Brandchefen för Storstockholms Brandförsvar Jan Wisén slutar och det var en hel del som kretsade runt det för mig idag.
Priset är högt som chef i en stor organisation och när man tar plats i chefsstolen slutar delar av det man förut ansett vara normalt att fungera men visst, det kommer annat men kompenserar tex. makt och pengar och det andra fördelarna man får och har? Jag skriver om ”hela tiden” för man är inte ledare på den nivån man bör vara i en större organisation på deltid och kan inte gå hem vid 17.00. Man har helt olika arenor att spela på och måste klara såväl att vara en i gänget som under kristallkronorna och hålla reda på var man är för stunden och inte minst, vilka som är vilka. Klarar man inte det då får man vara mera chef eller nästan bara chef och ni som läst bloggen förr vet vad jag tycker om de och det.
Kanske Jan Wisén insett att vara ledare och chef för en stor organisation inte är värt uppoffringarna eller så är det just i den här organisationen, Storstockholms Brandförsvar, eller så är det något helt annat som fick honom att ta beslutet att sluta. Jag vet inte. Jag vet däremot att det i delar är en ny politisk ledning och visst, jag känner även till den turbulens som varit och är runt främst ekonomin men även i andra frågor och där en del frågor egentligen borde varit icke-frågor. Det är till och med så att jag förutspådde ekonomi och chefsbytet året innan förbundsbildningen och gav organisationen och Jan Wisén 3 till 3,5 år till Jan och hans dåvarande interimistiska ledningsgrupp. Storstockholms brandförsvar bildades 1 januari 2009. ”Vad bra då, då fick du rätt och är du glad nu” kan någon tycka men svaret är nej, självklart nej.
Att förutspå nya organisationers utveckling är inte speciellt svårt när man arbetat med detta under mer än 25 år och från bägge håll så att säga. Dels via otaliga fackliga utredningar i förbundssammanslagningar, om- och reorganisationer men även som genomförare och i samma position som Jan med nästan på pricken lika ekonomi och antal medarbetare.
Med och mot andra chefer i samma position och mot eller med politiken beroende på fråga. Ekonomiskt övergripande kommer pengarna från samma påse och när krubban är tom bits hästarna så det gäller att ha kompisar och känna till sina fiender och framförallt vara där, där det händer, och ”hela tiden”, och det… tär.
Vårt samarbete har varit bra under åren och för mig har Jan framstått som en person som varit både kunnig och engagerad och många gånger stått upp för vår intressesfär, den operativa räddningstjänsten. Vi har haft många duster men kunnat skilja på sak och person och respekterat att vi haft olika åsikter och oftast, också förstått, varför och försökt hitta lösningar. Allt går inte att lösa, direkt, men har man ömsesidig respekt kan man ibland finna sig i att vänta. De ekonomiska bekymren som varit är väntefrågor för även om de akuta problemen är lösta enligt pressmeddelandet väntar BRF på fortsättningen och är fortfarande oroliga. Naturligtvis kopplar vi detta till Jans avgång och funderar över om han visste mer om ”de nya utmaningarna” och om de också då, varit en del av skälet till att nu ”låta ny krafter ta vid”… Vi får se.
Nu ser vi fram mot de ”nya krafterna” och det är oerhört viktigt att de blir rätt och är branschvana så vi slipper onödig turbulens i en redan ansträngd organisation och så kör vi. Jag vet att vår duktiga BRF-avdelning står i startgroparna så för det är jag inte orolig alls. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar