Den 2 juli 2007 ändrade Regeringen reglerna för A-kassan.
Deltidarna hade redan innan bekymmer men nu blev det BEKYMMER.
Vi har drivit detta och som det visade sig var vi dessutom överens med arbetsgivarorganisationerna SKL/Pacta, kommunerna själva och även A-kassorna.
Här fanns/finns ett generalfel och ett systemfel i tanken för just den gruppen. Vidare var deltidarna vid räddningstjänsterna inte en grupp som skulle prejudicera detta för andra och då ställa annat å spetts eller stjälpa självaste regelverket. Ni kommer ihåg; ”Brandmännens Riksförbund (BRF) varnar för att deltidsbrandmännen tvingas sluta sina anställningar. Med anledning av det hemställer Brandfacket om ett skyndsamt möte med arbetsmarknadsdepartementet.”
Nu var det innan vi träffade på Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, eller rättare sagt hans ansvarige, för detta. Det kommer ett reportage i SFF så kan ni själva läsa och kolla detta. Otroligt egentligen. En ansvarig som bekräftar undantaget på ordspråket, rätt man på rätt plats.
Jag skickade vårt material och vad vi gjort till två riksdagsmän för 3 veckor sedan efter möten och samtal med dem. Det var så mycket att jag var tvungen att, ”zippa ned” och ändå skicka det i två mail. Nu ska de skriva, skriva och skriva och, det är val i år dvs frågeställningen är; ska detta ändras före eller efter den 19:e september?
Läste dessutom, nu i veckan och då efter våra sista kontakter i detta att efter mycket om och men fick en kvinna i en större stad rätt i sin kamp mot A-kassan. Hennes ärende är intressant såtillvida att det rör en annan bransch men direkt kan relateras till våra deltidares bekymmer. Vi kunde ju inte bli prejudicerande och hade A-kassorna dessutom med oss och ”bara” en tjänsteman mot oss i ”hela världen”.
Om än då denne motkraft jobbade direkt under en viss Littorin och kanske gör det fortfarande, om det vill sig illa. Vi har begärt ut allt material i detta fall och vill naturligtvis helst inte förstöra den uppgörelse hon fått. Det finns inget sunt förnuft i detta, alla som kan något och som har något att säga till om och som direkt skall hantera detta är överens. Förutom en, som påverkar en annan.
Vad är detta och när det blir så här då blir jag på stridshumör.
Denna fråga är så viktig för våra deltidare och faktiskt hela räddningstjänsten då rekryteringsproblematiken förvärras och hotar slå sönder hela stationer och områden att jag bryr mig föga om vilka konsekvenser den får för enskilda som tex. en Arbetsmarknadsminister och hans byråkrat eller en annan kvinna i en större stad.
Förbannat också men ge oss eller ge upp?
Finns inte på kartan bröder och systrar för vi vinner detta och frågan är mer när och vi börjar minst sagt bli otåliga och vi har ringat in problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar