Rikspolischefen Bengt Svenson vill att polisen ska kunna fokusera mer på att minska brottsligheten. Därför föreslår han att en rad uppgifter flyttas över till andra myndigheter eller till kommunerna, skriver flera medier och med efterföljande kommentarer och debatt. Passverksamheten, hittegods, handräckning i form av hjälp med transporter och Polisförbundet delar på flera punkter Bengt Svensons uppfattning. Polisförbundet tycker också att omhändertagande av berusade inte är polisens uppgift och då syftar man på de som är i behov av vård men blev missförstådda. Oavsett handlar detta om att renodla verksamhet och värna grunduppdraget och i huvudsak är åtminstone jag positiv och önskade att dessa tankar även syntes inom räddningstjänstsfären eller, att ”man” fick eller begärde betalt för det man gör. Samverkan och samarbete är bra och många gånger samhällsekonomiskt rent av det enda rätta så inte flera gör samma saker eller rent av ingen andra saker men man kan inte glömma bort grunduppdraget och bli tandlös. Ibland måste man kunna bita ifrån och inte framstå som tandlös för då uppkommer andra bekymmer. Detta får mig att komma ihåg en liten gullig? men, sedelärande historia:
En gammal man satte sig med ett hamburgermål och vecklade ut en servett och delar försiktigt hamburgaren på mitten och lägger halva framför sin hustru. Sedan strör han ut pommes, räknar dem och delar dem i två högar och placerade en hög framför sin hustru. Han tar en klunk av drycken, hans hustru med, och sedan ställer han muggen mellan dem. När han börjar äta reagerar människorna omkring dem och viskar sinsemellan; "Det stackars gamla paret - allt de har råd med är en måltid som de tvingas dela” och en ung man går fram till bordet och erbjuder sig att köpa ett till. Den gamle mannen avböjde och berättade att de alltid delat allt och att detta räckte bra. Den unge mannen satte sig igen men såg att den lilla gamla damen inte åt en bit. Hon bara satt där och tittade så återigen går han fram och bad dem att låta honom köpa ett till åt dem. Nu svarade den gamla kvinnan som sa: "-Nej tack, vi är vana att dela allt." Nu ger jag mig inte tänkte han och fortsatte: –”Okey, men varför äter inte du? Och hon svarar: "-Jag väntar på tänderna."
Det gör jag med, men från ”våra myndigheter”. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar