Det debatteras friskt om våra kära politiker just nu och nej, jag menar inte om KD-strider, Vänsterpartiets nya ordföring eller Juholt-affärer direkt utan allt ifrån vilka de bör vara och vad som är representativt och vad som är representativ demokrati. Och ersättningar. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/politiker-maste-inte-likna-folket_6763953.svd Några politiker har officiellt hängt på men jag anar att det finns flera i skyttegravarna. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/minska-antalet-politiker-i-riksdagen_6762897.svd Jag tycker ju detta är intressant och lär mig massor. Massor av nya ord med och speciellt i icke-artiklarna som andas panik och kommer direkt från enskilda partier eller deras utsända. Ibland utsända journalister och färgade proffs-media-ner. Mycket av det man lärde sig i skolbänken om att ”kritiskt granska” kommer väl till pass.
Men Vetenskapsrådet skriver: ”….Partidemokratin är inte längre stabil. Förtroendet för politiker och partier har minskat mer än i de flesta andra länder. Valdeltagandet sjunker, i synnerhet bland unga. Antalet partimedlemmar är så lågt att partierna snart bara består av kanslipersonal och ombudsmän. Väljarnas kontakter med partierna är mycket begränsade. Nästan alla svenskar får sina kunskaper och sin information om vad som händer i samhället via medierna som svensken i genomsnitt ägnar ungefär sex timmar per dygn.
I detta förändrade opinionsbildningsklimat ställs därför helt nya krav för att nå framgång. De politiska partierna kan inte längre vinna val genom att enbart övertyga de egna sympatisörerna och mobilisera de mest lojala väljarna. Ty dessa grupper avgör inte längre ett val. Dagens marginalväljare är inte de väljare som kan tänkas hoppa mellan blocken, utan den lilla grupp som orubbligt håller fast vid ett favoritparti. Allt medan den övervägande majoriteten potentiella väljare måste vinnas bland de mindre övertygade och mer osäkra väljarna. Denna förändrade "väljarmarknad" påverkar vad som kan beskrivas som partiernas "kampanjfilosofier" och deras utnyttjande av professionella kampanjmetoder. För att veta vilka väljargrupper som kan tänkas vinnas för den egna saken är det nödvändigt att noga undersöka opinionen, både med avseende på vilka frågor som väljarna tycker är viktiga och vilka grupper av väljare som gör dessa prioriteringar. Vidare har det gradvis skett en marknadsorientering av partiernas kampanjtänkande. Deras valkampanjer utgår inte längre bara från att en egen överlägsen politisk ideologi, eller ståndpunkter i sakfrågor som säljs in mer eller mindre framgångsrikt i väljarkåren, ska locka väljare. De utgår i stället allt mer från ett politiskt marknadsföringsperspektiv. Det innebär att en noggrann bedömning görs av vilka behov väljarna önskar få tillfredsställda och därefter jämkas dessa behov samman med partiets politik i största möjliga mån….”
En hel del ”sanningar” där från Vetenskapsrådet tror jag och vad kan man dra för slutsatser och nyttor ur det då? Brandmännens Riksförbund har redan tänkt och anpassat oss och de som inte gjort eller gör det kommer nog att få problem. En del förtjänar kanske problem så därför behåller vi våra tankar för oss själva så ni får väl gå med i det vinnande laget eller betrakta. Kanske rent av vår rygg. Oavsett så bör man ju veta att slår man i varningsplåten före en bro blir det lite sådär om man sen kör in i den. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar