Per Widlund Rdch i Rsyd skrev: "Jag tycker att vi ska använda nuvarande beredskapsnivå som utgångspunkt för förbättring. Det var tiden till framkomst som var den drivande faktorn när direktionen 2008 fattade beslut om förhållandet mellan antal stationer och storlek. Idag vet vi att vi fortfarande inte uppfyller framkomsttidmålet (att nå fram inom 10 min vid 90% av alla olyckor). Det beror bl.a. på tätheten av styrkor, samtidiga larm och att det tar längre tid att köra vid vissa tider på dygnet. Vad vi kan åstadkomma när vi kommer fram beror på förhållandet mellan olyckans karaktär/omfattning och styrkans storlek/kompetens. Detta vet vi mindre om. Att ta fram fakta kring hur vår förmåga (initialt och totalt) ser ut vid de 4000 insatser vi gör årligen blir därför ett viktigt argument. Detta ska sedan vägas mot befolkningsutveckling, olycksutveckling, infrastrukturbelastning m.m. Då är det inte säkert att lösningen heter ”tillbaks med gamla 102:an” eller ”1 man till i Eslöv”. Utan det kanske handlar om helt andra beredskapsförbättringar. T.ex. rörliga enheter på E22 mellan 15.00 och 20.00. Eller …"
Tolkat och översatt tycker jag det andas sund självkritik, vilja att veta, att nyttja evidens och vetenskaplighet och ja, lite av ett modernt så kallat hallelujamoment rent av åtminstonde för mig. Per skriver också att detta skall ske; "med betydligt större delaktighet och engagemang – från många. Den här gången ska vi möjliggöra insyn och påverkan på ett bredare sätt. Från alla."
Jag hoppas Per menar ”alla” för jag känner personligen, känner till flera och vet att det finns ännu mera duktiga BRF:are i hans organisation som gärna hjälper till. Jag skriver och menar verkligen hjälper till och tycker det är dags att dra streck, se framåt och tillsammans forma en bra organisation. Det tjänar alla på.
Naturligtvis finns normala och sedan Hedenhös inbyggda tvistefrågor mellan fack och arbetsgivare och det ska vara så för att behålla balansen, demokratin och gagna utvecklingen men det finns även en styrka och en positiv kreativitet i de frågor vi är överens om, eller nästan överens om, som måste vågas släppas fram för att lyckas.
Det är ledarskap och sund organisationsteori som ger glada medarbetare till.. 90%. Man når aldrig alla men i de 90% finns troligen de som ger någon procent till och även inkluderat det politiska styret. Ren och skär, otroligt förenklad organisationslära, på några meningar och lätt i teorin. Hoppas praktiken ger samma förutsättningar så vi får chansen att visa vad vi kan och vill för då tar vi utmaningen Per. Undoubtedly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar