Just nu pågår samtal om våra kommande löner mellan fack och arbetsgivare. För oss som arbetar i kommunerna är motparten Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)men hur ser situationen ut för BRF:s medlemmar? Vad är förhistorien till samtalen?
Avtalsrörelsen handlar för BRF:s del inte bara om höjd lön utan också att samhällsskyddet även i fortsättningen ska kunna hålla en hög kvalitet med välutbildad personal till nytta för medborgarna. Våra skattepengar ska användas på ett så klokt och ekonomiskt sätt som möjligt. Det har på sina håll lett till att man har genomfört rationaliseringar och effektiviseringar som ibland gått ut över personalen.
Inom räddningstjänsten pratas det om före-under-efter en olycka och antalet anställda som hanterar under-efter har drastiskt minskat de senaste åren. Däremot har behoven ökat.
Det blir fler olyckor, mer komplicerade insatser och för tillfället ser vi som aldrig förr, en ökning av bränderna. Svaret på detta är naturligtvis inte bara operativ räddningstjänst utan bäst är att se till att det inte sker men, den operativa delen ÄR en del. Den del som man brandskattat nästan till döds i vissa regioner. Kraven på personalen har ökat på olika sätt, dels genom nya arbetsuppgifter men också motiverade krav på ökad fortbildning och utbildning.
Rekryteringsproblemen har varit omfattande och är välkända och faktiskt accepterade att de finns, förutom av möjligen SKL/Pacta på deltidssidan.
Nu orkar många inte fortsätta vara slagpåsar i den kommunala ekonomin längre och slutar självmant och dessutom har vi ett besvärligt pensionsläge och en generationsväxling framför oss.
Vad är det vi sagt de senaste 15 åren och har branschen, tagit fram något alternativ till ”den svenska modellen av räddningstjänst” eller har man förlitat sig på intresse och engagemang? Nu behöver man nyrekrytera unga välutbildade medarbetare och ska dessa välja att ta ett jobb hos oss så måste förhållandena samt lönerna vara konkurrenskraftiga.
För deltidarna innebär det faktiskt för många just nu att man får betala för att jobba då löneavdragen är betyligt större än inkomsetn från räddningstjänsten.
Därför behöver det mesta ses över och även då lönenivån. För branschen.
Kan andra fackförbund göra det och vill man egentligen göra det? Svaret är kanske nej tyvärr då storleken på totalen, (inte i branchen men det kommer ett annat inlägg om det), som i vissa delar är en styrka, i andra blir en akilleshäl som syns om man tar av skorna eller på "gången" när man visar resultaten. Brandmän anses redan vara en liten priviligerad skara när de jämförs med andra medlemmar i dessa förbund. Man blir ju vad man jämförs med och tittar man på storleken och utgör man då ca 0,005% av medlemmarna så blir frågan vad man vill och faktisk kan satsa på, lite akademisk och är nog mer populistisk PR-mässig än verklig.
Hos BRF utgör brandmännen och branschkunskapen 100% av våra medlemmar, våra förtroendevalda och vårt styre.
BRF vill stimulera alla att söka sig till branschen genom att förbättra villkoren och att erbjuda alla anställda ett ökat inflytande på arbetsplatsen. Goda utvecklings- och karriärmöjligheter och möjligheter att påverka sin lön genom ett väl fungerande lokalt arbete med en platt organisation som stöds centralt. Vi står inför, eller borde stå inför, stora utmaningar i anpassning till den nya tiden och helst även bortanför den. Många lokala arbetsgivarorganisationer vet inte ens vad man har för rekryteringsbehov om ett par år och än mindre då hur man skall tackla dem. I tanken och planeringen handlar det om att samverka och våga ta processen före besluten istället för som nu efter. ”Efter och uppifrånkommande” utan delaktighet och reella möjligheter att påverka innebär en längre införandetid, också en välkänd och framforskad sanning, och dagens människor är för välutbildade och upplysta för att acceptera att inte få vara med.. Vill man ”usslas och motverka” finns alla möjligheter vilket man snart borde lärt sig och vi kan, om vi vill men har en strategi numera att undvika, men även från arbetsgivarhåll, för att undvika den tråkiga vägen missnöjda väljer men ingen borde vilja ha.
Vi vet att den insikten kommit i flera organisationer och utvecklas fort. Lokalt. Centralt har insikten nått SKL/Pacta för alla andra branscher och ligger först på deras önskelista. Utom för brandmännen alltså.
BRF vill ha ett kort avtal och istället kunna rikta in oss på ett längre branschavtal och det avtal som då skulle kunna göra skillnad. För branschen och för medborgarna. Avtalsrörelsen handlar för BRF:s del alltså inte bara om höjd lön utan också att skydd och säkerhet även i fortsättningen ska kunna hålla en hög kvalitet med välutbildad personal till nytta för medborgarna.
Men våra medlemmar ska inte betala den ekonomiska krisen ensamma heller. Nu måste arbetsgivarna i SKL börja förhandla på allvar och inte bara dra ut på förhandlingarna. Vi sitter liksom fast för andras skull och avtalen löper ut sista mars. Nollbud och ren idealism räcker inte.
Vi tar vårt ansvar – vad gör arbetsgivaren och andra fack och hur kommer man lyckas i övriga avtal i vår bransch men tyvärr, tror jag mig redan före, sitta inne med en del av svaren. Vi får se och jag hoppas jag har fel men lycka till, för allas skull och inte minst er självas. Nu går jag mot fredagsmys och uppladdning inför att Brynäs skall visa vad jag redan vet. Kan ha fel där men tron kan försätta berg, tex ett Peter Bergh. Hade´ bra på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar