Kan vara en provokativ titel. Och? Men fenomenet med egensinnig personal är inte unikt inom räddningstjänsten, utan finns i varierande grad i flera yrken. Den springande punkten är en chefsfri, självständig tillvaro där möjligheten att ha en nära, återkommande och konstruktiv kommunikation med den egna ledningen saknas. Samtliga blåljusyrken lider mer eller mindre av samma bekymmer. Avgörande för utgången är dock vilken kultur man har med sig in från början och hur den förstärkts/försvagats genom åren. Operativ personal måste ju dessutom i grunden våga ta beslut för sig själva och i många fall tredje man. Akut.
Till mycket stor del består den i att brandmän och högre chefer rekryterats på två olika sätt som levt egna liv. Chefer rekryteras numera i princip unga nästan direkt från ingenjörsutbildningar – helt utan ledarskapsmeriter – och utbildats till ledare – vilket i sig inte brukar vara särdeles mycket lättare än att utbilda någon till "söt".
Nu blir man ju inte automatiskt en bättre chef för att man varit brandman – tvärtom tror jag också att räddningstjänsten behöver rekrytera fler dokumenterat bra ledare utifrån oavsett bakgrund – och.. det skadar inte med mångfald i ledarskapet. Sen borde inte förståelsen för verksamhetens komplexitet bli sämre av att åtminstone några i det högre ledarskapet i Sverige hade med sig fälterfarenhet från, säg, de senaste ..tjugo åren. Vilket också är mångfald. All beprövad erfarenhet kan inte idiotförklaras och allt ‘gammalt mossigt’ kastas ut för nya, gulligt naiva, helsvenska modeller som skall frälsa världen med närmast magisk kraft. Så, nej, tyvärr. Jag tror inte räddningstjänsten går att ändra på i brådrasket och vi får leva med det vi har ännu en stund. Om inte någon vaknar, och vågar, för det går ju trots allt att fila lite på hörnen…
Sen kan ni fundera på varför man i Göteborgs undersökning om målstyrning tex. inte hade lyckats engagera och motivera fler av brandmännen att engagera sig eller ens veta om målen för verksamheten?
Jag har funderat och kanske får ni mina tolkningar, sen.
Just nu är jag mest glad över att jag fått igång snöslungan då morfars tips nedan hjälpte. Byt stift. Han var inte meck, han var murare, så man behöver inte vara i branschen för att få rätt. Ibland. Men i längden och ofta, då underlättar det, nu ska det skottas snö. Igen-igen-igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar