Kollade i lite gammalt material och dök på något som normalt inte intresserar mig men GT överraskar. Just när man trodde att en löpsedel inte kunde bli mer manipulativ hittade jag en där det står att ”Så gick Linda Rosing ned 36 kilo.” Jo hon har ju självklar fött barn och klart det gör verkan för figuren men det är liksom inte grejen utan själva löpet.
Apropå löp så sprang hustrun runt och aggressivstädade här hemma igår och då dammsugas det utan munstycke och det låter om lådor och dörrar. ”Pang, tjofs” och jag förstår precis vad hon håller på med, det är hennes sätt att be om hjälp. Ändå satt jag lugnt kvar framför min dator. Förutom då jag stängde dörren till kontoret. Nu skulle det statueras exempel. Hehe..
Vill man något ska man säga det. Det har alltid varit min paroll. Be om hjälp eller jobba ensam. Hade det varit lördag hade det varit annat. Då hade min passivitet varit ett svek och ett oförlåtligt beteende. Lördagar är städdag hos oss, det har vi bestämt i demokratisk ordning och det syns också på att då är den yngsta aldrig hemma. Eller har måste-läxor. Anarkist-unge eller hur? Jag anser att om någon av oss börjar städa – låt oss säga en måndag eller torsdag – så finns det ju ingen bestämmelse som den personen kan luta sig mot. Inget kontrakt eller avtal oss emellan, eller hur?
Självklart måste man plocka och sopa och greja några gånger även mellan lördagarna, gärna tillsammans så det går lite fortare och känns rättvisare men jag anser att en sådan gemensam insats bör föregås av ett visst mått av muntlig kommunikation. Bara för att den ena får ett ryck och börjar flytta runt ovikt tvätt, eller rentutav sätter sig och viker den, betyder ju inte att den andra är med på noterna just då. Och absolut inte om det gäller tvätt.
Det är innegrejer och har ingenting med gräsklippning och snöskottning att göra. Mina Peter-grejer. Det blir ju grässträngar eller inte så raka snövallar annars. Lördagar är en bra klipp och skottardag. Utom nu på lördag då fyller Ankan år och det är fest och där försvann då också söndagen.
Förhoppningsvis, för är det fest så är det och här får man hoppas Ankan läser.
Jag spelar ibland dum på det här sättet och det är mycket effektivt. (Obs spelar.) Grundtanken är ju att uppfostra omgivningen i att man måste säga vad man menar och inte antyda på knepiga sätt. En rak och ärlig kommunikation. Eva-Marie, hustrun, har lärt sig nu och har blivit lite tydligare i sin kommunikation, hon vet att med mig funkar det bäst med vanligt prat och inte med tankeläsning. Tror jag;
För sen då... Sen märkte jag att hustrun provade en ny strategi. Hon slutade feja och satte sig bredvid mig på kontoret, vid sin dator, rygg mot rygg, men jag förstod nog vad hon hade i kikaren. Hon skulle vänta ut mig och låtsas som om hon inte tycker att skräpet och stöket gör något tills jag inte stod ut längre och började städa. Smart. Grejen är bara den att då jag väl börjar plocka och damma skulle jag klart och tydligt bett henne om hjälp – och då hade hon ju framstått som riktigt elak om hon sagt nej, och det ville jag bespara henne, och husfriden, jag kanske rent av räddade äktenskapet, så jag satt kvar.
Smart va´ ?
Vad har då detta med Räddningstjänst att göra? Inte mycket mer än att löpsedlar och rubriker ”säljer” och det blir bättre för alla med avtal i grunden och det är viktigt med en bra kommunikation. Då slipper man gissa sig till saker och det är inte helt säkert, att alla tänker som jag. Kanske rent av osäkert eller uppenbart omöjligt. Gudskelov, avslutar jag väl själv och återgår till mitt mastodontjobb med ett branschavtalsförslag och en förberedande anmälan till EG-domstolen. Kommer bli en kioskvältare..Hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar