Ett oppositionsråd i ett landsting bloggade i slutet av 2011; ”Dagens sammanträde med styrelsen inleddes med att divisionschefen på medicin kom och redovisade ett underskott på 48 miljoner... snacka om att hälla en hink kallvatten över oss..Divisionen har enligt budget 2011 lovat en budget i balans, för några veckor sedan kom det dock en revidering som innebar att det skulle komma att saknas 20 miljoner.... idag var det 48... i måndags var det fortfarande 20... går det fort tycker ni?...” Vi pratar om storleksordningen 120 sjukskötersketjänster för ett år eller om ni hellre vill 60 000 hotellnätter eller 960 000 Big-Mac-mål eller vad man vill göra för 48 miljoner. Är det 24 får man ju bara hälften men den hälften är ju 24 mer än vad man trodde men å andra sidan vet man ju inte vad och hur det blivit såhär så det kanske är 60 miljoner eller är det under 100. Egentligen.
Jag har väntat på att få läsa slutresultatet och det kommer väl, när man får tid, att tillrättalägga kommunikationsplanen och efter all chefsturbulens man har för trettioelfte gången men, poängen är: Att många gånger förhandlas det om besparingar på summor från 10-100 000 på årsbasis för en kommun eller omvänt, det anses att ett påslag på 100 kronor medarbetare behövs för säg, en station med 15 medarbetare. 15 x 100 = 1500 x 12 månader + Po = 25 000 kronor/år gör att kommunen går under.. Alltså i förhållande till att ”tappa bort” 20-40-50 miljoner…
–”Ja men stopp nu detta är ju landstinget Peter”. Visst men det är likande organisationer och liknade strukturer och från att vara bankrutta på hösten är man stadd i kassa under senvintern och det kommer nästan alltid sena larmrapporter vid årens slut. Som akut skall justeras. AKUT! Justeras de tillbaka efter senvintern? Nej, de har gått till nått annat för nästa höst och vid slutet av året är pengarna slut igen trots förra årets justeringar. Uppenbarligen försvinner de någonstans.
Detta spel och denna inkompetens är lite av ”vart tar höger strumpa vägen efter tvätten” och får det konsekvenser i form av att ekonomichefen eller divisionschefen i landstinget ovan får göra annat? Nä, för på samma sätt som om ni har en ”lojal tvättmaskin” kommer det hanteras. Lojal är ett nyckelord och man fyller på ny tvätt, nytt tvättmedel och kanske rent av toppar med mer sköljmedel. Möjligen hittar man något lugg att slå ned på och då är det luggets fel eller rent av lugget som var själva strumpan och höll sådan underordnad kvalitet att det var lika bra att få göra sig av med just den.
Hur skall man förhålla sig och hur skall man kunna lita på detta och "dem" och vad blir motivationen till nästa bespar… jag menar nästa effektiviseringsprocess som aldrig försämrar utan mer kommer nyttjarna, kunderna, till del. Det heter patienter och drabbade föresten och de är också skattebetalare och.. väljare.
Det är både respektlöst och skandalöst om ni frågar mig och sker helt utan ansvarsprinciper. Egentligen. Men, nåde dig brandman om du tappar ett tankkvitto..
Då ser din chef ut som om du uppträtt med ballongdansen och istället för ballonger använt ofärgade plastpåsar. Är detta konsekvent? Hade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar