Arbetsglädje för de flesta kan sammanfattas med tre ord: öppenhet, helhet och gemenskap, om man letar efter en röd tråd bland artiklar och uppsatser i ämnet. För att få det krävs att arbetsgruppen fungerar och för att få den att fungera krävs oftast ett ledarskap. Om man nu vill att gruppen skall fungera i en viss riktning.
Formellt eller informellt ledarskap, gruppdynamik och organisationsteorier är lite annat och det berör jag sen.
Att vara chef är mer en yrkesroll. Chefskapet är en formell position som man blir utnämnd till. Man har makten och ansvaret för att nå resultat tillsammans med sina medarbetare. Ledarskapet är en relation, där man ständigt måste erövra sina medarbetares förtroende. Som chef idag bör man klara av att både vara chef och ledare och vi lever i en värld av ständiga förändringar såväl i privatlivet som i arbetslivet. Förändringar som kommer inifrån i en organisation är oftast positiva till skillnad mot förändringar som kommer utifrån. Ledaren känner i regel till och medverkar både internt och externt men chefen ses och verkar som om han/hon kommer utifrån.
”Ledarskap handlar om att få alla medarbetare att med beslutsamhet och entusiasm sträva mot samma mål. Ledare blir du genom ditt sätt att vara och hur du påverkar andra. Ditt ledarskap formas i dina relationer till framför allt dina medarbetare."
Så enkelt definierar organisationen Ledarna vad ledarskap är i praktiken. Medarbetare accepterar ledaren därför att de respekterar, gillar och/eller beundrar honom/henne. Eftersom ledarskapet är en relation mellan två parter innebär det att det inte bara är ledaren som påverkar medarbetarna utan att medarbetarna också påverkar ledaren.
Som ledare måste man ständigt sträva efter att göra sig förtjänt av medarbetarnas förtroende.
I SKL:s skrift Ledarskap i förändring skriver man att "lusten att leda måste i dagens samhälle manifestera sig genom medarbetarnas lust att verka", vilket medför att "det motiverade medarbetarskapet" blir "verksamhetens kanske viktigaste konkurrensfaktor".
För att vara trovärdig måste du vara tydlig men även våga säga ”jag vet inte” och faktiskt ibland erkänna, ”jag hade fel”, och ta sig tid att fundera och reflektera. Ledarstrategi bygger på att verksamhet ska växa underifrån och i samverkan vilket då gör feedback, dialog och med möjligheten att påverka. Att som ledare vara nyfiken och ställa många frågor visar man att man är intresserad och verklig medarbetarpåverkan eller känslan av att; om jag vill ha den möjligheten finns den, spelar egentligen ingen roll och ledaren vinner en acceptans även då för eventuella felbeslut.
Ytterst är det alltid chefen som bestämmer och är han/hon också min ledare har jag ju haft möjligheten..
Är chefsskapet annorlunda inom räddningstjänsten eller inom blåljusorganisationerna, mot annat, och är det mer av ett militärt ledarskap och vad är ett miltärt ledarskap? Det militära ledarskapet har utvecklats till att bli en kombination av chef, ledare och gör skillnad på operativt ledarskap och administrativt ledarskap och har till stora delar lyckats kombinera detta i praktiska chef och ledarskap. Räddningstjänsten bara i små delar och oftast i en för hierarkisk struktur med för täta skikt där man ser till styrkorna med en strikt organisationskarta men inte tar hänsyn till svagheterna: Statisk, oflexibla, förändringar sker bara genom tillväxtfaser, grogrund för informell organisation med gissningar och sen förstärkning vilket kan sammanfattas i svårigheter att hantera interna förändringar och nästan en oförmåga i att hantera förändringar som kommer externt.
Frågan var om vi inom räddningstjänsten är annorlunda? Svaret är mycket ja men även nej och fortsättning följer men visste du att generellt misslyckas 75% av alla förändringsprojekt att nå sina mål om man även lägger in tidsaxlarna?
Hur har vi det inom räddningstjänsten och varför?
Ja, hur har vi det idag då? Jo i stort för att bli "chef" så krävs en brandingenjörsutbildning, där skiljer räddningstjänsten sig från Svenska militären. Hur då? Jo genom att man som Svensk militär måste genomgå en grundläggande soldatutbildning, värnplikt, som förvisso är på väg bort, men den ger den blivande officeren en grund av vad det innebär att vara soldat. Den förståelsen får aldrig brandingenjören längre då man går direkt från gymnasiet till högskola och anställning i någon form av chefsbefattning. Den lilla insynen man har i brandmannajobbet blir lite patetsik. Majoriteten av brandingenjörer saknar kunskap och förståelse för brandmannajobbets innehåll och svårigheter. Därför är det oftast befälet som gått från brandman och uppåt, men som nästan aldrig kan nå hela vägen till en chefsbefattning, som åtnjuter förtroende och respekt, så länge grundvärderingarna och synen på personalen finns kvar. Få eller inga av brandmännen kan identifiera sig med cheferna för att bakgrunden är så olika.
SvaraRaderaRäddningstjänsten har blivit mästare att starta projekt men tappat förmågan att se långsiktiga lösningar för operativ förmåga. Kanske skulle brandingenjörskompetensen göra bäst nytta av att vara bollplanket för brandmästaren vid insats och kanske inte givet den som alltid är högsta befäl, speciellt inte om man inte har flera FLERA års operativ bakgrund.
Hej och i mitt tidigare; "Var är ledarna" finns lite vad jag tycker. I detta lite mer och det kommer att följas av flera som jag så att säga, har på lager. När "lagret" publiceras beror på dels vad som sker inom området operativt, dvs akut medialt men även på vad vi sysslar med rent strategiskt och inte minst, var. Men, de kommer :-)
SvaraRaderaja allt är brandingenjörernas fel. 4,5 år i skola kan ju aldrig leda till någon förståelse för olyckor överhuvud taget. Brandman som gått 15-veckor + förman och mästare är alltid bättre.
SvaraRadera..och riktigt så skrev och skriver jag nog inte och om det inte framgått förr så kommer det framgå mer sen. Däremot är det förunderligt hur fort allt blir svart eller vitt i denna bransch vilket i sig visar på tycker jag då att det finns mycket att reda ut. Bra i sak att skillnaderna kommer fram bara vi tar det bästa ur det och kommer fram till att det behövs och i rätt doser och på rätt plats. Vad det är får väl debatten visa när vi väl kommit ur rätt/fel, svart/vitt och de i mycket bergfasta positionerna.
SvaraRaderaJag har ett förslag och det är att se till person istället för att se rött när det kommer till akademisk utbildning. Många i våra kårer har jobbat i många år och vad är det då för intressant med vad man gick för utbildning för 20 år sedan? En gång brandman alltid brandman eller en gång ingenjör alltid ingenjör stämmer inte, för man påverkas väl ändå mer av vad man har gjort de andra 20 åren???????
SvaraRadera