”The straw man” eller på svenska den så kallade “halmgubben” är en argumentationsteknik och ett retoriskt begrepp som går ut på att man tillskriver motparten en åsikt eller ståndpunkt som denne inte egentligen framför och attackerar honom/henne med ofta överdrivna, totalt felaktiga eller på annat sätt irrelevanta åsikter. Inte sällan är halmgubben ett (påhittat) argument som är enklare att bemöta och vända än den egentliga frågan och då tvingas motparten lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmgubbar kan leda till, vilket också är syftet, att fokus hamnar bort från kärnfrågan och ytterst att man slipper.. göra en pudel.
Förenklat: ”men du då” och mer förfinat exempel från Wikipedia:
A: Jag tycker inte att barn ska leka på trafikerade gator.
B: Jag tycker att det vore vansinne att hålla barnen inomhus hela dagarna!
Genom att insinuera att A:s argument är mer radikalt än vad det egentligen är har B flyttat debattens fokus och undvikit kärnfrågan. Halmdockan här består i att B förutsätter att "Det enda sättet att hindra barn från att leka på trafikerade gator är att hålla dem inomhus hela dagarna".
Ja, det finns mer, fler och varianter under just detta begrepp men känns det igen? Ante mig, men känner man igen saker kan man undvika fällorna och själv nyttja det och rent självkritiskt finns nog en och annan halmgubbe även i den här bloggen. Lika bra att erkänna det så slipper jag göra en till "strawman" för "strawmannen" och så kan vi alla fundera på varför jag skriver om just detta nu då-då. Nä, ni slipper och det är enkelt för jag har fått en hel del svar från organisationer och myndigheter på frågor ställda av BRF och problemet är att de inte svarar. Problemet blir alltså deras och inte vårt för så enkelt går det inte att komma undan om man kan sin läxa. Det kan BRF. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar