Jag hörde att VD:n för Centrum för Rättvisa, Clarence Craaford, är med bland de 10 som finns kvar att utse till Årets Jurist. Clarence är enligt mitt förmanade klockren och oantastbart den självklare vinnaren den här gången.
Jag är, föga förvånade för bloggens läsare , riktigt irriterad av att i Sverige är det nästan är omöjligt att komma förbi de administrativa målvakterna och sen ännu svårare att få rätt mot myndigheter och förvaltningar. Har du inte kunskap eller tid är det bara att ta bort ordet ”nästan” i förra meningen och då blir det två ”omöjligt” i samma mening. Genom CFR och Clarence arbete sätts gemene mans rätt och myndigheternas nonchalans i ljuset på ett mycket bra sätt med stort engagemang, kvalitet och kunnande och med förståelse för verkligheten och gräsrotsperspektivet så väl jurister de är. –”Så säger ni, men era direktiv och lagen föreskriver och konsekvenserna blir”… Sånt förklarar Centrum för Rättvisa och Clarence Craaford så ”överheten” tvingas lyssna och omöjligt blir möjligt. Ridåer som nedan går inte hem i hans gäng, de ser igenom och har en sanslös förmåga att se enkelheten och frågans centrum genom all rök.
Ironiskt, om man vill dölja något eller vända någon lite större fråga bör man lyfta vissa positiva fakta och lägga många ”meningslösa” andra fakta uttryckt i text eller tal. Kan man dessutom lyfta fram något annat som är värre, bättre, större, mindre, sämre och så vidare och lägga fokus på det istället är halva segern vunnen. På byråkratiska gör man en ”halmgubbe” och jag har skrivit om det förut och har man gått halm-gubbe-kursen är den ganska lätt att se. Funkar inte halmgubben och grundfrågan biter sig kvar lik förbannat, får man ta till ”arbetsmaterialtrixet”: Man hänvisar till arbetsmaterial (sekretess) när man efterfrågar siffror eller fakta och så är det omöjligt att riktigt veta vad tex. besparingarna (kostnaderna) är och blir, annat än det som förslagsställaren, (beslutsfattaren), själv har sagt och säger. Mot facken används detta tyvärr flitigt och ja, jag har själv ur ett arbetsgivarperspektiv nyttjat det, och man är ju inte direkt stolt över allt man gjort men att erkänna, inse och göra om och annat gör ju ”bördan” lättare så ibland kan jag känna att i det jobb jag har nu, har jag ”fått det bästa av två världar” eller kanske mer korrekt, perspektiv. Arbetsgivarens, arbetstagarens och förhoppningsvis kunna göra skillnad i det som dyker upp, igen, och igen, och igen, i problem men med andra namn såväl i geografi som person.
BRF har också ”tränat” och pratar vi ”modern tid” och de senaste 20 åren så har de innehållit så mycket granskande, vridande, räknade och relateranden till föreskrift/lag, risk och sårbarhetsanalyser och andra styrande dokument att jag vill beteckna organisationen som unik inom den svenska räddningstjänsten. Som kunskapsbank i detta. Sen är ju frågan om man vill nyttja det i samverkan eller i opposition men även här har BRF svängt eller åtminstone blivit tydliga; vi vill samverka, men, de som skall vara de goda gör allt och mest i det dolda för att hitta käppar till hjulen. Inte så lätt när hjulen snurrar fort och trenden är fortare..
Syftet med samverkan relaterat till arbetstagare och arbetsgivare är att ”från idé till beslut öka inflytandet och delaktigheten i arbetet genom att arbetstagarna ges goda möjligheter till information och medskapande. Målet är att få en kontinuerlig utveckling av individen, arbetsplatsen och verksamheten”. Det går oftast både fortare och blir vad man vill i slutändan, faktiskt, och var inte tid samma sak som pengar?
En organisation är alltså i grund och botten en samling individer och enskilda individer är utbytbara men inte massan. Vad är så svårt att förstå?
För då kan jag tycka att för att få MEDarbetarna med på tåget och dess fackförbund som de är MEDlemmar i ska man nog vara lite vaken på vilka de är och både nyttja och uppskatta dem för att de är organisationen och dina vänner. Om du gör det ärligt och öppet. Även när man inte har fullt förtroende, faktiskt, men väl samverkan men saknas både förtroende och samverkan är nog du eller ni nog.. ”rökta”.
Frågan blir inte om utan när och kanske när BRF kommer eller rent av CFR eller någon annan. BRF vi vill ju egentligen bara samverka och CFR bara ha rättvisa men vad vill någon annan och gemensamt har vi och CFR att vi aldrig ger upp. Aldrig. Hade
PS. http://fib.se/inrikes/item/1215-ockupanterna-far-flyktingstod
Uppsnappat från Doroteabornas kamp för sin akutsjukvård:
”Nu är det bara 532 dagar kvar till nästa val! Vi har bara några platser lediga på bevakningslistan.” Gissa om ett fackförbund som är partipolitiskt obundet bevakar och lär sig mycket för att kunna omsätta i andra krisbranscher.. Benchmarking över demokrati när folk fått nog helt enkelt. Otroligt intressant och nu har man fått internationell betraktelse som uttrycker bestörtning. Över Sverige….Visst är det sorgligt egentligen? DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar