Jag ramlade in på http://www.dn.se/kultur-noje/det-ar-ingen-vacker-syn-sa-tog-teknokraterna-kommandot-over-skolan via en annan blogg där vi, (jodå jag är med och lägger mig i), debatterade lärarlöner och arbetstider. Maciej Zaremba skrev ett antal reportage i DN om den svenska skolan som sen blev en bok men i detta inlägg och i det sista stycket skriver han:
”Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.”
Hoppsan! Om man byter ut några ord och sätter in räddningstjänst och relaterade ord hur blir det då-då? Lika fast värre vill jag påstå. Hur många och vilka har jobbat med frågorna relaterat till räddningstjänst och vad finns avtrycken och har de lett framåt, öppnat eller förenklat, och vi kan ta samma tidsperiod som ovan, under tjugo år? Hur har grupperna varit sammansatta och processerna drivits och vad visste och vet de politiska beslutsfattarna om ”räddningstjänstfrågornas liv i huset”? Har de varit och är de förankrade och vilka budskap och sanningar nås de av och är då sanningarna sanningar eller en eller ett par tjänstemäns uppfattningar?
En kamrat skrev; ”i SVT dokumentären "Året var 1962" rengjorde man växlarna på järnvägen med lika borstar och med samma teknik som man gjorde 2010-11. Gammal svensk rejäl teknik går inte av för hackor…” Lite lika kan man kanske säga om SKL:s ”utveckling och inställning” de senaste 20 åren men vi får se vad 2012 bär med sig. Det är nästan aldrig försent även om det brinner i många knutar nu men då, å andra sidan, är det ju bra att vara vän med sin räddningstjänst. Även då med de som ska göra det. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar