lördag 31 mars 2012

Varför händer så lite i svensk räddningstjänst, del 1.


Två artiklar om våra blåljusbröder/systrar har fångat mitt intresse och ger ett långt, för långt här egentligen, men ett utvecklande första inlägg om vart räddningstjänsten är och varför, så först: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/farre-hjartsjuka-vagar-vanta-in-ambulans_6962185.svd idag avstår många hjärtinfarktpatienter från att åka ambulans till sjukhuset, trots att de därigenom missar möjligheten till snabbare behandling. Sverige behöver nationella riktlinjer för ambulanssjukvård så att människor kan känna sig tryggare och vågar vänta in ambulans. Det skriver Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund och fortsätter: ”I Sverige har Socialstyrelsen lagt hela ansvaret för hur hög tillgängligheten till ambulans ska vara på landstingen. De mål som ska gälla för respektive ambulansorganisation formuleras sedan av varje verksamhetschef, utifrån ekonomiska och politiska förutsättningar. Men så skulle det inte behöva vara. Andra länder har lagstadgade krav på att en viss andel av befolkningen ska nås inom en viss tid (exempelvis England) eller formulerade tillgänglighetsmål (exempelvis USA och Kanada). Nu kräver Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund att även Sverige etablerar en form av nationell lägstanivå för tillgång till ambulans med hjälp av nationella riktlinjer. Det behövs för att fler människor ska få den snabba, kvalificerade behandling som ambulanssjukvården kan ge.”
Den andra är: http://gd.se/nyheter/gavle/1.4574682-framtidens-polis-formas och gäller hur polisen i framtiden skall se ut. De 21 länspolismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium och internutredningar föreslås bli en gemensam jättemyndighet och istället för länspolis skulle det bildas regioner styrda av en regionpolismästare. Sen kan man också läsa det de insatta redan vet; ”Det man kommer att titta på är om det finns andra arbetsuppgifter inom det polisiära som skulle fungera bättre om det koncentrerades till en plats. Till exempel har länspolismyndigheten i Stockholm endast en länskommunikationscentral”, och hur ser det ut för räddningstjänsten och hur många larm, (arbetsbelastning), har vi i förhållande till polisen, i förhållande till ambulanssjukvården, och…hur många ledningscentraler finns i tex Stockholmsområdet för räddningstjänsten och vad planeras framgent? Den sista meningen borde ta…för detta är inget annat än både resurs och kvalitativt slöseri samtidigt som det ständigt diskuteras nedskärningar på den operativa räddningstjänsten i kraft av att inget annat finns. Det gör det, och mycket, och där finns de stora pengarna men de undanhålls och skyddas, och jag fortsätter:

Jag skrev tidigare om att ambulansverksamheten ska granskas och den centrala frågeställningen var: ”Främjar statens insatser effektiviteten och kvaliteten inom hälso- och sjukvården för att nå målen om en god vård på lika villkor” av riksrevisionen, http://brf-peter.blogspot.se/2012/03/bevara-maktenoch-harligheten-ar-inte-sa.html, och att jag hoppas att även räddningstjänsten sågs över och inte minst dess ledning och styrning. Nej, jag menar inte i kommunerna eller i kommunalförbunden direkt utan mer bakom och ovan och hur kan man effektivisera och höja kvaliteten samtidigt som man bibehåller och utvecklar räddningstjänsten. Även i samverkan mot andra aktörer men med ordning och reda och någon form av likriktning och kända doktriner i hur det skall ske. (En doktrin är en lärosats som stöder ett visst praktiskt handlande. Begreppet tillämpas ofta inom politik, religion och juridik samt inom säkerhetspolitiken. Ursprunget till begreppet doktrin återfinns i de latinska orden doctrina och doceo, vilka betyder undervisning, lärdom, läroämne respektive jag undervisar, jag lär ut, enligt Wikipedia.)
”Lär ut” är centralt oavsett om det handlar om det direkta, att utbilda men faktiskt även i tanken ”lev som du lär” och vilka signaler du, eller en organisation, ger och vem/vilka som levererar och på vilket sätt? Eller omvänt, inte reagerar, när någon annan gör något som borde relatera till det ansvar och de frågor man hanterar.

En doktrin enligt försvaret är också; "Ett formellt uttryck för den kunskap och de föreställningar som utgör den viktigaste grunden för verksamheten inom det militära försvaret", och rätta mig om jag har fel, ligger inte räddningstjänsten under Försvarsdepartementet? Jag förstår om frågan överraskar för vad och vilka ”doktriner” har kommit från departementet som rör branschen och visar att man faktiskt bryr sig mer än i politiskt korrekta övergripande floskler i visioner istället för mål? Jag är alltså inte kritisk utan..mycket kritisk till att räddningstjänsten i princip släppts fri till, om jag tar i, 15-tal personer som i kraft av sina anställningar och sitt kontaktnät, gör som de vill. Det är inte bara ett demokratiskt problem det är faktiskt ett nationellt säkerhets- och trygghetsproblem och inte minst utanför de stora städerna.

Svensk räddningstjänst är ingen stor organisation i sig och omfattar cirka 15 000 brandmän. 10 000 deltidare och 5 000 heltidare. Räddningstjänst är kommunens ansvar enligt Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall MSB ska verka för stöd och utveckling av samhällets förmåga till effektiva räddningsinsatser och konsekvensen av en inträffad olycka ska begränsas till en acceptabel nivå. ”Effektiva räddningsinsatser till en acceptabel nivå”? MSB ”ligger under” Försvarsdepartementet och Länsstyrelserna är den förlängda armen som skall tillse verksamheten. SKL/Pacta sköter kommunernas och kommunalförbundens centrala stöd i arbetsrelaterade frågor. Under 2010 genomförde den kommunala räddningstjänsten cirka 260 insatser per dygn vilket ger 95 000 räddningsinsatser för året och innefattande i dem var då tex. automatlarm som uppgick till 34500. För att få en jämförelse kan vi kanske ta ambulanssjukvården och då hanterar SOS Alarm, (avser också 2010), ca 2 700 ambulansärenden per dygn eller 975 000 om året. Antalet vårdsamtal är emellertid större. Många ärenden klaras av genom rådgivning eller andra former av transporter. SOS Alarm i Stockholm genomför exempelvis ca 900 vårdärenden per dygn. Av dem blir 470 ambulansärenden. Till det kommer ärenden som gäller andra typer av sjuktransporter. Okey, men ambulansen har mindre komplexa och kortare uppdrag som oftast rör en person medan räddningstjänsten har längre insatser och objekt som innefattar flera personer, organisationer och ett ”samordnings-lednings och myndighets-ansvar med. Visst så är det, men har räddningstjänsten fler ledningscentraler och en helt annan bakre ledning och många gånger i flera steg också, och framförallt, behövs det i varje kommun, kommunalförbund, län eller skulle det gå att regionindela rent av som polisens utredning kom fram till? Vem borde i så fall ta det initiativet till liknade utredning för räddningstjänsten och varför görs inte det, alltmedan den operativa räddningstjänsten brandskattas? Jag citerar mig själv och upprepar; ”Jag är alltså inte kritisk utan..mycket kritisk till att räddningstjänsten i princip släppts fri till, om jag tar i, 15-tal personer som i kraft av sina anställningar och sitt kontaktnät, gör som de vill. Det är inte bara ett demokratiskt problem det är faktiskt ett nationellt säkerhets- och trygghetsproblem och inte minst utanför de stora städerna.” Men, ”Utanför de stora städerna,” är nog en sanning med modifikation det med för om vi fortsätter att uppehålla sig vid larm och larmhantering enbart så vad skiljer Stockholm mot Göteborg och Malmö?
-”Det behövs en ny larmcentral i Stockholms län för att få en bättre och mer samordnad räddningstjänst”, sa borgarrådet Joakim Larsson redan 2010 och jag antar han inte menade bara det faktum att det finns flera idag i området utan även en gemensam inriktning och styrning för hela regionen när det gäller räddningstjänsten. Det, kanske förvånade för några, stödjer jag men vill nog gå ett steg längre. Det är oerhört viktigt att olika myndigheter och aktörer i samma eller likande frågor är på samma ställe, i likande utvecklings eller rent av mognadsfaser och när då våra systrar och bröder inom blåljusbranschen utreds, går vidare och det ser ut som om de har några nycklar för att effektivisera utan att tappa kapacitet utan stärka tillgängligheten har vi inte ens hittat nyckelhålet.

Jag tycker det rent av är skamligt att påstå annat och den enda frågan som synliggörs, och då verkar prioriterats, (för insynen är minst sagt dunkel...), är genus och mångfaldsfrågan. Jag menar att den hade gått över inom räddningstjänsten med och var en icke-fråga och så självklar och de som möjligen ansåg något annat var i sån minoritet att man egentligen inte behövt bry sig. Oavsett vad man beslutar och gör får man aldrig alla med sig och skulle just denna fråga vara annorlunda? Nej, men ”man” hade ingen aning om hur det såg ut och vad man tänkte och tyckte, på det så kallade golvet, och så tog man i. Rejält, för att bli tydlig. Björntjänst kallas just det och det visar dessutom att man inte har koll på läget i sin egna organisation och/eller bransch och det oroar mig mer än genus och mångfald. Det blir så, när ett ”15-tal personer som i kraft av sina anställningar och sitt kontaktnät, gör som de vill. Det är inte bara ett demokratiskt problem det är faktiskt ett nationellt säkerhets- och trygghetsproblem”… att inte ha golvet med sig och än värre när man inte vet vad golvet tycker eller ens bryr sig om det.

Nu är jag dock positiv och tror 1, att det självklara med att genus och mångfaldsfrågan blåser bort och det även här blir en naturlig fråga och att resurser kan läggas även på annat och 2, en del av ”de femton” under de närmsta året får andra arbetsuppgifter och/eller ersätts på annat sätt alternativt tar sitt ansvar; (och nummer ett avgick den här veckan), samt att 3, de övriga blåljusverksamheterna tvingar in andra tankar även till oss och inte minst, 4 BRF växer så det knakar i allt och nu vill de flesta tillhöra eller samverka med det vinnande laget. De som inte gör det kommer att få känna av det och det tror jag är bra för inte bara de svenska brandmännen utan även tredje man. DE, är ju som vi, förankrade i verkligheten och delar man något och är många så ger det kraft som bör långt över nästa val. Ja det sista var en varning och 5, för vi har redan börjat vårt valarbete och vet redan nu att vi kommer göra skillnad då en av våra styrkor är att vi bara stödjer våra frågor och inte är bundna till ett parti eller en sida utan till de som ger oss stöd.

På första raden skrev jag ”ett första inlägg” och så är det för det kommer flera och mer i detaljer om än inte i personer då listan på de kvarvarande 14 styrande är min och BRF:s interna. Jo de var 15, men en, vår fd Försvarsminister har fallit bort och inte ersatts ännu och han framgick i texten ovan som ett undantag. Så ni övriga 14 "elefanter" behöver inte vara rädda och jag vet att några av er läser denna blogg och andra får den refererad. Jag avslutar då således med ett tips i välmening för SAMARBETE och SAMVERKAN är den snabba vägen och en nyckel som gör att ni inte behöver kraft att leta nyckelhålet först. Många har upptäckt det i era interna chefs-, tjänstemanna- och politikerled, fråga dem kanske, för BRF vill branschen, HELA branschen, väl, och finns det föresten något annat alternativ som syns från arbetstagarparten mer än möjligen lokalt på enstaka ställen? Hade´

torsdag 29 mars 2012

Bevara makten..och härligheten är inte så lätt


Ambulansverksamheten ska granskas och den centrala frågeställningen är: ”Främjar statens insatser effektiviteten och kvaliteten inom hälso- och sjukvården för att nå målen om en god vård på lika villkor?” http://www.riksrevisionen.se/sv/GRANSKNINGAR/Pagaende-granskningar/Pagaende-granskningar/Inledd-granskning-Statens-insatser-inom-ambulansverksamhet-/

Om vi byter något ord och använder samma frågeställning gällande kommuner istället för landsting, dvs staten: ”Främjar statens insatser effektiviteten och kvaliteten inom räddningstjänsten för att nå målen om en trygg och säker kommun på lika villkor?”, kommer Riksrevisionen granska insatser inom räddningstjänstens område då?
Sen kan man undra om det behövs eller om räddningstjänst ändå omnämns i den pågående utredningen för tolkningen av SKL/Pacta är ju att det är samma verksamheter, eller lika, eller så förvillande besläktat att det går på ett ut vad man sysslar med. Och skulle det inte vara det är det BRF;s fel!!???..men mer om detta senare, mycket mera faktiskt, och inte bara om SKL/Pacta utan andra aktörer som Kommunal tex.
Efter en AD-dom som meddelas den 20:e juni och då kanske någon förklaring till BRF:s eventuella ”skuld/fel” i IVPA relaterade frågor men nu nedan min förklaring till hur då vissa motparter tänker:

Bruce Charlton, professor i medicin och författare till boken ”Thought Prison – the fundamental nature of political correctness”, skrev 2009 en artikel i Medical Hypotheses: ”Clever sillies: Why high IQ people tend to be deficient in common sense” Där lanserar han flera intressanta tankar kring det moderna fenomenet att intelligenta människor driver åsikter som strider mot det sunda förnuftet. Enligt Charlton är detta hos den ”intellektuella” (och politiska) eliten ett sätt att bevara makten, och de har helt enkelt en bättre förmåga att formulera abstrakt nonsens som ett sätt att köra över det ”sunda förnuftet” och få bäring på sina hypoteser som gynnar dem själva. Som personer. Huvudfrågan är enligt professorn om detta överanalyserande leder till felaktiga slutsatser som om de blir till allmängods, sedan leder till självförstörelse av de organisationer/samhällen de styr över”? Jag är inte fullt så pessimistiskt men har själv nära betraktat att hög IQ inte är en garant på sunt förnuft och att känna till verkligheten eller ens få teoretiska modeller att med ”våld” passa in i den. Alltså verkligheten, (och nej, jag menar inte mig själv på något sätt :-) ) Ett systematiskt överanvändande av abstrakt analys inom områden och för problem där detta inte är adekvat ställer till alltså enligt den ”gode professorn” men: däremot kan det vara ett uttryck för sunt förnuft i sig, att producera enfaldiga men sofistikerat uttryckta idéer då det är gynnsamt för karriär, social status då uppvisandet av intelligens i form av abstrakt tänkande och analytisk förmåga är attraktivt. I vissa kretsar. Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något då akademikern då många gånger har andra saker som hägrar än just…sunt förnuft. Referens och källa finns ovan då det också är viktigt för att något skall anses vara värt att beakta, (inte tro på utan kunna argumentera MOT och kanske göra en egen undersökning MOT om den inte stämmer med egna slutsatser).
Inom den politiska-, akademiska- mediala-elits-sfären, alltså.. // Hade´

tisdag 27 mars 2012

Omöjligt finns inte det tar lite längre tid bara


Jag hörde att VD:n för Centrum för Rättvisa, Clarence Craaford, är med bland de 10 som finns kvar att utse till Årets Jurist. Clarence är enligt mitt förmanade klockren och oantastbart den självklare vinnaren den här gången.
Jag är, föga förvånade för bloggens läsare , riktigt irriterad av att i Sverige är det nästan är omöjligt att komma förbi de administrativa målvakterna och sen ännu svårare att få rätt mot myndigheter och förvaltningar. Har du inte kunskap eller tid är det bara att ta bort ordet ”nästan” i förra meningen och då blir det två ”omöjligt” i samma mening. Genom CFR och Clarence arbete sätts gemene mans rätt och myndigheternas nonchalans i ljuset på ett mycket bra sätt med stort engagemang, kvalitet och kunnande och med förståelse för verkligheten och gräsrotsperspektivet så väl jurister de är. –”Så säger ni, men era direktiv och lagen föreskriver och konsekvenserna blir”… Sånt förklarar Centrum för Rättvisa och Clarence Craaford så ”överheten” tvingas lyssna och omöjligt blir möjligt. Ridåer som nedan går inte hem i hans gäng, de ser igenom och har en sanslös förmåga att se enkelheten och frågans centrum genom all rök.

Ironiskt, om man vill dölja något eller vända någon lite större fråga bör man lyfta vissa positiva fakta och lägga många ”meningslösa” andra fakta uttryckt i text eller tal. Kan man dessutom lyfta fram något annat som är värre, bättre, större, mindre, sämre och så vidare och lägga fokus på det istället är halva segern vunnen. På byråkratiska gör man en ”halmgubbe” och jag har skrivit om det förut och har man gått halm-gubbe-kursen är den ganska lätt att se. Funkar inte halmgubben och grundfrågan biter sig kvar lik förbannat, får man ta till ”arbetsmaterialtrixet”: Man hänvisar till arbetsmaterial (sekretess) när man efterfrågar siffror eller fakta och så är det omöjligt att riktigt veta vad tex. besparingarna (kostnaderna) är och blir, annat än det som förslagsställaren, (beslutsfattaren), själv har sagt och säger. Mot facken används detta tyvärr flitigt och ja, jag har själv ur ett arbetsgivarperspektiv nyttjat det, och man är ju inte direkt stolt över allt man gjort men att erkänna, inse och göra om och annat gör ju ”bördan” lättare så ibland kan jag känna att i det jobb jag har nu, har jag ”fått det bästa av två världar” eller kanske mer korrekt, perspektiv. Arbetsgivarens, arbetstagarens och förhoppningsvis kunna göra skillnad i det som dyker upp, igen, och igen, och igen, i problem men med andra namn såväl i geografi som person.

BRF har också ”tränat” och pratar vi ”modern tid” och de senaste 20 åren så har de innehållit så mycket granskande, vridande, räknade och relateranden till föreskrift/lag, risk och sårbarhetsanalyser och andra styrande dokument att jag vill beteckna organisationen som unik inom den svenska räddningstjänsten. Som kunskapsbank i detta. Sen är ju frågan om man vill nyttja det i samverkan eller i opposition men även här har BRF svängt eller åtminstone blivit tydliga; vi vill samverka, men, de som skall vara de goda gör allt och mest i det dolda för att hitta käppar till hjulen. Inte så lätt när hjulen snurrar fort och trenden är fortare..
Syftet med samverkan relaterat till arbetstagare och arbetsgivare är att ”från idé till beslut öka inflytandet och delaktigheten i arbetet genom att arbetstagarna ges goda möjligheter till information och medskapande. Målet är att få en kontinuerlig utveckling av individen, arbetsplatsen och verksamheten”. Det går oftast både fortare och blir vad man vill i slutändan, faktiskt, och var inte tid samma sak som pengar?

En organisation är alltså i grund och botten en samling individer och enskilda individer är utbytbara men inte massan. Vad är så svårt att förstå?
För då kan jag tycka att för att få MEDarbetarna med på tåget och dess fackförbund som de är MEDlemmar i ska man nog vara lite vaken på vilka de är och både nyttja och uppskatta dem för att de är organisationen och dina vänner. Om du gör det ärligt och öppet. Även när man inte har fullt förtroende, faktiskt, men väl samverkan men saknas både förtroende och samverkan är nog du eller ni nog.. ”rökta”.
Frågan blir inte om utan när och kanske när BRF kommer eller rent av CFR eller någon annan. BRF vi vill ju egentligen bara samverka och CFR bara ha rättvisa men vad vill någon annan och gemensamt har vi och CFR att vi aldrig ger upp. Aldrig. Hade

PS. http://fib.se/inrikes/item/1215-ockupanterna-far-flyktingstod
Uppsnappat från Doroteabornas kamp för sin akutsjukvård:
”Nu är det bara 532 dagar kvar till nästa val! Vi har bara några platser lediga på bevakningslistan.” Gissa om ett fackförbund som är partipolitiskt obundet bevakar och lär sig mycket för att kunna omsätta i andra krisbranscher.. Benchmarking över demokrati när folk fått nog helt enkelt. Otroligt intressant och nu har man fått internationell betraktelse som uttrycker bestörtning. Över Sverige….Visst är det sorgligt egentligen? DS.

fredag 23 mars 2012

Vilka tar fajten..


..och prioriterar branschen och de brandmän som finns däri istället för att prioritera andra fackförbunds görande och låtande i praktisk handling som slår på den enskilde istället för förbundet men vill sabotera för? Det går som på räls nu. För BRF.

Nalle Puh, en av mina favoriter säger: ”För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt”. Det funkar med att vissla med….men, gör man det tillräckligt många gånger och inte syns i debatten eller i frågorna kan man börja fundera, om man är fackföreningsidiot som jag, över de konkurerade fackens förhandlingar med.

Är det förhandling eller inhandling?

Jag har sett så mycket exempel nu att jag har min åsikt klar generellt sen finns det bra exempel lokalt där personen trots organisationens ”stöd” klara sig bra. Det är bra för alla det och sådana personer behöver facken och avsett vem man jobbar åt kommer det brandmännen tillgodo. Därför stödjer vi ibland andra företrädare också men omvänt… Glöm det. Otroligt knepig inställning om man vill värna om branschen eller alla brandmän och ja, jag kan exemplifiera, visa och faktiskt bevisa men väljer ett annat tillfälle att göra det men avslutar, det kommer inom en relativt snar framtid och i det är det inte BRF eller jag som sätter tidpunkten.

Däremot tror jag att det blir en ”kioskvältare” och ett uppvaknade för branschen. Det behöver nog inte minst den enskilde brandmannen istället för ankdamsbevakning som går ut över honom eller henne för det behövs en enad opposition och flera i den än bara BRF. Alternativet är nog annars enkelt för de fåtal som inte är i vår gemenskap, ännu, men, det är ju inte BRF:s fråga vill man bli medlem hos oss får man vi tvingar ingen.

Vi driver ju ”bara” våra frågor och för alla brandmän och faktiskt, oavsett vem och vilka de är eller är organiserade. Det är tur det för icke-BRF:aren men kanske inte så lojalt mot främst kamraterna. Går man mot eller från något eller rent av springer som på bilden i inlägget och sist en annan bild jag bara måste avsluta med. Bilden på Kommunals hemsida där man ser en rygg med texten ”Vi tar fajten”. En rygg…. Hade det inte varit bättre att ha just det budskapet på bröstet? Hade´

torsdag 22 mars 2012

Simma-slimma


En amerikansk artikel från Los Angeles om ett ”kärt bekymmer” där en räddningschef betts förklara för sin ”kommission” detta med insatstider finns i rubriken om ni klickar där. Den är relaterad till nedskärningar och varför och hur man använder datoriserade beräkningar istället för faktiska uppgifter från tex insatsrapportering över hur det sett och ser ut i ”verkligheten”. Vidare används alltid tanken att styrkorna är intakta och står på sina stationer och ja..det känns igen. Jag har själv blivit utsatt i mitt förra arbete av en konsultrapport som visade att en helikopter kunder ersätta hälften av alla ambulanser/akutbilar/sjuktransportfordon som fanns i mitt län och då utan begränsningen i text att det kan vara dåligt väder, den kan vara upptagen på ett annat larm och det sista var ju uppenbart med en statistik över året på drygt 44000 uppdrag. Tar man bort hälften av resurserna som utfört 44 000 uppdrag och ersätter det med en resurs….

Räddningschefen i Los Angeles vill visa att han kunde ta bort en femtedel av resurserna och klara uppdraget ändå och hade inte ens tagit till nästa knep men det kanske kommer, att visa brandbilar som brandbilar oavsett kapacitet och ge ett sken av att alla klarar allt. Behöver man rökdyka behövs viss numerär och behöver man vatten är det bra med en tankbil och stegen på en vanlig brandbil är x antal meter och naturligtvis bör en hävare eller stegbil nå bättre och medge en evakuering. På ett annat sätt.. liksom.
En skillnad dock är att här, i Amerikat, går man till val i dessa frågor och engagerar sig från politiken och då kontrolleras uppgifterna på ett annat sätt för ytterst kan, och blir, konsekvensen personlig för tex de här borgmästarkandidaterna som nämns i artikeln. Då, duger det inte att i efterhand liksom säga att: -Jo simma ja, då tar det den tiden, jag hade räknat på att man springer...

"Jag bestört över hur man tagit fram dessa siffror de olika ursäkterna," skriver man och det är jag och BRF med. Men i Sverige. Känner ni till något annat fackförbund som så tydligt och som alltid driver just detta och behövs det en opposition till arbetsgivaren? Svaret för mig är nej och ja och bara det borde göra det ”attraktivt” att vara medlem i BRF om man vill branschen och yrket väl och kanske rent av själv jobbar i det. Man kan vara såväl stödmedlem som verksam och vad man erbjuds som verksman har jag inte ens nämnt här då det ovan egentligen och mest handlar om 3:e person och de som skall hjälpas. Förmågan är nummer två och mer facklig men BRF ser till helheten och önskar nog och kommer att fortsätta verka för att även våra politiker vet vad man egentligen beslutar och utifrån vilka ”sanningar” och vad som konsekvenserna blir vid olika beslut.
Det är vårt signum och vi kan vår bransch och håller oss, och våra medlemmar uppdaterade. Inta bara i Sverige. Hade´

torsdag 15 mars 2012

Att undvika byråkrati och förenkla


BRF har växt både kvalitativt och kvantitativt. Såväl med antal medlemmar som med antal medarbetare och slutit avtal med en rad olika aktörer. Dels har vi nu flyttat fram positionerna gällande våra normala juridiska områden men även lagt till andra samt mot kringverksamhet som ett modernt förbund behöver. Vi har också slutit en rad samverkansavtal och etablerat fler och nya kontakter och så har vi startat om och upp en rad projekt och, och, och… verkar det mycket, och rörigt, och minns ni Parkinsons lag? I några få ord sammanfattar den år av byråkratisk erfarenhet:

”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det.” Om en avdelning får veckan på sig för en förstudie, tar det sju dagar för den att bli klar. Får samma avdelning en månad, tar uppgiften 30 dagar. Om det hela ska ske i september, vill säga. Är det oktober, går det åt 31. Hans andra lag sattes på pränt med den växande välfärdsstaten i tanke och blev nästan lika välbekant som den första: ”Utgifterna stiger till inkomsternas nivå.”

BRF minns Parkinson så vi valde februari att strukturera upp detta och fick då en extra dag i år, (jag skämtar) och nu provkör vi och fyller på med data. Vi kom också ihåg hans andra lag med men det blir faktiskt billigare än förut även fast vi inte räknat in sådana byråkratiska intäkter som ”nyttokostnadsanalyser i förväntad effektivitet” utan mer hårdvarorna och det man kan mäta och veta redan nu. Sen får facit ur verkligheten visa i genomslag från vår ekonomiuppföljning de byråkrativinster vi gör. Det gäller leva som man lär… och undvika elden i baken därför: Kort ändrar vi våra system för årsplanering och sedan i fallande skala via månader, veckor, dag ned till verksamhet och ansvarig person, process och projektstyrning, ärendehantering…mm:
Vem gör vad och varför och när och hur kommer man åt stödet när man behöver det. Tonvikten är att stärka våra lokala företrädare och då den enskilde medlemmen. Också. Centralt och internationellt har vi redan flyttat fram positionerna och där putsar vi mera och njuter av en del.. återbetalning. Nu ska det alltså hänga ihop. Bara.

Annars är det Förbundsstyrelsehelg till helgen och veckorna som kommer är nästan helbokade och jag själv är mestadels på resande fot. Bil, tåg, flyg och hotellnätter nationellt och internationellt för det är verkligen snurr på BRF nu. Lite rock´n roll faktiskt. Kul, så otroligt kul. Hade´

söndag 11 mars 2012

Att göra en halmgubbe


”The straw man” eller på svenska den så kallade “halmgubben” är en argumentationsteknik och ett retoriskt begrepp som går ut på att man tillskriver motparten en åsikt eller ståndpunkt som denne inte egentligen framför och attackerar honom/henne med ofta överdrivna, totalt felaktiga eller på annat sätt irrelevanta åsikter. Inte sällan är halmgubben ett (påhittat) argument som är enklare att bemöta och vända än den egentliga frågan och då tvingas motparten lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmgubbar kan leda till, vilket också är syftet, att fokus hamnar bort från kärnfrågan och ytterst att man slipper.. göra en pudel.
Förenklat: ”men du då” och mer förfinat exempel från Wikipedia:
A: Jag tycker inte att barn ska leka på trafikerade gator.
B: Jag tycker att det vore vansinne att hålla barnen inomhus hela dagarna!
Genom att insinuera att A:s argument är mer radikalt än vad det egentligen är har B flyttat debattens fokus och undvikit kärnfrågan. Halmdockan här består i att B förutsätter att "Det enda sättet att hindra barn från att leka på trafikerade gator är att hålla dem inomhus hela dagarna".

Ja, det finns mer, fler och varianter under just detta begrepp men känns det igen? Ante mig, men känner man igen saker kan man undvika fällorna och själv nyttja det och rent självkritiskt finns nog en och annan halmgubbe även i den här bloggen. Lika bra att erkänna det så slipper jag göra en till "strawman" för "strawmannen" och så kan vi alla fundera på varför jag skriver om just detta nu då-då. Nä, ni slipper och det är enkelt för jag har fått en hel del svar från organisationer och myndigheter på frågor ställda av BRF och problemet är att de inte svarar. Problemet blir alltså deras och inte vårt för så enkelt går det inte att komma undan om man kan sin läxa. Det kan BRF. Hade´

lördag 10 mars 2012

SMO


Hej, jag har åkt en del tåg med, som http://brandaspiranten.blogg.se/ skriver om, och då kan det bli lååånga inlägg. Jag har ett på gång alltså.. Men, inte nu. Nu bara puffar jag lite för den här bloggen och att läsas ur perspektivet; SMO-studenter vs olika projekt. Då blir det viktigt att allt är "rätt och förtåeligt" på något konkret vis. "Rättvisa och lika för alla" är svårt det och vi har alla olika bördor att bära och jag är faktiskt minst sagt ödmjuk för de begreppen. Fortsatt trevlig helg på er så, hade´

söndag 4 mars 2012

Tandlös?


Rikspolischefen Bengt Svenson vill att polisen ska kunna fokusera mer på att minska brottsligheten. Därför föreslår han att en rad uppgifter flyttas över till andra myndigheter eller till kommunerna, skriver flera medier och med efterföljande kommentarer och debatt. Passverksamheten, hittegods, handräckning i form av hjälp med transporter och Polisförbundet delar på flera punkter Bengt Svensons uppfattning. Polisförbundet tycker också att omhändertagande av berusade inte är polisens uppgift och då syftar man på de som är i behov av vård men blev missförstådda. Oavsett handlar detta om att renodla verksamhet och värna grunduppdraget och i huvudsak är åtminstone jag positiv och önskade att dessa tankar även syntes inom räddningstjänstsfären eller, att ”man” fick eller begärde betalt för det man gör. Samverkan och samarbete är bra och många gånger samhällsekonomiskt rent av det enda rätta så inte flera gör samma saker eller rent av ingen andra saker men man kan inte glömma bort grunduppdraget och bli tandlös. Ibland måste man kunna bita ifrån och inte framstå som tandlös för då uppkommer andra bekymmer. Detta får mig att komma ihåg en liten gullig? men, sedelärande historia:

En gammal man satte sig med ett hamburgermål och vecklade ut en servett och delar försiktigt hamburgaren på mitten och lägger halva framför sin hustru. Sedan strör han ut pommes, räknar dem och delar dem i två högar och placerade en hög framför sin hustru. Han tar en klunk av drycken, hans hustru med, och sedan ställer han muggen mellan dem. När han börjar äta reagerar människorna omkring dem och viskar sinsemellan; "Det stackars gamla paret - allt de har råd med är en måltid som de tvingas dela” och en ung man går fram till bordet och erbjuder sig att köpa ett till. Den gamle mannen avböjde och berättade att de alltid delat allt och att detta räckte bra. Den unge mannen satte sig igen men såg att den lilla gamla damen inte åt en bit. Hon bara satt där och tittade så återigen går han fram och bad dem att låta honom köpa ett till åt dem. Nu svarade den gamla kvinnan som sa: "-Nej tack, vi är vana att dela allt." Nu ger jag mig inte tänkte han och fortsatte: –”Okey, men varför äter inte du? Och hon svarar: "-Jag väntar på tänderna."

Det gör jag med, men från ”våra myndigheter”. Hade´