onsdag 3 februari 2010
Lära av verkligheten
Jag skrev för en stund sedan ..ser ett blåviolett tåg som det stod Skånetrafiken på och jag bor i Gävle.. I Lund uppmanades resenärerna igår att lämna tåget för att till fots gå till Lunds centralstation. Att resenärerna uppmanades att gå via spåret hör inte till vanligheterna vid en evakuering av ett tåg och jag tänker lite på alla de gånger jag suttit väntat 100-talet meter från Stockolms central.
Kul? Nej. Ett tåg i Billeberga har också evakuerats och det skrivs om 100-tals bilar som fastnat i snöovädret, bandvagnar som varit ute och hjälpt till och många trafikolyckor. Det blev vinter i Sverige. Igen. Konstigt?
Det största problemet för Banverket är växlarna, de är eluppvärmda och stora mängder snö eller is gör att det hinner smälta undan i tid, säger Banverkets Driftschef för Stockholmsområdet, Joakim Larsson. Då måste man ut manuellt och hacka bort isen. Det finns 1300 växlar i Sverige och av dem är 300 sk. prioväxlar. I en prioväxel larmas det redan vid milimetersmå störningar och manuell kontroll måste ske. Nu ska Banverket öka tillgången på de manuella, bättre samarbete med entreprenörerna, utveckla de tekniska systemen och se över och ta dessa erfarenheter med sig för förändringar.
Joakim är en pendlingskompis och man lär sig mycket av dem, jag har många, och det slår mig helt plötsligt:
Likheten med räddningstjänstens problem i många avseenden och jag undrar lite när man kommer till samma slutsatser som Banverket; vi har för lite operativ personal, vi måste utveckla all samverkan och samarbete, ta till oss tekniska utvecklingsmöjligheter och lära oss av vad som inte är bra.
Tyvärr har vi då problem redan i grunden som styr all utveckling; vi är inte riktigt överens om vad som inte är bra.
Kanske rädda för att vara tvungna att erkänna felsatsningar och felprioriteringar, vad vet jag.
För något är sjukt i en organisation eller företeelse när verklighetens siffror visar en sak och åtgärderna inte följer efter. Helst "följer" före och vad visar statistiken?
För Banverket visar den på katastrof och då först gör man något som alla vetat och sagt. Vi är ju inte riktigt där ännu inom räddningstjänsten, vid katastrofen, även om vi är på god väg.
Speciellt i vissa självbestämmande ekonomiskt dysfunktionella, insynsskyddade kommuner och organisationer som har siktet ställt maximalt…men, bara till valet.
Det kommer en tid efter jul, hoppas grisen, vi hoppas på efter valet, och aldrig trodde jag att jag skulle tänka:
Tänk om vi kunde göra som Banverket.
Nu har jag tänkt det och ska surra mer med Joakim på Banverket om detta också och jag gissar....att vi inte är helt överens. Kul det med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"vi har för lite operativ personal" - snickesnack!
SvaraRaderaPrecis som Banverket hade kunnat slippa ordna mer personal för att underhålla sina dåliga växlar genom att förebygga problem med en annan konstruktion så blir inte olyckorna färre för att vi anställer mer operativ personal. Vi behöver istället anställa mer förebyggande personal som kan se till att olyckorna inte händer från första början. Det sjuka i sammanhanget är ju att anställa fler för att ta hand om olyckor som redan skett, olyckor där vi dessutom har små chanser att rädda människoliv, miljö och egendom.
och visst håller jag med om det. Att vi måste förebygga och förhindra men, vi måste även ha några som kan ta hand om det som sker oavsett.Det ena utesluter inte det andra och den debatten är helt fel. Nu finasieras den ena sidan av den andra och då blr det dubbelfel. Rätt är att se detta som en enhet och att uppenbarligen inte resurserna räcker till bägge och hur löser vi det? Inte genom att som de senaste 15 åren tjafsa internt om olika avdelningars måsten och förträfflighet. Det visa faktiskt utvecklingen och..statistiken.
SvaraRadera