Politiska ägg, finns de?

Höstens kommunval i Helsingborg kan bli en rysare skriver HD. Det är högst ovisst om något block får egen majoritet och minst tre partier i fullmäktige hänger löst. Helsingborg är smått unikt. Här har det blivit maktskifte de senaste åtta valen. I så fall står de röda partierna på tur att ta över i höst men i många fler lokala tidningar och i rikspressen ser man liknade inlägg.

Valet i höst kommer att bli en osäker historia.

Frågan om hur man besegrar en motståndare och vad som verkligen är en seger har sysselsatt militärstrateger genom tiderna. Det centrala konceptet är att knäcka motståndarens vilja att fortsätta slåss och då måste man hitta motståndarens tyngdpunkt. Tyngdpunkten är den faktor som avgör motståndarens vilja/förmåga att fortsätta kriget. Inom politiken har det länge funnits en intuitiv känsla för att finna och exploatera tyngdpunkter, även om det sällan uttryckts i sådana termer. Istället har man diskuterat kring motståndarens svaga punkter. Traditionell politisk logik har handlat om att förstärka där man har ett övertag.

I rikspolitiken förra valet var kanske socialdemokratiska tyngdpunkten Göran Persson. Även om svenska partier ogärna talar om negativa kampanjer, så var det uppenbart att en viktig förklaring till valframgången för Alliansen att ifrågasätta Göran Perssons personliga egenskaper (trött, arrogant, bufflig etc).
Förmågan att vinna en politisk kampanj avgörs dels av möjligheten att sätta frågan på dagordningen (top of mind, dvs högst i människors medvetande då de står i valbåset), dels av hur väl man klarar av att vinna själva sakfrågan.
Det finns stora möjligheter att stärka analysen, både av de politiska motståndarnas tyngdpunkter (vilket handlar om deras interna förmåga att föra debatten och klä den med politik)och sen hur man för ut det smart i det offentliga ljuset.
I spelet om makten är trots allt själva politiken underornad numera. Faktiskt.
Det är lätt att sitta och skapa listiga lösningar på samhällsproblem, som i verkligheten aldrig kommer att gå att kommunicera av en mängd olika orsaker.
Kravet på enkelhet också i politiken handlar inte bara om att underskatta medborgarna, det kommer också av hela den omgivning där den politiska debatten utspelar sig i. Bland politiker och redan frälsta. Vill man övertyga "verklighetens folk" om att man är precis som dem, så är det ingen bra idé att säga att man för en diskussion om dem.

Kanske är det inte bara partiernas fel, utan också väljarnas, som alltför länge har struntat i att ställa krav på sina politiska företrädare och accepterat partiernas överhöghet även sen vi fick personvalda kandidater. Vill inte politikerna själva bidra med synlighet kan man själv göra det genom att begära ut och offentliggöra besluts och röstprotokoll tex. i en för en själv viktig fråga. (Jo, de är naturligtvis offentliga). Här kan du se om din lokale politiker röstade för dig och er eller böjde sig för partipiskan och politisk prestige.

-Hur många partier? Flera partier ligger besvärande nära den avgörande procentspärren.
-Hur många uppstickare? Kommer de in kan hela maktbalansen förändras.
-Slutspurterna. En tredjedel av väljarna bestämmer sig för vilket parti de ska lägga sin röst på under valrörelsen. Den som är bäst på slutet kan alltså sopa hem valsegern.

Jag jobbar i en o-politisk organisation och därför kan vi välja våra frågor utan hänsyn till rött eller blått och vi kommer stödja både och. Alltså de som stödjer oss oavsett om de verkar kommunalt eller nationellt. Även omvänt. Just nu är det lättare att se det omvända för en del riktiga svikare och en del riktiga ägg har vi lärt känna sen förra valet.
De kommer få känna oss nu. Skithugg går igen och nu är det strax pay-back-time om ni inte skyndar er att göra bättring. Ni har ännu chansen och rådet blir; ta den, för jag tror;
vi, och de vi tar med oss, kan bli skillnaden. För en del.
I slutspurten.