Vassa men lagom

Och så har helgen passerats, härlig den med, efter en rolig, intressant vecka med mycket resande och med många möten. 8:a orter/städer, en konferens många möten och otroligt trevliga, entusiastiska människor träffade jag innan jag kom hem med kilometerräknare stående på 1764. Jag droppade SJ denna gång då det blir problem med korta stopp, att åka västrut vs österut och inte norr/söder och sen hade jag en del möten som får ta tid, dvs de tar den tid det tar, och att komma och berätta från början att ”mitt tåg går vid..” känns sådär.
Nya bekantskaper varvade med gamla och ja, det känns riktigt bra.

Veckan som nu kommer är bokad till bristningsgränsen med men kommer att avslutas med en semesterdag på fredag. En hel del möten i Stockholm med centrala organisationerna vi samverkar med men även i de politiska korridorerna och med några ”nya” organisationer som vill träffa oss då de ser oss som intressanta och eventuella samverkanspartners. Kul, riktigt kul och vi är inne i ett…bra flöde och är absolut i ”startelvan”. Kanske en del av ”bristningsgränsen” är att fredagen är inbokad i de andra vardagarna för till helgen avslutas årets fiskesäsong med ”grabbarna”. Flugfiskegänget skall till Lilla Malma utanför Flen och ta upp..de stora fiskarna. Igen, för vi börjar och avslutar säsongens fiskafängen där och om ni inte vet eller minns så ska jag påminna er om vem som fick största fisken sist: Jag.
Jag är alltså ”mäster” och rekordhållaren och kommer att bevaka alla fiskar-e så att ingen uppstickare oförtjänt och med nya infall och tankar försöker putta bort mig från tronen. Gammal är äldst och störst går först…., (och behöver jag, om det nappar för mycket hos någon, har jag småsten i fickan och äger tolkningsrätten till vågen), och jag har ju sett hur det går till, i andra organisationer än i BRF, och lärt mig. Kan man den läxan förstår man också hur man bör göra för att göra tvärsom, göra annat och göra bättre så ”småfiskarlärlingarna” har inte en chans och jag känner mig trygg, men.. om:

Om, de/det eller någon ny ÄR bättre, hur gör man då-då? Jo man ”benchmarkar” och tar till sig det som fungerar. I http://lotidningen.se/2011/10/21/%e2%80%9dvi-har-ett-starkt-yrkesforbund%e2%80%9d/ kan man läsa om ett till bransch/yrkesförbund som det gått bra för. Elektrikerna. De tillhör LO men har tydligen haft kraften att köra sitt race och tillika samverka med relaterade förbund i sin bransch. Intressant och ett bra koncept helt klart. Kraften på sina medlemmar och inte partipolitik, inte att bekämpa andra fack utan fokusera och vara lagom ödmjuka. Vad det verkar.. Jag läste också att förra året fick Socialdemokraterna över 3 miljoner kronor från Kommunals medlemmar. Det betyder att det varje månad går 50 öre från varje medlem till partiet. Hade´

Skåneturne´

Efter en mycket intressant vecka i Skåne och en bra dag på brandbefälsmötet i Helsingborg hamnade jag då vid datorn efter tre nästan datafria dagar. Bland annat berättade MSB:s Björn Sund om IT-verktyg för dimensionering vilket var något som Magnus Mattson från Köpenhamns brandkår fortsatte med utifrån deras RBD, riskbaserad dimensionering av räddningstjänsten. En variant av våra handlingsplaner utifrån ett engelskt datasimuleringskoncept. Datasimuleringar verkar blir ”grejjen”och faktiskt, äntligen, säger jag. Vi behöver något vetenskapligt och ett riktigt verktyg där tyckande och subjektiva betraktelser spelar mindre roll. Sen har det varit mycket FiP:ande och resonemang om differentierade styrkor, (en del IVPA under dagarna med), men jag kan inte låta bli att citera Magnus Mattson från idag när han får frågan om hur Köpenhamn och Danmark hanterar genus och mångfaldsfrågorna;
-” Vi ligger före Sverige för att vi inte fokuserat på det och har det då naturligt”. Det tror jag med. En överfokusering ger motsatt effekt.
Nu ska jag överfokusera på min mailbox innan den sprängs. Hade´

Ledarskap och samverkan

Stefan Svensson skriver lätt och ledigt och dessutom mycket bra om ledning och samverkan i http://www.tjugofyra7.se/msb/Blogg/Stefan-Svensson/Ledning-och-samverkan-i-grunden-enkelt/

Citat; …”Ledarskap är således hur viktigt som helst. Och ledarskap är inget man tar, det är något man får. Det är ett förtroende och det måste förtjänas. Av alla parter. På motsvarande sätt är det med samverkan, vilket också diskuteras vitt och brett. Samverkan är egentligen också ganska lätt, även detta till skillnad från vad man kan tro om man följer debatten. I grund och botten handlar det om att byta information, vilket då blir den enklaste formen av samverkan.
Samverkan är aldrig ensidigt, det kräver minst två parter där båda har en viss grad av aktivitet, dvs. bidrar på något sätt, att detta sker medvetet och i någon mening också i samförstånd, dvs. att det finns någon form av gemensam förståelse. Observera dock att parterna mycket väl kan se på frågan på olika sätt eller utifrån olika utgångspunkter, vilket normalt är en styrka vid samverkan. Samverkan bygger på förtroende och även detta, precis som ledarskap, måste förtjänas. Även här blir således människan och relationen mellan människor viktig. Dessutom bygger bra samverkan på prestigelöshet. Men det kanske är här som det uppstår svårigheter: förtroende och prestigelöshet…”

Nästan så man tror han gått BRF;s kurser och läst vår ”nya inriktning” relaterat till detta. :-) Hade´

Mycket rök men..

-”Skriv om studien om fysisk förmåga hos brandmän” skrev Norpan, ungefär, i en kommentar och jag har gjort det några gånger förr. Här t.ex.: http://brf-peter.blogspot.com/2011/03/i-host-kommer-gransvarden-for-den.html Nu ser man på MSB:s webbplats att:
– För första gången har vi nu vetenskapliga fakta att stödja oss mot när vi utvecklar rekryteringsprocesser för att anställa brandmän som ska lösa morgondagens uppdrag för att skydda samhället mot olyckor, kommenterar Marcus Cato, utredare på SKL studien detta. De fortsätter; ”Studien finns med som underlag i det arbete som SKL och MSB har påbörjat för att ta fram lämpliga rutiner för rekrytering och förankra de rutinerna hos alla arbetsgivarföreträdare. Målet är att presentera en modell för rekrytering våren 2012.” Tyvärr så framkommer det också i artikeln att ” det är osäkert hur representativt urvalet är” i studien och sen har jag personligen ytterligare några frågetecken som kanske rätas eller ratas men vi får se. Håkan Axelsson citeras med, och jag håller med honom i: – Vi kan konstatera att det finns brandmannauppgifter som är tunga idag, men också att en del av dem är onödigt tunga. Vi måste påskynda införandet av nya metoder. Här har alla ett ansvar, både arbetsgivare, fackliga parter, näringsliv och myndigheter.

Nu har jag skrivit lite, eller rättare sagt citerat lite, Norpan, och jag kommer nog inte längre förrän man presenterar modellen för rekrytering som då kommer under våren. Enligt vad som står, dvs. uppgavs i texten.

Anar ni en oro och att det som skulle kunna bli något bra, kanske blir en flopp, så anar ni rätt. Jag tycker om intentionerna och grunden i tanken och även att själva modellen är bra men sen ska den fyllas med relevanta uppgifter från relevant urval för relevant syfte: Vad krävs för jobbet? Uppgifter har man om än jag inte helt delar Catos ”vetenskapliga fakta” formulering då det skulle kunna tolkas som att detta är studien-studien, dvs den är helt komplett och utan diskussion, men ändå, är mer mina funderingar hur de/det nyttjas. Det får vi se under våren och i det arbetet är inte BRF representerade, dvs. inte ens inbjudna. Åtminstone inte ännu.

Uppriktigt fattar jag inte vad som är ”grejjen”… Egentligen. Alla yrken har sina krav och baserade på vad som yrket kräver och antingen uppfyller man dem eller inte. Inte, då får man komplettera eller söka nått annat och frångår man vissa delar, som arbetsgivare, kan man inte utföra vissa delar heller. Man kan inte köra buss utan busskort och man måste vara tydlig i det, det ligger i ansvaret till sina kommuninnevånare och är faktiskt lagstadgat. Vi måste våga ta den debatten, också, för det är skillnad på en 1+1 styrka och en 1+7 styrka likväl som det är skillnad på vad röda brandbilar har för utrustning och därmed förmåga. Två likadana underutrustade FIP-bilar kan inte ersätta en fullutrustad släckbil som om en taxi ersätter en buss och det finns exempel som visar det på tråkiga sätt. (Jag har insats och utredningsrapporterna och någon borde kanske huka sig.) Var ärlig och berätta vad man kan och inte och vad som behövs. Egentligen. Där kan BRF hjälpa till och vi insåg detta för länge, länge sedan. Sverige behöver någon som leder debatten, för utvecklingen och vi har alltför många som bara konserverar, förvaltar och i sten vägrar tänka till. Vissa formuleringar i RIB-avtalet skrevs redan 1951!!! men tror någon att någon annan än vi, vill skriva om dem? Däremot går det bra att påstå att vi vill befästa och bevara men det är så fel. Så otroligt fel och det kommer vi bevisa. Tiden verkar för oss och vi kommer ta de matcher som kommer om än vi helst löser saker i samverkan och samarbete. Men då måste det finns någon på andra sidan. Någon seriöst, för hela tanken och begreppet samverkan faller annars. Möten för mötenas skull är knappast något som ger verkstad om det inte kommer något konkret ur dem. Åtminstone en del av dem. Hade´

Dags för vinterförberedelser

Jag fastnade för en artikel där Närkes brandkår har åkt upp från Örebro för att öva "blå-ljus-körning" på övningsbanan i Grängesberg.
http://www.dalademokraten.se/Ludvika/Vi-ska-radda-liv-inte-offra-liv-/
Hur har ni det hemmavid, finns detta med och om inte varför? Ställ den frågan till era chefer och så minskar risken att något händer och så slipper man ett jättebekymmer från arbetsmiljöverket när något hänt. Jag har anmält många, många, olyckor med ambulanser inblandade men har haft tur med personskador och klarat mig och mina kamrater från rättsliga efterspel då förarböcker, utbildning, övning och inte minst körkorten alltid varit i ordning. Hur står det till hos er?
Bra jobbat av Närkes Brandkår.

Bra jobbat, och ofta kul inlägg kan man läsa också från Södermalmspolisens ingripandechef. Följ honom gärna på Twitter, @IGchefen.
"God morgon Söder! I går dök det upp en blottare på Götgatan som visade upp vad han tyckte att han hade. Varför blir det inte kallare snart?"
I Gävle är det kallt redan nu. Hade´

Smälter Gunnar in?

Ersättningar som betalas ut från Sveriges riksdag lyder inte under bidragsbrottslagen som infördes 2007. Under den nya lagen som blev mycket omdebatterad gäller däremot allt från fusk med studiestöd och pensioner till sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning. Okey?? Och så fick man lära sig något nytt men: Varför slåss höga ledare, politiker, chefer och direktörer om skatteavdrag och bidrag som knappt syns på kontot när undersköterskan kan tänka sig höjd skatt för att barnen ska få en bra skola och mormor en bra äldreomsorg? Svaret kan vara att avståndet ökat till verkligheten och att vi har ledare som inte ens befunnit sig där. Bland ”vanligt folk”, och att vi faktiskt tillåter det. Det är på tiden att säga ifrån om maktkorruption och arrogans och rensa upp bland alla sjuka förmåner och förslappade regler för alla som harmonierar med det samhälle, som de dagligdags skapar lagar för. Vi får se, men, Sverige behöver politiker som utmanar varandra och systemen istället för att vara i ständiga interna partipolitiska och personliga frågor. ”Sjukt” är det sammanfattande ordet vanligt folk tycker om detta och många folkvalda och då är de och demokratin illa ute. Att man sen avslutar veckan med att återbetala för att kvällstidningarna tyckte det och inte att regelverket angav det, att inte debattera i SVT, och låta oppositionen vara bara Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, blev ett slags pricken över i:et i en politisk sandlåda än det man egentligen ville stå upp mot eller inte ville vara på samma sida som. Märkligt.

Att inte argumentera, debattera och tro att ”folket” låter ett rum och placeringarna i det rummet vara av så stor betydelse för vad man står för är i sig ett underkännande av "folkets" intelligens och ett skott i foten för demokratin och ett öppet samhälle. I ett sånt behöver man inte och ska inte vara lika…
BRF och jag är partipolitiskt obundna och gudskelov, kan jag tycka. BRF har mötts av likande av ett "nära-S-relaterat-fackförbund" som inte velat vara i samma rum som oss vid förhandlingar, så kanske det är en ny taktik, men jag skäms å deras och politikernas vägnar för det politiska och demokratiska debaclet. Det är inte värdigt en öppen demokrati och jag hoppas på en bättre vecka nu och till sist, och som svar på frågan i rubriken om bilden:
-"Nej Gunnar, du syns. Bra maskering men du är större och då syns man lite mer.. liksom..." Hade´

Elefanten Gunnar

Aftonbladets hade en läsarundersökning i veckan där frågan var: ”Tror du politiker missbrukar sin situation för att få privata fördelar? Ja eller Nej.” 96,9 % av 87 740 personer svarade ja. Opinionsundersökningen är knappast vetenskaplig men oavsett, det är ett misstroende som verkligen borde få många att sätta kaffet i vrångstrupen och visar ett politikerförakt som kanske rent av är demokratihämmande. Jag tänker på valdeltagande och varför och vem man kan rösta på för det har varit lite väl mycket nu i och om detta runt ersättningar/arvoden, styrelseuppdrag, pensioner, bostadsköer och ja, listan kan göras lång. Jag är övertygad om att enda chansen att få ordning på detta är att ta ett totalt nappatag och i grunden se över…allt. Avstånden till, och reglerna som styr, måste vara närmare vanliga människor när nu vi har politiker som inte är det. Alltså vanliga människor med någon form av vanlig livserfarenhet. Det går inte att olika bedömningar och olika regelverk om man vill ha förtroende, så enkelt är det. I grunden. Det gamla ståndssamhället är avskaffat men är ersatt av ett nytt och det är väldigt.. ”o-bra”.

Kan det vara så illa att politikerföraktet är ömsesidigt och våra proffspolitiker rent av har vaggats in i ett medborgarförkt för att vi är så dumma i huvudet som tillåter detta? Ur alla kommentarer som skrivits om den senaste affären fastnar jag för; ”Ska bli spännande att se hur de inte kommer fram till någonting…” och tycker den säger mycket om vad och hur folk numera tänker. Man är less. Urless. Sen är ju det lite ”pest eller kolera” för om inte makten ligger hos folkvalda politiker, så hamnar den uteslutande, (ännu tydligare), hos ”marknaden” och är det bättre? Har den bättre förtroende? Nej är det enkla och korta svaret så snälla; ta nu tag i detta för förtroendet, trovärdigheten och ytterst för demokratins skull. Det är er förbannade skyldighet och det viktigaste i uppdraget.
Apropå retorik och hur man slår fast samband, eller inte, om man vill, kan jag inte låta bli att tänka på historien; Vad är det för likhet mellan en glasspinne och en elefant? Svar: båda börjar på G för elefanten heter Gunnar.
Vill man, kan man alltid hitta olikheter eller likheter.... Hade´

PS. Tack för alla lyckönskningar via mail, telefon, sms och här. De värmer. Här har jag nått knas i kommentarsfunktionen och kan inte svara. DS

Hålla fast i styret

Jag är och blir otroligt imponerad av professionalitet oavsett vad det består i. Det är en ren njutning och se Thomas Plattsättare, eller som igår, träffa en jurist av rang. Mötena med henne i just det ärende hon driver och bollningen av andra och forna anekdoter, är som en helning av själen för en gammal byråkrat. Hon omges dessutom av likasinnade och trots strul med SJ, som vanligt, förblev jag flinande hem till Gävle. Duktigt folk är vi BRF:are lite bortskämda med och tyvärr blir det lite si och så då med feedbacken och uppskattningen. Man blir liksom van men det gäller att stanna upp ibland och tänka lite. Att inte bara se utan också betrakta.

I helgen som var slutade ett stort antal duktigt folk i BRF:s Förbundsstyrelse och i dess närhet och hel del med många, många, år bakom sig hos oss. Vi hade Kongress. Förtroendevalda som ersattes av nya förtroendevalda och återväxten är god. Otroligt roligt och nu ser vi fram mot en ny fyraårsperiod.

Undertecknad fick förtroendet att bli Förbundsordförande och det känns oerhört hedrande att få leda Sveriges enda branschförbund och det största fackförbundet för brandmän. Tack kamrater, tack, och ungefär så här sa jag vid lite tal och i andra sammanhang:

...-Förbundsordförandeskapet är ett ansvar som förpliktigar då BRF är den viktigaste och i många, många frågor den enda kraften och hjälpen, när någon brandman fått bekymmer och det har varit så i över 60 år.
1945 samlades några brandmän i Stockholm som hade lite, suspekta anställningar och dåliga löner. De beslutade sig att gå samman och kämpa för och med varandra och än idag är det vår huvudparoll: Brandmän för brandmän. Solidaritet brandmän mellan har byggt BRF och vem kan egentligen bäst förstå en brandmans problem om inte en annan brandman och det handlar om den förståelse vi delar genom gemensamma erfarenheter och gemensamma intressen. Den handlar om insikten att den enda möjligheten för oss att förändra vår situation är att hålla ihop för det vi tror på och vill göra. Vi ska vara stolta över våra traditioner och jag sänder några tacksamma tankar till eldsjälarna som delat stafettpinnen och förvaltat BRF väl.

Det är med självförtroende från våra tidigare segrar och lärdomar av vad som inte varit fullt lika bra vi tar oss an de utmaningar vi ställs inför idag. Utmaningarna är stora, våra motståndare starka men samtidigt är möjligheterna öppna. Vidöppna. BRF:s medlemmar har högt ställda förväntningar på oss och att BRF står upp, skapar konkret nytta, attraktiva lösningar och tydligt driver och skapar opinion för våra frågor.

Samhället har också förväntningar på oss för brandmän har ett högt förtroende och det ska vi förvalta och utveckla. Det är allas vårt gemensamma uppdrag och jag tror det är ett vinnande koncept. Sverige är inte isolerat och aldrig tidigare har det visat sig som nu. Ekonomiska bekymmer och annat elände följer oss dagligen i media och oavsett vad man kallar det kommer det förändringar.
Det finns förenklat sett tre sätt att hantera förändringar:
- att spjärna emot, -att följa med eller -att leda utvecklingen.
Störst chans att få som man vill får man om man väljer det sistnämnda men då måste man ha klart för sig vad man vill och ha mål man aldrig överger. Mitt och BRF:s huvudmål är ett starkt branschförbund för brandmän i Sverige, ett fackförbund man kan lita på och vara stolta över och som sätter brandmännens frågor på agendorna och vi är beredda.

Var tid har sina metoder för att påverka utvecklingen och för mig handlar vår tids metoder om att skapa förtroende i omvärlden för det vi står för. Med kunskap, erfarenheter och våra argument kan vi påverka oavsett om det är hemma i kommunen, i Rosenbad eller i Bryssel. Tro mig, man vet vad vi betyder och vilket förtroende som finns för oss och för mig är den politiska agendan viktig.

Vi har fördelen av att vara partipolitiskt obundna och klart vi skall nyttja det och enligt internationellt mönster; vi stödjer de som stödjer oss och vi ska alltid vara tydliga i våra budskap. Vi ska använda vårt förtroende, vår erfarenhet, och vår kunskap för att forma våra erbjudanden till utveckling. På så sätt gör vi skillnad i branschen, i sakfrågorna och för den enskilde brandmannen.

Tiden är förbi när facken vann framgångar som utpräglad kamporganisation nu vinner vi framgångar genom att erbjuda lösningar på problem och i vår bransch, faktiskt samhällsproblem. Tiden är också förbi när auktoritet och makt var de viktigaste ingredienserna i ett ledarskap. Nu värderas förmågan att motivera, ömsesidigt förtroende och delaktighet om än med en fast hand. I det perspektivet måste BRF utveckla samarbetsformerna så att vi på bästa möjliga sätt kan stödja våra medlemmar, såväl brandmän men även… brandchefer. Jag tror på samverkan som ett sätt att göra branschnytta men missta er inte och tro inte att för den delen kan och vill inte BRF ta en strid. Vi gör det om det behövs och så är det ibland.
Alla är inte så vidsynta och samarbetsvilliga som vi… :-)

Vår bästa tid är nu, utmaningarna är många och stora men vi kan och ska göra något bra av dem. Svårigheterna ligger inte i att komma på då vi är ett förbund av entreprenörer, som kanske att komma ifrån och utan att tappa det som är bra.
BRF som organisation ska arbeta med det brandmän inte kan göra var och en på egen hand och som förtroendevalda är det vårt ansvar att se till att det blir gjort. Det mitt ansvar som förbundsordförande att hålla ihop det och se till att vi går vidare och i rätt riktning.

Lika – eller olika, alla är välkomna, och BRF är baserat på våra förtroendevalda och våra medlemmar, några som helt enkelt betyder något för faktiskt alla människor i Sverige. Tro aldrig något annat och det, det ska vi visa och bevisa

Man kan lita på brandmän, brandmän kan lita på brandmän och BRF består av brandmän som hjälper brandmän. En oslagbar kombination och jag har nu då Sveriges roligaste jobb. Tack ska ni ha. Nu ska fredagsmysen strax förberedas men för mig handlar det om fotboll men jag är inte helt övertygad om att hustrun har samma inriktning. Det visar sig :-) Hade´

En rosa månad

Oktober är den rosa månaden, en månad tillägnad striden mot bröstcancer. I dag börjar Cancerfondens Rosa bandet-kampanj. Det rosa bandet har blivit en internationell symbol för kampen mot bröstcancer och på bilden, idag, har ni en amerikansk motsvarighet från brandfacken. Något vi borde ta efter. De har även många, många kampanjer och hade förra året en ommålad förstabil och larmställ helt i rosa i sin kampanj.

Helgens kongress hade temat cancer bland brandmän och bland annat och andra var Gert Fylking och pratade Mustaschkampen. Den pågår under maj varje år och vill uppmärksamma och samla in pengar för prostatacancern. Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform och varje år drabbas över 10 000 män. Gert hade ett tråkigt besked med och det var att man från Cancerfonden nu lagt ned denna kampanj. Varför? Om det fortfarande är problem, man fortfarande inte hittat lösningen än mindre ens bra sätt att sätta diagnosen? Som sen följs av dåliga riskfyllda operationsmetoder och ofta stora bekymmer efter, (och då har jag inte ens i tanken tänkt på den yttersta konsekvensen), varför lägger man ned?
Sjukt dåligt, skulle jag skriva om jag vore yngre men annars, om den helg som varit, kongresseriet, ”awsome”. Återkommer i det, nu ska jag ut i mötes och förhandlingsvärlden.

STÖD gärna cancerforskningen och det är faktiskt så att brandmän ÄR mer drabbade än andra. Jag antar, och det borde statsistiskt vara så, att ni känner en brandman eller före detta brandman med just de cancerformer som är vanligast inom vår bransch. Så kan vi inte ha det. Återkommer med det med, för nu sätter BRF ned foten. Och även den andra, alltså fötterna. Hade´