras dina pengar i en traditionell pensionsförsäkring med återbetalningsskydd i KPA.

-Det är märkligt att ingen av oss har reagerat tidigare och att våra centrala företrädare har lyckats förhandla till oss ett så pass dåligt avtal, säger Torbjörn Nylander, brandman i Örnsköldsvik i artikeln http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.4218448--vem-vill-ha-brandman-som-inte-orkar-med- och det tycker jag med. Trots att artikeln innehåller mycket som tex den här sammanfattningen; "pensionssystemet räknar inte längre de 15 bästa löneåren när nu är alla år pensionsgrundande och om man går tidigare innebär det en rejäl minskning av pensionsgrund. Med andra ord uppstår ett glapp, mellan 58 till 65, som inte blir pensionsgrundande. Det översta steget på lönetrappen kapas.
– Från 58 fram till 65 år får vi ut våra avtalade 73,5 procent. Sedan kommer smällen och en generell brandman får cirka 6 000 kronor kvar efter skatt. Plötsligt är vi nere på socialbidragsnivå och vi har inte längre råd att gå tidigare", innehåller den inte allt. Det är och slår värre och inte minst för enskilda och vad händer om du inte jobbar operativt vid 58 eller haft några år tidigare, i kommunen, av de 30 och, och , och det är lite olika.

Vad tycker BRF om detta? Jo vi tycker om olika, bara det är lika och bra i grunden, och att man vet om vad man har och varför och vad man kan få.
Här vet man vare sig det ena eller det andra, bevisligen.
Frågan är helt död från de som har haft, har och borde driva den.
58 år är relevant ur många aspekter och de vinster kommunerna gjort på brandmän, inte bara i detta utan generellt, borde försäkra det, andra öppnade regler och för mer individuella val samt inte minst, en högre ersättning. Alternativen är många men för den enskilde är önskan bara en, man måste klara sig på det med.

Det är många delar på något som kan se ut som ett.. spett, alltså borde vara enkelt, men vi är många som vet vem, vad och hur och var det här var och är, eller börjar bli, alltså nästan eller redan orimligt. Lite beroende på den individuella brandmannens situation och vill vi verkligen ha brandmän, generellt förutom ”praktexemplaren”, kvar i utryckningstjänst fram till 65 eller 67 år? Jag tror inte det blir bra generellt om inte hela branschen i grunden tänker till och om och det är nog än svårare det. För hur och till vad omplaceras de om de inte klarar det operativa jobbet som det ser ut idag? Kom ihåg att den verkliga pensionsåldern generellt var 61år i Sverige och alltfler brandmän hankar sig fram över och mer än 58 för att inte bli fattigpensionärer vid 65. Det är inte bra. För någon. Hade´

Legitimation eller körkort vaffö-då-då

Kanske man skulle sänka kraven för personal inom sjukvården?
Man kan ju ändå ställa diagnos genom att googla och läsa på wikipedia. De flesta som söker läkare har ju bara harmlösa virus eller bakterier som botas med vila eller penicillin. Dessutom räcker det väl med att prata med hypokondrikerna som springer till vårdgivarna i onödan. Körkort föresten… Jag såg att det ska bli ännu svårare i söndagens Svenskan då läkare nu ska tvingas att anmäla körkortsinnehavare som kan misstänkas vara olämpliga bilförare men varför det? Jag har en kompis som kör rally och en annan som kör banracing och de kan köra bil, tro mig. Några timmar med dem borde räcka för mig då kan jag tycka. Eller så gör jag inte det alls utan tycker att vi ska ha bra och kvalitativa brandmannautbildningar med, och för alla, och i grunden lika och kanske rent av tvingande om inget annat hjälper.
Vad tycker du?

‎Sen… apropå sjukvård, kan man ju tro att om man själv är sjuksköterska i grunden och är gift med en så skulle man kunna få lite uppmärksamhet när man känner att man nästan håller på att dö av förkylning. Frågan i helgen var bara om jag skulle drunkna av snor eller gå av daga av febervärmeslag…
Åtminstone kändes det så och förhoppningar om lite empatisk ”Florence Nightingale-anda” med kalla småtvättlappar på pannan, TV:n på mina favoritkanaler och kanske lite tappas-rätter och kanske att någon semla serveras vid ”bedside” medan jag tar igen mig… Men: Empati är ute visade det sig och det var strikt vetenskaplighet som gällde. ”-14 gram per dygn i genomsnitt snorar man när man är förkyld”, så-det-så, och det drunknar man inte av och febertoppen på 37.8 det bara fnystes det åt. Vissa röster hördes också om att mätningen var inkorrekt och felaktigt utfört men det vågade jag inte fråga mer om och sen blev hustrun ändå sjukare och nästan tappade rösten. Så, istället, har jag denna helg mest lagat mat, agerat chaufför, (läs väntat på att man behagar komma), varit ”bank”, BRF:at framför datorn och så har vi försökt enas om tapeter till nya hallen.
Det sista funkade inte. Heller.

Trots detta en riktigt bra helg och nu är det måndag så man får bestämma igen… kanske. Jag tror jag ska börja med att berätta för kansliet att jag är lite sjuk, man får inte ge upp… Hade´

Vem är Sten Tolgfors?

”Jag är 44 år och bor i Örebro med Karin och våra två barn, som är 2,5 år respektive 6 månader gamla. Vi har ett litet rött hus i Brickeberg, Örebro. På fritiden gillar jag trädgården, samt att springa och gå i skogen med Karin och barnen. Jag är född i Åmål och bodde där till och med gymnasiet. Har fil. kand. i statskunskap.
Jag har arbetat med internationella frågor i 20 år. Först i Röda Korset, sedan på försvarsdepartementets säkerhetspolitiska avdelning 1992-93.
Jag kom in i riksdagen 1994 och arbetade fram till 2002 bland annat i riksdagens utrikesutskott, och var sedan moderaternas talesman i skol- och utbildningsfrågor fram till valet 2006. Kort efter att alliansregeringen tillträdde blev jag utsedd till handelsminister. Sedan den 5 september 2007 är jag försvarsminister,” skriver Sten Tolgfors på sin blogg.

Försvarsdepartementet ansvarar för två huvudsakliga politikområden: Försvar och samhällets krisberedskap. Skydd mot olyckor är del av krisberedskapen och omfattar åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa konsekvenserna av olyckor. Med olyckor menas både olyckor vållade av människor och naturolyckor där människor, egendom eller miljö kan skadas. Skydd mot olyckor är ett område som främst syftar till att förebygga och hantera vardagens olyckor.
De olika räddningstjänsterna är här den viktigaste aktören.

Jag följer Sten Tolgfors blogg, också, men funderar en hel del varför. Om ni gjort det eller söker i hans blogg eller någonstans överhuvudtaget där han och räddningstjänst kopplas ihop blir ni förvånade. Det finns inte eller nästan inte alls förutom att han har ”en länk” till MSB. Måste verkligen räddningstjänsten ligga under försvarsdepartementet eller finns det bättre alternativ? Med den här uppmärksamheten från departementet och dess chef är nog alla andra alternativ bättre och varför har vi inte ett civildepartement eller något riktigt relaterat departement, dvs ett som tar räddningstjänsten på allvar.
I Finland är det annat och i Helsingfors skall man bygga tre nya brandstationer, ja ni läste rätt. Helsingfors bygger tre nya brandstationer, skaffa nya brandbilar och anställer fler brandmän till de nya stationerna för att möta… en växande stad. Detta utan att lägga ned någon existerande brandstation eller minska de operativa styrkorna på de övriga stationerna. Om vi pratar politiskt självmord i Finland så skall man lägga ned en brandstation. Finland tittade mycket på vad som skedde i den Svenska räddningstjänsten, förut, det har man slutat med och läs igen det viktigaste i sista stycket: Möta en växande stad.
Man har lagkrav och det finns redan i de övergripande byggplanerna innan man utvecklar ett område, hur möter vi det med ett tillgängligt skydd, en fungerande räddningstjänst.

Är jag besviken på Sten Tolgfors och hans departement och kommer han att försvara sig med att det finns en myndighet som hanterar detta och kan då nästa fråga bli: Hur gör den det och vad har de för huvudfrågor?
Mycket nu… Hade´

MSB, Is there anybody out there?

Låt mig börja med att Brandmännens Riksförbund är positiva till IVPA-larm men vi vill ha ordning och reda och att avtal och föreskrifter följs.
Det är inte svårare än så, egentligen.

Under åren har dels innehållet men även förutsättningarna förändrats och faktum är att inte ens namnet på vad detta är och vad man gör är lika vilket varit uppe för diskussioner hur många gånger som helst. Att huvudmannen för sjukvård är landstiget och att då tillsynsmyndigheten är Socialstyrelsen och att bedriva sjukvård professionellt, alltså under avtal, borde vara enkelt att läsa sig till eller förstå men icke och om, kan man ju alltid gå förbi eller runt, strunta i eller attackera och/eller desinformera. Lite av de gamla försvarsreaktioner som, när det begav sig var att kämpa, fly eller ibland spela död.
SKL/Pacta och Hörby kommun har bestämt sig för att kämpa för att allt redan är lika och ingår och oavsett vad du kallar det kära barnet med många namn, så är det räddningstjänst. Socialstyrelsen är konkret i sina föreskrifter och hänger upp sina ställningstaganden runt huvudmannaskapet för sjukvårdsbegreppet och frågan jag ställer mig är om MSB spelar död eller flyr i denna fråga? Oavsett så läste jag en intressant artikel relaterat till de avtal man har i Dalarna mellan Landstinget och Kommunerna, mellan Landstinget och SOS-Alarm och till sist mellan Kommuner och SOS-Alarm.

Läser man avtalen är det skillnad och Landstinget i Dalarnas avtal och förklaringar till det är mycket, mycket bra men här i länken är tolkningen mer i populärversion: http://www.dalademokraten.se/Rattvik/2012/01/04/Positivt-ar-for-raddningstjansten-/ Från 2007 och fram till 2010 har räddningstjänsten i genomsnitt haft 270 larm per år. Under 2011 räknades räddningsinsatserna endast till 193 larm, en minskning med 28 procent.– Det är en otroligt bra siffra totalt sett. Vi åker fortfarande på IVPA-larm, i väntan på ambulans, men de kriterierna är nya och stämmer överens med de nya avtalen. Nu kallas dessa första-hjälpen-larm, men är exakt desamma som förut, säger Daniels.

”-Exakt desamma”, säger Räddningschefen Rune Daniels. Okey...men jag är av en annan uppfattning om jag grundar från juridik för tyvärr är det mycket som är så i denna fråga. Från arbetsgivarhåll, meningen ovan bara "låtsades jag". Sunt förnuft säger att detta är bra oavsett vem och vilka och egentligen nästan hur bara det finns regler och ordning på torpet och någon form av samsyn. Samsyn brukar man få om man sätter sig in i hela problemet och inte bara från ett perspektiv, tex då juridik.

Delaktighet och samverkan är viktigt för en hållbar utveckling. Genom delaktighet skapas förståelse och med förståelse följer ansvar. Och omvänt tyvärr, för det ansvaret kan vara tungt att bära om man inte har hela bilden klar för sig som i tex IVPA turbulensen mellan byråkrater och chefer vs allmänhet och personal. En egentligen icke-fråga då alla vill men så många duckar, eller flyr, och vad är då MSB:s uppfattning mer än det självklara svaret för att slippa ta ställning, ”vi lägger oss inte i kollektivavtalstvister”? Det är sekundärt MSB för frågan är större, betydligt större och inte bara viktig för IVPA utan för hur era ytterligare tankar om arbete ”över blåljus-gränserna” kommer att bli. Åter: ”Delaktighet och samverkan är viktigt för en hållbar utveckling. Genom delaktighet skapas förståelse och med förståelse följer ansvar”. Är det inte så genialskt enkelt, egentligen, och inte bara i denna fråga? Hade´

Stress och semlor

Blå skärm med vita bokstäver och just nu. Nu.. jag har inte tid det ska fungera, bara SKA, och jag har ju det jag behöver på den här datorn och hade kommit så långt i skrivelsen och, och, och… Känns det igen? Datastress! När du sen försökt några gånger vänder du dig till först den ”lokala hjälpen” för du vet att du där får förklaringar som är mer jordnära i form av ”tryck på den knappen” för ringer du Helpdesken kan då slå dig i backen på att en ungdomlig stämma säger; ”IRQ_NOT_LESS_OR_EQUAL betyder att något som tagit samma IRQ-plats som en annan enhet en drivrutin / IRQ ballade ur.Kolla först i enhetshanteraren. Där kan du se om det är någon konflikt. Start>> Den här datorn>> egenskaper>> Maskinvara>> Enhetshanteraren. Kolla loggboken efter felmeddelanden % SystemRoot %\system32\eventvwr.msc /s Kolla sen systeminformation Start>>Alla program>>Tillbehör>>Systemverktyg>>Systeminformati on.
Eventuellt ..kan du ta bort alla enheter i enhetshanteraren och starta om då de installeras om….” Medan du bara hör och tänker: ..”Hmmm.. Enhetshanteraren det är ju Uffe som ansvar ju för min enhet gällande det här men varför skall jag ringa honom han kan ju detta ännu sämre än mig.. Kanske.

Ett nutida stressfenomen är den så kallade datastressen - monotont arbete vid en datorskärm, länga väntetider på uppkoppling, avbrott och en rad olika felmeddelanden bidrar till denna typ av stress och då har jag inte ens nämnt det ultimata, blå skärm. Konsekvenserna av datastressen är flera; irritation, trötthet, depression, ögonvärk, huvudvärk, nack- och ryggbesvär mm och är bara några exempel som kan leda till annat. Mycket annat. Stress uppkommer av i stort sett alla typer av påfrestningar, utmaningar och krav som vi utsätts för. Stressreaktionerna är ett nödvändigt och viktigt reaktionssätt för att vi ska kunna fungera och överleva i ett alltmer komplicerat och föränderligt samhälle. I vår hjärna finns inbyggda och förutbestämda reaktionssätt, försvars- och uppgivenhetsreaktioner, som är flera miljoner år gamla och vår hjärnas sätt att reagera på hot eller fara är det samma som för stenåldersmänniskan. Det handlar om försvarsreaktioner som, när det begav sig, underlättade för oss att kämpa eller fly, (eller ibland spela död). Trots att vi i vårt dagliga liv sällan ställs inför situationer där vi antingen måste slåss eller lägga benen på ryggen för att fly för våra liv finns våra urgamla försvarsreaktioner kvar och gör sig ständigt påminda i form av stress.

Vid försvarsreaktionen frigörs i första hand stresshormonerna adrenalin och noradrenalin. Ökningen av de båda hormonerna leder till att blod omfördelas så att musklerna får mer medan magsäcken, tarmarna och huden får mindre. Tack vare det ökade blodflödet får musklerna mer bränsle genom att blodsockret och blodfettsyrorna höjs. Dessutom stiger blodtrycket och hjärtat pumpar fortare och starkare. Vidare vidgas pupillen för att vi ska kunna se bättre.
Som nu, stillasittande vid en blå skärm…

Men, det är skillnad på positiv och negativ stress. Positiv stress, som till exempel förekommer vid hårt intressant arbete där man har möjlighet att påverka sin situation, är sällan farlig. Snarare tvärtom. Den positiva stressen kan ge ökad koncentrationsförmåga, inspiration samt leda till ökad kreativitet och vilja till att ta vissa risker. Likaså ökar energi- och prestationsnivån samtidigt som uthålligheten och produktiviteten tilltar. Höga krav och stort beslutsutrymme leder till en aktiv arbetssituation.

Höga krav i kombination med ett litet beslutsutrymmer ger däremot en spänd och stressad arbetssituation, vilket ger upphov till en negativ stress där kroppen är inställd på ”action” men sitter framför..en blå skärm som ses tydligt. Nu ska jag ringa Enhetshanteraren och ta en sen lunch samtidigt bestående av inte en, utan två, lugna-ned-mig-semlor i varm mjölk. Det är inte stress utan livskvalitet och när jag kommer tillbaka kanske "elektronik/IT-själv-lagnings-principen-när-man-drar-ur-och-stoppar-tillbaka-sladden-principen" fixat problemen. Hade´

Lite frostigt..

”Avgå Bengt-Ove! Du går bakom ryggen på inte bara din egna personal utan även politiker samt invånarna i Ängelholms kommun. Det är inte någon jävla lek utan det handlar om människors säkerhet!" Skriver ”Ängelholmare” i en kommentar till att han som räddningschef smygbantat deltidskåren i detta reportage. http://mobil.hd.se/angelholm/2012/01/20/stark-reaktion-over-bantad/
Brandmännens riksförbund är starkt kritiskt till ett beslut om lägre bemanning och vår duktige Martin Sandgren har drivit frågan och får nu rätt av politiken. Enligt räddningsnämndens ordförande Åsa Herbst (M) har politikerna inte informerats.
”Nu ska man skyndsamt återrekrytera” säger hon och vet inte varför Räddningschefen gjort så här. http://hd.se/24hd/?clip=1040902#category=273&date=2012-01&clip=1040902&startTime=0m0s

Helt makalöst hur respektlöst handlingsplaner som ska bygga på hot och riskbild hanteras men tyvärr är jag inte förvånad. Jag är mer förvånad över att det går att göra såhär och att det görs utan styrning och egentlig inblandning mer än av BRF och var är Länsstyrelser och MSB? Inte första och inte sista gången och fakta just nu är att ingen bryr sin om er på allvar och ni har duckat er dit själva. Att branschen är liten och tjänsterna ofta är besatta av fd. medarbetare och chefer till de räddningschefer som ”förändrar” tror jag inte i dessa ärenden direkt underlättar för tredje man och fackförbund att driva sina frågor och ifrågasätta. Jag har exempel och kastar inte bara ur mig då beslut ändrats efter samtal mellan räddningschef och länsstyrelse, över en dag utan rimlig förklaring, till att ”från vi aldrig kan acceptera” till att Länsstyrelsen ”stödjer neddragningen trots att vi inte ser någon förändrad riskbild och också anser att detta är av ekonomisk natur”. Då överklagade vi till Kammarrätten nästa gång blir det till JO och en polisanmälan om anstiftan. Till vad vet vi inte men det ger sig för om inte MSB respekterar sin egen lag måste vi väcka rubriker via andra och visa just det. Tror jag.
Bra jobbat BRF-Martin med kamrater! Hade´

Hon, han och ..hen?

Småläser tidningarna på söndagsvis och trodde att den mesta och största debatten skulle handla om Juholts avgång igår.
Fel Peter, fel, för det som berört och upprört mest var att Sverige får sin första barnbok som använder hen. Inte han eller hon utan…”hen” för att ordet hen ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst där alla barn kan identifiera sig utan att behöva förhålla sig till kön. ”Att föra in ett nytt element som får oss att tänka till i vårt språkbruk ger möjlighet till medvetenhet och förändring som sträcker sig bortom enstaka ord” skriver Karin Milles vid Södertörns högskola. 838 kommentarer drog detta när jag läste och finns lite undanskymt under opinion men huvudnyheten om Juholts avgång, på förstasidan, 416.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-behovs-ett-nytt-ord-i-svenska-spraket_6784859.svd#disqus_thread

”Underifrån drivna förändringar blir däremot sällan långsiktiga eftersom de bygger på starkt engagemang och eldsjälar. Ett hållbart utvecklingsarbete kräver en kombination av uppifrån och underifrån driven utveckling.
Det måste finnas ett aktivt ägarskap hos ledning och/eller politiker, som tar sig uttryck i en professionell styrning, men det måste också finnas en drivande projektledning och engagerade deltagare.” skriver http://www.jamstall.nu/vad-ar/dilemman/att_driva_forandring_uppifran_eller_underifran
Man skriver också att; "Mycket utvecklingsarbete bygger på att påverka attityder hos enskilda individer så att de sedan ska handla på ett nytt sätt. Samtidigt vet vi att det krävs mycket för att kunskap ska leda till nya attityder eller värderingar och ett ändrat handlande. Ett alternativ är att utgå från att det finns politiska beslut som måste följas. Handlingen kommer alltså först. Förändringen av attityder och värderingar antas komma som en följd av det nya handlandet. I idealfallet ser deltagarna att det nya sättet att arbeta på har fördelar och då ändrar man uppfattning efter hand baserat på gjorda praktiska erfarenheter. Men för att förändringar som bygger på tvång verkligen ska få effekt är det också viktigt att de nya reglerna gjorts begripliga för alla inblandade av ledning och politiker.”

Och det är väl kanske det som retar och gör att det blir… reaktioner.
Att ”man” inte begriper.

Här har BRF det enklare, vi är för alla oavsett vem man är och varför och om man ”begriper” eller inte. Bara man förstår eller klarar vad yrket kräver vilket inte heller alla män gör som på bilden ovan och inget annat. Vi är tydliga i det men vad anser andra i branschen? Hade´

En stor liten..

Sören Storm, en liten men stor man och en av våra pensionerade ombudsmän berättade mycket och gärna och alltid roligt om olika anekdoter vid sina resor runt landet. Det är inte så länge sedan Sören slutade och han är ”still going strong” som pensionär men förutsättningarna var helt annorlunda och en resa som idag tar en dag tog då minst två och oftast fler. Vidare försökte man alltid göra mer saker då man ändå var på ”rull” så det var inte alls ovanligt med veckotripper.
Jag åkte hemifrån Gävle vid 05.30 igår och var åter i hemmet vid 20.30 och hade då varit till Köpenhamn på möte med Internationella branschkamrater och haft lite överläggningar i och om annat på vägen. Under i princip hela resan var jag dessutom Tele och IT-uppkopplad medan det på Sörens tid på sin höjd nyttjades fax. Jag var faktiskt med och införde fax:en vid BRF då varande i vår ”ungdomsliga….

En annan pensionerad kamrat gav mig denna datamanual när häromkvällen min nya maskin krånglade och jag tror att Sören har samma och ni som följer oss på Facebook har sett den men lite såhär var den:

Backup - ligga på mage.
DVD - det var det.
Fildelning - en 1/2 liter var.
Laptop - mössa på same.
SD-kort - bild på Jimmy Åkesson.
USB - landet som kommer efter USA.
Bluetooth - hos den som ätit blåbär.
Gränssnitt - knivslagsmål i Tornedalen.
Hemsida - gavel på huset.
Internminne - anekdot från Kumla.
Megahertz - stor biluthyrningsfirma.
Metataggar - fiskekrokar.
Moderkort - bild på lilla mamma.
Plattskärm - när man suttit på kepsen.

Behöver jag skriva att Sören var min mentor i BRF:andet och fackligt arbete med mycket, mycket mera och fortfarande för mig har idolstatus? Han kommer liksom över mig ibland i mina tankar och idag någonstans vid inflygningen till Köpenhamn och jag flinar än. Det är kul det här BRF:andet förstår ni. Hade´

Gränslöst, kan vara mycket.

-”Men I Danmark gör man ..har man..och tänker man..” säger SKL/Pacta till BRF. Vi vet och oftast ”före innan det händer” och har faktiskt extremt goda kontakter och samverkan internationellt och inte minst med Danmarks företrädare inom vår bransch. Här är ”de” i en rolig ironisk självkritisk ”inlaga”. http://youtu.be/or9FUd47hhM Så den ”gubben” går inte. Heller.

Företräder man en bransch måste man kunna hela och faktiskt inte bara vad som sker direkt på hemmaplan. Det blir lättare att "syna" då.
Jag träffar kollegor i Danmark imorgon tillsammans med Europafackets ordförande. För BRF och mig är det ren rutin numera, med samverkan och hjälp över alla gränser i brand och räddningsrelaterade frågor. Hade´

Ballongdans

Ett oppositionsråd i ett landsting bloggade i slutet av 2011; ”Dagens sammanträde med styrelsen inleddes med att divisionschefen på medicin kom och redovisade ett underskott på 48 miljoner... snacka om att hälla en hink kallvatten över oss..Divisionen har enligt budget 2011 lovat en budget i balans, för några veckor sedan kom det dock en revidering som innebar att det skulle komma att saknas 20 miljoner.... idag var det 48... i måndags var det fortfarande 20... går det fort tycker ni?...” Vi pratar om storleksordningen 120 sjukskötersketjänster för ett år eller om ni hellre vill 60 000 hotellnätter eller 960 000 Big-Mac-mål eller vad man vill göra för 48 miljoner. Är det 24 får man ju bara hälften men den hälften är ju 24 mer än vad man trodde men å andra sidan vet man ju inte vad och hur det blivit såhär så det kanske är 60 miljoner eller är det under 100. Egentligen.

Jag har väntat på att få läsa slutresultatet och det kommer väl, när man får tid, att tillrättalägga kommunikationsplanen och efter all chefsturbulens man har för trettioelfte gången men, poängen är: Att många gånger förhandlas det om besparingar på summor från 10-100 000 på årsbasis för en kommun eller omvänt, det anses att ett påslag på 100 kronor medarbetare behövs för säg, en station med 15 medarbetare. 15 x 100 = 1500 x 12 månader + Po = 25 000 kronor/år gör att kommunen går under.. Alltså i förhållande till att ”tappa bort” 20-40-50 miljoner…
–”Ja men stopp nu detta är ju landstinget Peter”. Visst men det är likande organisationer och liknade strukturer och från att vara bankrutta på hösten är man stadd i kassa under senvintern och det kommer nästan alltid sena larmrapporter vid årens slut. Som akut skall justeras. AKUT! Justeras de tillbaka efter senvintern? Nej, de har gått till nått annat för nästa höst och vid slutet av året är pengarna slut igen trots förra årets justeringar. Uppenbarligen försvinner de någonstans.

Detta spel och denna inkompetens är lite av ”vart tar höger strumpa vägen efter tvätten” och får det konsekvenser i form av att ekonomichefen eller divisionschefen i landstinget ovan får göra annat? Nä, för på samma sätt som om ni har en ”lojal tvättmaskin” kommer det hanteras. Lojal är ett nyckelord och man fyller på ny tvätt, nytt tvättmedel och kanske rent av toppar med mer sköljmedel. Möjligen hittar man något lugg att slå ned på och då är det luggets fel eller rent av lugget som var själva strumpan och höll sådan underordnad kvalitet att det var lika bra att få göra sig av med just den.

Hur skall man förhålla sig och hur skall man kunna lita på detta och "dem" och vad blir motivationen till nästa bespar… jag menar nästa effektiviseringsprocess som aldrig försämrar utan mer kommer nyttjarna, kunderna, till del. Det heter patienter och drabbade föresten och de är också skattebetalare och.. väljare.
Det är både respektlöst och skandalöst om ni frågar mig och sker helt utan ansvarsprinciper. Egentligen. Men, nåde dig brandman om du tappar ett tankkvitto..
Då ser din chef ut som om du uppträtt med ballongdansen och istället för ballonger använt ofärgade plastpåsar. Är detta konsekvent? Hade

Att se signaler och tiden nu

Det debatteras friskt om våra kära politiker just nu och nej, jag menar inte om KD-strider, Vänsterpartiets nya ordföring eller Juholt-affärer direkt utan allt ifrån vilka de bör vara och vad som är representativt och vad som är representativ demokrati. Och ersättningar. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/politiker-maste-inte-likna-folket_6763953.svd Några politiker har officiellt hängt på men jag anar att det finns flera i skyttegravarna. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/minska-antalet-politiker-i-riksdagen_6762897.svd Jag tycker ju detta är intressant och lär mig massor. Massor av nya ord med och speciellt i icke-artiklarna som andas panik och kommer direkt från enskilda partier eller deras utsända. Ibland utsända journalister och färgade proffs-media-ner. Mycket av det man lärde sig i skolbänken om att ”kritiskt granska” kommer väl till pass.

Men Vetenskapsrådet skriver: ”….Partidemokratin är inte längre stabil. Förtroendet för politiker och partier har minskat mer än i de flesta andra länder. Valdeltagandet sjunker, i synnerhet bland unga. Antalet partimedlemmar är så lågt att partierna snart bara består av kanslipersonal och ombudsmän. Väljarnas kontakter med partierna är mycket begränsade. Nästan alla svenskar får sina kunskaper och sin information om vad som händer i samhället via medierna som svensken i genomsnitt ägnar ungefär sex timmar per dygn.
I detta förändrade opinionsbildningsklimat ställs därför helt nya krav för att nå framgång. De politiska partierna kan inte längre vinna val genom att enbart övertyga de egna sympatisörerna och mobilisera de mest lojala väljarna. Ty dessa grupper avgör inte längre ett val. Dagens marginalväljare är inte de väljare som kan tänkas hoppa mellan blocken, utan den lilla grupp som orubbligt håller fast vid ett favoritparti. Allt medan den övervägande majoriteten potentiella väljare måste vinnas bland de mindre övertygade och mer osäkra väljarna. Denna förändrade "väljarmarknad" påverkar vad som kan beskrivas som partiernas "kampanjfilosofier" och deras utnyttjande av professionella kampanjmetoder. För att veta vilka väljargrupper som kan tänkas vinnas för den egna saken är det nödvändigt att noga undersöka opinionen, både med avseende på vilka frågor som väljarna tycker är viktiga och vilka grupper av väljare som gör dessa prioriteringar. Vidare har det gradvis skett en marknadsorientering av partiernas kampanjtänkande. Deras valkampanjer utgår inte längre bara från att en egen överlägsen politisk ideologi, eller ståndpunkter i sakfrågor som säljs in mer eller mindre framgångsrikt i väljarkåren, ska locka väljare. De utgår i stället allt mer från ett politiskt marknadsföringsperspektiv. Det innebär att en noggrann bedömning görs av vilka behov väljarna önskar få tillfredsställda och därefter jämkas dessa behov samman med partiets politik i största möjliga mån….”

En hel del ”sanningar” där från Vetenskapsrådet tror jag och vad kan man dra för slutsatser och nyttor ur det då? Brandmännens Riksförbund har redan tänkt och anpassat oss och de som inte gjort eller gör det kommer nog att få problem. En del förtjänar kanske problem så därför behåller vi våra tankar för oss själva så ni får väl gå med i det vinnande laget eller betrakta. Kanske rent av vår rygg. Oavsett så bör man ju veta att slår man i varningsplåten före en bro blir det lite sådär om man sen kör in i den. Hade´

Kollegial okritisk uppbackning

Jag brukar normalt inte läsa Marcus Birro särskilt ofta men däremot Bengt Ohlsson och jag upptäckte honom sent, först då han skrev om punkgitarristen Johnny Ramone under fjolåret. Musik drar mig till sig vet ni.. Birro läser Bengt Ohlsson skriver han, och det var då kopplingen och intresset väcktes till hans artikel: http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2675991/marcus-birro-man-ror-sig-inte-fritt-och-ostraffat-mellan-folklighet-och-elit-i-det-har-landet som är en replik på Bengts i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-ska-det-roda-rinna-av-kulturens-fana

Jag har i både hans och Bengts artiklar roat mig med att tänka bort ordet ”kultur” och/eller lägga in en annan betydelse än ”konst och litteratur” och då känner jag igen mycket av ”sanningarna”.

Bengt Ohlssons alldeles utmärkta artikel, läs gärna den, var ingen kritik mot att vara vänster. Eller höger, eller något alls utan en kritik mot att kalla sig vänster när man lever höger och framför allt en kritik mot kollegial okritisk uppbackning i frågor man inte vet särskilt mycket om. Det är som vi alla vet ett bekymmer som förekommer oavsett politisk hemvist, kön eller ursprung. Nästan alla, för gissa om Bengt får på pälsen? Många gånger har jag haft solklara argument baserat på evidens och snudd på vetenskap men huggit i sten och omvänt känt att jag inte haft på fötterna men fått rätt. Vad beror det på har jag då grunnat mycket i och har kommit till en hel del slutsatser varav ” kollegial okritisk uppbackning” är en. En ganska viktig för då handlar det om förutfattade meningar som är planterande av något, någon eller några och inte av egen vilja och tanke. Jag gör som de, den eller värst; som de eller den sagt åt mig att göra. Ibland är det måsten och ska så vara men ofta ren och skär slentrian eller rädsla och oftast är det lätt att upptäcka om man bara känner till syndromet och får chansen.

Chansen att känna lite på och böka lite i frågan för då visar det sig om kunskapen eller tanken är ens egen och man kan svara på frågeställningens 2-3-4-5:e fråga eller är en ”5 minuters man eller kvinna”. Alla kan lära sig en refräng men det är svårare med en hel sång och speciellt om den ska framföras solo. Nu kommer väl körernas aktionsgrupp, ”alla-kan-sjunga-om-än-falskt” mailbomba mig istället men den risken tar jag för även den grupptiteln visar vad det handlar om, alla kan men kanske inte själva alla gånger. Problemet blir när man utger sig för eller rent av har det som jobb, att kunna en fråga eller bransch och ja, jag känner och känner till några.

En del av dem förhindrar utvecklingen av svensk räddningstjänst men dessvärre förstår de inte det heller. Själva. För att få rätt i en fråga och/eller driva en annan och som kan slå mot en tredje är svårt och har du då inte klart för dig den första, själv, ser du inte resten och konsekvenserna heller. Om du inte har ödmjukheten och inser att även du kan ha fel eller kanske borde tänkt från början; din ”kompis eller chef” kan ha fel eller vara snett ute.

Till sist, och apropå ödmjukhet och ha fel…så skrev jag på för att bevara slussen också. Jag föll för annat än vad jag visste och egentligen var intresserad av. Jag går ofta förbi där och var ideligen attackerad av namnlistor och fascinerades av de människor som verkligen brann för detta och det kändes enkelt för att sen kunna säga, - ”jag är redan med”, och bli lämnad ifred, upptagen bland de frälsta och bara kunna betrakta.
(Jag vill ogärna ljuga och är med i Amnesty och flera organisationer av samma skäl och visst, jag har väl en svaghet för unga människor som ”brinner för saken”…)
Men, det visade sig vara svårare att ta sig ur sedan jag betraktat, alltså tänkt, men allt går bara man vill och vet varför man vill och absolut; vill det själv.
Till och med att göra om och göra rätt. Hade´

Två tips

Hej på er. Jag går under lite halvfart fortfarande, externt, och försöker komma ikapp efter helgerna ja ni ser själva bilden. Otroliga högar trots att de akutaste har hanterats varje dag utom de riktigt röda. BRF ”rockar fett” skulle man kunna uttrycka det om man var yngre och det är mest bra. Mest då man får acceptera att man inte kan gillas av alla men det är spelets och livets regler och där spelar åldern roll. För insikt när man vågar uttrycka en åsikt men;

Kommunalarbetarens Sebastian Danielsson har klämt till med en bra artikel som i all enkelhet är ganska självklar men en påminnelse sitter aldrig i vägen så det är dagens ena tips. http://www.ka.se/index.cfm?c=99819

Det andra är att gå med i eller läsa BRF:s Facebook. Naturligtvis söker du på Brandmännens Riksförbund eller så är länken om du klickar på rubriken till detta inlägg. Nyheter om vad som händer och en och annan bild som kanske inte alltid är rätt eller korrekt. Det ska vara lite avslappnat i de ”sociala forumen”. Eller? Ni har chansen att tycka och trycka till där. Hade´

Kanoners vs björntjänst

Arbetet med jämställdhet på brandstationen i Lund fortgår och nu startas flera projekt för att göra brandstationen mer tillgänglig för kvinnor. Framför allt är det konceptbrandbilen som vi kommer att titta på, det vill säga den framtida brandbilen ur ett ergonomiskt synsätt säger projektledaren Linda Granqvist. Att utveckla ergonomi och teknik är bra för alla och rätt väg att göra och tänka men kommentarer som: ”Att det är få kvinnor som jobbar som brandmän beror på gamla attityder och att det finns de som tycker att kvinnor inte har tillräcklig fysisk styrka för att klara av jobbet”, är inte bara dumma, de är idiotiska för hela frågan. (Länken finns om du klickar på titeln till inlägget.) Med några få undantag, som till exempel brandmän, finns i dag inga yrken kvar i västvärlden där syreupptagning kan vara ett problem för förmågan att utföra arbetsuppgifterna sägs i denna artikel av en professor i Gävle: http://www.dn.se/ekonomi/jobb/med-bra-kondition-klarar-du-stressen

Kan då ett projekt som i Lund utveckla yrket är det inte bara bra utan mycket bra för det finns både män och kvinnor som har andra förmågor som skulle behövas än ren styrka och/eller förmåga till bra syreupptagning. Jag suckar bara men vet att det finns de som går igång ordentligt på uttalanden som att allt handlar om attityder och att man tycker. Det finns forskning som visar, och inte minst MSB:s senaste om brandmannens fysiska förmåga, vad som krävs i vissa moment. Klarar man inte detta så klarar man inte momentet och antingen blir det inte gjort, gjort på ett annat sätt eller så får någon annan får göra det. Hittar man andra bra sätt; kanoners, skulle en vän säga, och jag. Hade´

Trovärdigheten i feministfrågor är en katastrof..

skriver GD på ledarsidan idag och klickar ni på rubriken blir ni länkad dit. Nu ska vi se då-då.., ”om trovärdigheten i feministfrågor är en katastrof för Vänsterpartiet att ha dubbelt ledarskap istället för att ha ryggrad nog att rätt och slätt bestämma sig för att ett feministiskt parti ska ha en kvinna som ledare då åtskilliga kommer att se den kvinnliga kandidaten som det feministiska alibit”, vad är då bara en ensam mans ledarskap?
Det är svårt med ambitioner, mål och visioner även om man är politiskt korrekt och i främsta leden i vissa frågor och vill följa lagar/stadgar när man sen ställs inför kompetensfrågor och sunt förnuft. Kanske rent av överlevnad. Ytterst handlar räddningstjänst också om överlevnad men inte den sorten utan för enskilda människor. Väljare typ…

Politiken i det stora landet i väster, och nu med i Sverige, har förskjutits från folkrörelsedemokrati till publikdemokrati och då handlar det om att få fram sitt budskap, att nå publiken, och på ett sätt som uppskattas. En tredjedel av svenska folket bestämmer sig sista månaden vilket parti de ska rösta på och de är i grunden inte intresserade av politik och häpnar över att man skall välja också till kommun och landsting och vadå, kyrkoval. (Jo, jag raljerar och generaliserar. En del.). En annan tredjedel är mer insatta, dvs.de följer nogsamt debatterna om välfärd, arbetslöshet och skatter sista månaderna före valet, men röstar efter egen plånbok i slutändan. En sista tredjedel är oerhört politiskt kunniga och insatta i den ekonomiska politiken och kan lika mycket som politikerna själva, om inte mer. (Ibland inte svårt alls..) De är även insatta i utlandspolitik och har stor kunskap om EU och har även historisk bakgrund och fakta. Generellt för minst 2/3-delar så kan man sammanfatta; Folk är trygga i att de får en välfärd oavsett styre men kanske lite mer för någon person eller någon sakfråga och då var vi tillbaka i publikdemokratin: Man måste kunna leverera från scenerna, vara trovärdig, kompetent, ha humor och likna väljarna eller ge det förtroendet att man som väljare slipper, lita på sig själv och kan luta sig tillbaka och låta någon annan göra jobbet.
Annars når man bara delar av en tredjedel och får liksom tomten på bilden plocka i resterna efter "festen".

Det insåg nog Vänsterpartiet. Om de insett det för sig själva kommer de och fler politiker inse att för vissa yrken fungerar det inte heller med kvotering utan det handlar om att jobba för mångfaldsfrågorna på andra sätt. Göra yrket synligt och med en generell styrning och inte i varje kommun och av olika skäl och med olika förutsättning, attraktivt på fler sätt än ”kamratskap och träningsmöjligheter”, möjligt i metoder, arbetssätt, utrustning, lokaler och att inse att alla kan inte och ska inte bara för att man själv vill. Våga säga nej. Vänsterpartiet vågade eller tvingades, i elfte timmen, och så är politiken, och knappast något långvarigt för en förvaltningschef att hålla i handen när det blåser eller går riktigt fel, så våga ta ställning ni chefer: Organisationens bästa och era medarbetares förtroende eller sätt all er tillit till er egen förmåga, karriär och till era chefers, politikens vilja. Naturligtvis bestämmer den politiska församlingen ytterst men att våga stå upp och förklara konsekvenser och ge alternativ innan beslut är ert jobb och att välja behöver inte betyda en sida utan olika sidor i olika frågor men där alltid organisationens bästa och förmåga bör vara i först rummet. Det blir fel annars och det syns, redan före, vad som kan ske sen. I elfte timmen, när även de som ytterst bestämmer märker att detta var inget bra, och snart är det val igen….

BRF har inlett sin valrörelse och som partipolitiskt obundna stöder vi dem som stödjer våra frågor och de handlar bara om brandmän och brandmän sen får de vara vilka som helst, dvs brandmännen, då alla är hjärtligt välkomna och med lika förutsättningar. Hade´

Under korkeken

Jag ramlade in på http://www.dn.se/kultur-noje/det-ar-ingen-vacker-syn-sa-tog-teknokraterna-kommandot-over-skolan via en annan blogg där vi, (jodå jag är med och lägger mig i), debatterade lärarlöner och arbetstider. Maciej Zaremba skrev ett antal reportage i DN om den svenska skolan som sen blev en bok men i detta inlägg och i det sista stycket skriver han:

”Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.”

Hoppsan! Om man byter ut några ord och sätter in räddningstjänst och relaterade ord hur blir det då-då? Lika fast värre vill jag påstå. Hur många och vilka har jobbat med frågorna relaterat till räddningstjänst och vad finns avtrycken och har de lett framåt, öppnat eller förenklat, och vi kan ta samma tidsperiod som ovan, under tjugo år? Hur har grupperna varit sammansatta och processerna drivits och vad visste och vet de politiska beslutsfattarna om ”räddningstjänstfrågornas liv i huset”? Har de varit och är de förankrade och vilka budskap och sanningar nås de av och är då sanningarna sanningar eller en eller ett par tjänstemäns uppfattningar?

En kamrat skrev; ”i SVT dokumentären "Året var 1962" rengjorde man växlarna på järnvägen med lika borstar och med samma teknik som man gjorde 2010-11. Gammal svensk rejäl teknik går inte av för hackor…” Lite lika kan man kanske säga om SKL:s ”utveckling och inställning” de senaste 20 åren men vi får se vad 2012 bär med sig. Det är nästan aldrig försent även om det brinner i många knutar nu men då, å andra sidan, är det ju bra att vara vän med sin räddningstjänst. Även då med de som ska göra det. Hade´

Facebook

Jag är fortfarande ledig och lite trött idag och tack från hjärtat SVT för det. Först kanske Sveriges bästa band, Eldkvarn på Cirkus och med gästartister av rang följt av världens bästa, AC/DC - Live at River Plate igår kväll. Alldeles slut men leende gick man och lade sig för att stirra löjligt i taket. Herregud vad bra och snart är det sommar, festivalsommar, men, kommer ni ihåg Simon?

Simon Wallmark, SMO-brandmannen som kränktes av Räddningstjänsten i Södertörn ni vet, han har skrivit ett inlägg på en nystartad Facebook-sida.
(Ni vet väl också att Brandmännens Riksförbund har en Facebooksida med? Klicka på rubriken till detta inlägg och häng med och på vettja..)

Simon inlägget:
Känner mig faktiskt djupt bekymrad, för detta berör er alla och även mig.Vare sig ni har uppmärksammat detta eller inte, så kan jag ge en snabb förklaring varför jag är djupt bekymrad. Brandkåren Attunda valde att annonsera efter... 6 st brandmän, utan tidigare utbildning inom kompetensområdet. De sökte personliga tränare, säljare eller sjukvårdspersonal och ansåg det som meriterande. Den tvååriga brand- och säkerhetsutbildningen ”Skydd mot olyckor” angavs inte som meriterande vilket är märkligt. Denna rekrytering söker alltså brandmän, och den antyder att brandmän saknar utbildning genom sin annons som då är vilseledande. Utbildning brukar även vara lönegrundande, men inte här. Alla ska få samma lön, för lönen hänger i yrkestiteln – inte kompetensen. Är det kostnadseffektivt, vanlig praxis eller politiskt motiverat? Utöver dessa brister inom kompetensen, så fanns en klar kravprofilen på vad de sökte, och där var det skrivet så att många står utan chans att få det jobbet – trots att de jobbat inom räddningstjänsten och innehar den myndighetsstadgade utbildningen men saknar två huvudkomponenter, annan etniskt ursprung och språkkunskaper.

Kompetensbristen på de som söks för dessa tjänster, är det något man bara ska acceptera – som i förlängningen drabbar den som är med i olyckor, bränder eller andra akuta situationer? Varför höjer man den medicinska kompetensen på ambulanser, medans man sänker kompetensen på brandmän som dessutom dras med lägre bemanning på många ställen i Stockholm? Är detta demokratiskt rätt? Har vi som invånare blivit informerade om detta? Att ambitionsnivån, eller den operativa förmågan, sänks. Sänks vår skatt samtidigt?
Är detta en bra arbetsmiljö för brandmän? I det långa loppet, hur ska man motivera att man har en tvåårig utbildning när räddningstjänsten söker folk utanför dessa ramar? Kommer man kvalitetssäkra sina interna utbildningar genom att låta dem gå SMO i efterhand?

Innebär inte detta att man i korta ordalag nervärderar de som går SMO, har gått SMO och säger att den i praktiken är värdelös för vi kan lösa saker på egen hand? Särskilt när den utbildningserfarenheten inte ens är meriterande?

Hela stockholmsregionen expanderar med industrier och befolkning, men man undrar om politiker eller framför allt brandchefer gör uttalanden som ”beredskapen är god” likt Per-Albin Hansson när halva Sverige var öppet för att bli ockuperat. De ansvarar för våra liv, vilken politiker eller brandchef har rätten att tvinga operativa chefer att fatta beslut om vem som ska få leva, och på vilka premisser?

Vi tror att det effektivaste sättet för de boende att trygga kvalitén på den kommunala räddningstjänsten är att innevånarna vågar ställa krav på Kommunpolitikerna. Det är kommunerna som köper in tjänsten av Brandkåren Attunda. Är inte Ni innevånare i denna del av landet värda en kompetent räddningstjänst? Tolererar Ni att man tummar på kvalitén för att ledningen för Brandkåren Attunda vill genomföra ett experiment? Fråga er själva vad denna lekstuga kostar skattebetalarna och vad ni får för pengarna. Fråga er om inte likabehandling och etnisk diskriminering gäller i denna del av landet och vem den riktas mot.

Vi bjuder även in på diskussion för denna fråga i gruppen "Vi som vill diskutera Brandkåren Attunda" för att få alla kort lagda på bordet, okrypterat och utan likriktad information. Vi välkomnar givetvis Brandkåren Attundas ledning som ytterst ansvarar för deras beslut och erbjuder dem även en modereringsposition (inte exklusivt dem) om de ställer upp på att ha en helt öppen diskussion och debatt på en saklig nivå. Vi vill verkligen inte vilseleda medborgare, men de har en rätt att delta och få ta del av korrekt information och bilda sin egna uppfattning.

För det är syftet med gruppen, att bjuda in ALLA som vill att diskutera eller ta del av den informationen som finns. Allt i demokratins tecken, för tillgängligheten, öppenheten och rättvisa. ””””

Jag tycker nog att inlägget talar för sig självt och jag vill diskutera, debattera och vara med i allt som rör och berör inte bara ”Brandkåren Attunda" och Stockholmsområdet utan alla räddningstjänster och hela branschen så jag gick med. Har man ett ansvar och vill något med och i branschen bör man kanske det och som ordspråket lyder; ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.
Sinnesron vill inte riktigt infinna sig… :-) Hade´

Statistik och galjonsfigurer

Under 2011 omkom 104 personer i 97 bränder. Det är en minskning jämfört med året innan, då 130 personer omkom i 123 bränder, enligt preliminär statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB. Bra det. Men Mattias Strömgren, olycksutredare på MSB, vågar inte dra några slutsatser av de preliminära siffrorna. - ”Även om det är färre som omkommit så är det inte någon signifikant skillnad och för tidigt att tala om trendbrott. Förändringen ligger inom det naturliga årliga intervallet som kan förklaras av slumpen”, säger han.

Mer MSB och här ett uttalande från Håkan Axelsson, enhetschef på MSB:s enhet för utveckling av räddningstjänst och krishantering, på Twitter:
”Tänk alla dessa brandkalendrar på halvnakna skitiga brandmän - för mig skapar den bilden av ett yrke som duger till att vara kuttersmycken”.
Ordet kuttersmycke kan vara positivt, (galjonsfigur, företrädare), eller negativt laddat men jag antar att det här är negativt och avser något vackert men inte särskilt intelligent och mest då är ett "smycke som kuttrar". Jag är lite tudelad och har alltid varit det och för mig handlar det om syftet med, och hur det görs. Är syftet gott och glimten finns, dvs man vet vad man gör och varför har jag inte så mycket emot att man nyttjar plattityder och popularitet för ett gott ändamål eller rent av för att få bort plattityder och klichéer och visar något annat. Jag har både sagt nej, och ja, och lägger inte så mycket tankar mer i och om det men... jag nobbade ”Naughty Nurses Wall calendar” som ung och det grämer mig lite. Det hade varit något att ha i sin garderob bland de övriga liken och kanske den ultimata anti-klichén i ”debatten”. Lite som "skönheten och odjuret" där jag är odjuret eller "och". Och, jag är nöjd med det för jag tror fullt och fast på att skönheten och styrkan sitter innanför skalet och då kan man ställa upp på olika saker om det gagnar att komma under det. Under ytan, under plattityderna och klichéerna. Hade´

Bra slut och gott nytt.

Ibland ”drunknar man” i information när man söker kunskap.
Normalt kommer cirka 200 artiklar från media Sverige runt efter en helg men imorse var det drygt 600. Inte så kontigt med tanka på att helgen nu var nyårshelg och det har brunnit en del efter raketer, det har körts snöskoter på fyllan och vandrats på isar som varit dåligt frysta. Rader av allmänt allmänfarlig vårdslöshet eller hur man skall uttrycka sig. Ändå kan jag tycka att det polisbefäl som tände en eldkorg på sin balkong i centrala Mora toppar listan då han eller hon borde veta bättre från sin profession. Det blåste en hel del och uppstod ett gnistregn och brandkåren larmades. Polisanmälan rubriceras som allmänfarlig vårdslöshet. ”Kul” start på året?
http://www.dt.se/brottsplats/1.4249726-polisbefal-polisanmald
Sen undrar jag hur många kor var det egentligen som räddades ur en brinnande ladugård i Högestad mellan Ystad och Tomelilla? Många tidningar har rapporterat om den branden och siffror mellan 100 till över 200 finns men oavsett hade och gjorde rökdykarna ett digert jobb. Det är alla medier överens om. En del kastrullbränder och en anslagstavla hör väl till de mindre incidenterna.

Tio i topp-listorna, mest läst, mest klickat och mest debatterat uppger tidningarna som sammanställt 2011 toppas av tragiska nyheter som brand, olyckor, krockar och död men även orden brandkår, räddningstjänst och brandman ligger högt och naturligtvis till stor del relaterat till topp-listorna men, även till annat som omorganisationer, nedläggning, rekryteringsproblem, besparingar, genus och mångfald.

Oavsett kan man lätt konstatera att vår bransch rör och berör och angår allmänheten i allra högsta grad vilket då i sig borde göra likaledes till de ”som bestämmer”. Alltså mer än vart 4:e år då de skall väljas igen eller komma in. Jag och Brandmännens Riksförbund har en ambition att det skall bli tätare än vart 4:e år och att allmänhetens intresse för våra frågor alltid finns på agendan som vård, skola, omsorg även för makthavarna. För allmänheten finns de ju redan där likväl som deras uppfattning som inte delas av de folkvalda. Uppenbarligen. Rör inte min brandkår och vi värnar om våra brandmän och vill ha både tillgänglighet och kvalitet är det ”allmännas” uppfattning. Man är dessutom beredd att betala för det och om inte annat brukar ju ekonomi få den mest inbitne politruken att ge relaterade råd till just sin makthavare.

Slutet på året för BRF innebär alltid en del medlemstapp då våra aviseringar går ut och påminner medlemmarna att de är medlemmar och då hittas några som redan gått i pension eller slutat på annat sätt och förhoppningsvis blir de istället stödmedlemmar. I år skilde det dessutom lite i medlemsavgift då en liten höjning aviserades som skall återgå till den lokala avdelningen per direkt och sen blev en olycksfallsförsäkring till de som hade den något justerad. ”De som hade den” är och var det viktiga men tyvärr strulade utskicket till sig så några fick helt plötsligt en ny försäkring och helt utan vår inblandning eller vetskap men, nu är det snart fixat med. Vi tycker det är schysst att berätta och att visa och inte bara låta medlemskapet bero och lura medlemmar kvar och att man får välja och glädjande också de sista veckorna har vi sett en rusning till att bli medlem hos oss och främst bland heltidare. Deltiden är så bra representerad att presumtiva nya medlemmar är färre och de gamla vårdar vi och håller i. Ömt. Hela grupper och nya stationer har kommit vilket gör att det kommer att bli en intressant start och sen fortsättning på 2012 för naturligtvis kommer vi att visa vart och vilka de är och hur ”delaktighets-förskjutningen” påverkar och gör skillnad och inte bara för medlemmen utan även för arbetsgivaren. En vinna-vinna situation. Om man vill. Annars löser vi det med och har rutin på sådana som inte vill och det brukar inte bli något bra. För dem. Vill du ha en stark branschpartner och som kan ditt jobb kanske det är dgas att göra det som bilden ska illustrera. Kom till BRF du är välkommen att tillsammans med oss göra skillnad.

Ett bra avslut och en bra början således så nu kör vi igen och det och det gäller nästan alla förtroendevalda och anställda förutom undertecknad som går på halvfart lite till pga semester. Helt kan jag inte hålla mig ifrån och jag finns här för man kan inte ta semester från det man tycker är så roligt fullt ut. Skulle vara som att sluta äta eller lyssna på musik ungefär. Hade´