Rökdyka med 1+2 var det meningen..

Jag håller på att läsa ett antal olycksundersökningar och har kommit till sommaren 2009. Då brann en villa, inget konstigt så långt, tyvärr, men fokus är lagt på själva insatsen. En utmärkt skriven och bra analytiskt resonerat av en duktig brandingenjör. Jag har inte begärt tillåtelse att nyttja denna så tyvärr avidentifierar jag henne och insatsen till mer generella betraktelser. Styrkan som anländer är 1+2 dvs. ett befäl och två brandmän vilket i sak innebär att de inte är dimensionerade för att klara en invändig livräddning, en rökdykning enligt AFS 2007:7, utan bara skall göra utvändiga insatser samt förbereda till nästa styrka anländer. Detta framgår även i de interna styrdokumenten.

Brand i villa, 1 ½ planare, personerna skall vara ute men kan inte höras pga. chock och det kan vara en hund kvar inne. Svår vattensituation och tankbilar behövs, det vet styrkeledaren av erfarenhet, sen kör de i diket. Brandpersonalen skadas inte men skiljs åt då rökdykaren? får i uppdrag att till fots ta sig till huset 4-500 meter bort för att lugna de drabbade.. De drabbade är en förtvivlad kvinna och hennes son och de har en hundvalp kvar inne i huset. BM går ett varv runt huset och konstaterar att branden är lokaliserad främst till övervåningen och en yttervägg och antar att han nog hinner göra en snabb insats, 1-2 minuter, och även om sikten inledningsvis inte var den bästa borde den bli bättre längre in. Han gör det, hittar hunden och insatsen är..lyckad.

I denna kommun visar det sig att det inte var första gången man rökdyker med styrkor 1+2 trots föreskrifter, arbetsbeskrivningar, förmaningar och som i fallet ovan, mot direkta order. Varför kan man undra men jag gör inte det utan skriver istället, vad var det jag sa, säger och ibland nästan i frustration skriker, och snälla, snälla, snälla ska det vara så svårt att fatta?
Fatta, att den press som underdimensionerade styrkor utsätts för är enorm då chockade människor, och vid deltidskårerna ofta de tillika är vänner, bekanta eller rent av släktingar och familjemedlemmar, som är de som drabbats och kräver att något skall ske.
Något de blivit lärda, i mycket av räddningstjänsten själva, ala´ den svenska modellen, är att gå in i huset för att släcka och hämta ut.
Stämningen är panik, blir bättre när räddningstjänsten anländer för att övergå i frustration och hotfullhet under insatsen när inget sker och skuldbeläggande efter. Till insats-styrkan, för de är budbärarna, utförarna, som ställs inför detta. Är det konstigt och faktiskt mänskligt att de ”viker ner sig” och gör något de inte borde gjort? De ska bo kvar eller hantera sitt liv som grannar, vänner , släktingar eller ”bara” som medmänniskor och leva med detta framgent.

Rökdykning är ett moment som är starkt reglerat då det ett av det farligaste man kan göra i en anställning. Det är alltså inte av en slump det är så. Kommunerna har en skyldighet att informera vad man har för förmåga, och oförmåga, och på ett sätt som är begripligt för sina innevånare enligt LSO:n. Istället döljer man i mycket detta vill jag påstå. Antingen med svårbegripliga planverk, nedtonad risk och sårbarhets och/eller konsekvensanalys, överslätande förklaringar om att man med tekniska hjälpmedel och organisatoriska förändringar kan rökdyka, (ändå), alltså direkt nästan…vilseledande.

Säg som det är, innan, och lyft bort informationsproblematiken åtminstone från de som samtidigt skall göra en insats. Vi kan detta men inte detta och oftast klara vi detta ändå utan att rökdyka, med 1+2, med en FIP-bil, därför att… och… det är vi/jag som är ansvarig, inte den ensamme brandmannen. De gör bara sitt jobb och efter bästa förmåga med de resurser och möjligheter de har.

Det är lätt att leda, att bestämma, att tycka och att göra rätt prioriteringar utifrån kommunens samlade situation om man slipper ansvaret och dessutom inte har insikten av vad vissa beslut faktiskt innebär både för medborgaren och medarbetaren. Jag tror tyvärr att den insikten bara nås av prejudikat där det först bevisligen måste hänt något och hoppas innerligt att det blir av mindre art. (Alltså inte om utan när.) Arbetsmiljöverket är givna, MSB torde vara detsamma och till viss del troligen SKL. Till stor del om vi tillika hittar brott enligt Brottsbalken, BrB, eller annan lagstiftning för något måste göras och innan det riktigt tråkiga händer. Varianterna är många och just nu är jag inne på texter som....att utsätta någon för.. men är inte riktigt klar i om ordet uppsåtligen skall vara med.

Vi har tyvärr ett antal kandidater som vi tycker sticker ut trots att vi försökt och försökt så vi får väl se om vi tvingas komma tillbaka med andra vinklingar och betydligt besvärligare frågor: Ansvarsfrågor med personlig delaktighet.