Under 2010 kommer 125.000 svenskar att fylla 65 år, vilket är rekord. Så fortsätter det fram till 2014. Det är Rekordgenerationen, de stora 40-talistkullarna födda 1945 till 1949, som når pensionsåldern. Samtidigt börjar 70-talisterna inta chefspositioner och allt fler 80- och 90-talister ska komma in i arbetslivet. Det blir svårt att ersätta specialister och chefer och inom många branscher kan det bli underskott på personal skriver Kairos Future.
Inom BRF har vi vetat och gnatat om detta ett antal år nu och våra planverk för ”rekryteringsbefrämjande åtgärder” har varit ett slags levande dokument de senaste, faktiskt, 20 åren. Smaka på den, och kom inte och säg att den situation som finns och på vissa ställen har gått över den akuta gränsen inte kunnat förespås.
Skamligt är vad detta är och man borde skämmas på SKL och Pacta som har det yttersta ansvaret hur än man vänder och vrider.
”-Det är inte bara en fråga om demografi,” säger Thomas Fürth, forskningsledare på Kairos Future.
”-Det handlar också om psykografi. Ty när man väl är på en arbetsplats är det viktigt att man förstår varandra över generationsgränserna. De som kan skapa samhörighet, kunskapsöverföring och insikt mellan generationerna är också de som står bäst rustade för skiftet. Vår undersökning visar att det råder några stora missförstånd mellan vad unga värdesätter och vad HR-chefer tror att de vill ha.” Psykografi kan översättas med: Intressen, livsstil, värderingar, personlighet, etc. och nyckeln är förmågan att känna målgruppen man riktar sig till. Gör en organisation som bara har brandmän i olika åldrar, av olika kön och i olika skeenden i yrkeslivet det? Eller är en eller ett par tjänstemän som närmar sig pensionsåldern med 3-4 referenskamrater från ”verkligheten” i samma åldersgrupp från
verkligheten det? Svaret är lika självklart som att vi skriver 2010 nu och inte 1990, som för vissa företrädare bara det, vore en modern tanke.
Om du som ”vanlig medarbetare” inte kan ord som ”
employer branding” är du ursäktad men har du en anställning som ledare eller sysslar med rekrytering eller än värre, ansvarar för frågorna och behöver slå upp ordet, har du nog missat någon kurs eller utbildning eller rent av borde söka ett annat jobb. Eller gå i pension. Jag ska hjälpa er att snabbt förstå med en länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Employer_branding
Ett arbetsgivarvarumärke innehåller precis som ett konsumentvarumärke en mängd olika associationer och genom att påverka dessa påverkar man sina möjligheter till olika saker; som tex att kunna rekrytera deltidsbrandmän.
”– Det verkar som att krisen har gjort ledningarna mer kortsinta. Detta är en långsiktig överlevnadsfråga som börjar NU”, säger Thomas Fürth vidare men här håller jag inte med honom. För vår bransch. Här handlar det om en långvarig kortsiktig planering som i bästa fall handlar om politiska mandatperioder eller kollektivavtalens längd. Ett slags
målvaktsarbete från SKL/Pacta på eget, politiskt eller tjänstemanna eller andras uppdrag att hålla kostnader nere till varje pris gör att det priset nu är väldigt nära att bli för högt. På vissa ställen har det redan skett och det går inte att snegla och driva svensk räddningstjänst som om den vore Tysk eller Österrikisk. Snudd på helt frivillig.
Ni kan tycka vad ni vill om hel-deltid-värn och/eller frivillighet och gör gärna det för branschen behöver diskussion, dialog och rörelse, men faktum kvarstår; om deltiden försvinner, som är den i särklass största delen i svensk räddningstjänst, har vi inget att ersätta den med. Och inte heller ekonomi för det och frivillighet är bara en våt dröm, och funkar inte i Sverige i denna omfattning. Vi har inte kulturen eller traditionen och i mycket har detta en civilförsvars eller försvarsrelaterad historia i andra länder. Vi har inte det heller längre. Vilket omvänt ställer stärre krav på räddningstjänsten istället för som internationellt, det omvända. Jag har dessutom inte med ett enda ord förrän nu skrivit ordet; kvalitet.
Fatta!!, skulle jag kunna skriva i lite frustration, att vi inte har möjligheten, utan i så fall skulle behöva strukturera om hela vår tanke med branschen. Här finns överhuvudtaget inte den tanken eller ens planeringen för det scenariot. Saker bara händer och det som sker i kollektivavtalsförhandlingar, avsaknad av psykografitankar, ”employer branding” och bara skylls på demografi leder obönhörligen till enorma bekymmer och en avrustning av svensk räddningstjänst. Oplanerat.
Jag köper INTE att man
nu först börjar inse och
nyss fick problemen utan detta har varit känt länge men förnekats ”i sten” av arbetsgivaresidans centrala tjänstemän. Tyvärr även av andra fackförbund som hellre gjort en hel/deltidsfråga av det men nu fått problem då det finns ett riktigt alternativ, ett branschförbund. Vi ser till hela branschen och det är väl därför vi förhandlar själva på RiB:en och även ser de stora problemen.
Många bör och kommer att få skämmas när ansvaret för ”vad och hur det blev så här” skall slås fast men inte BRF. Vi har pratat och skrivit om och i dessa frågor i minst 20 år och går nu från bekräftelse till bekräftelse av de stora instituten och förstå-sig-på-arna. Frågan är när motparten skall vakna ur sin törnrosasömn och inse att prinsen faktiskt finns och stavas Brandmännens Riksförbund men vi måste vänta på att några törnen blir blommor först.
Jo ni har rätt i att det nappade sådär igår och jag fick chansen att tänka. Nu har jag tänkt, så huka er och jag är på väg till en förhandling. En viktig. Skall bli kul. Syns :-)..och hörs.
