Satans skitungar eller samhällets missgynnade stackare

Idag hade jag tänkt skriva om hot och våld vid räddningstjänsten men skjuter det ett tag och börjar i nått.. simplare.
Stordottern har efter stor möda och otroligt många arbetstimmar öppnat sitt efterlängtade Cafe´. Satsade sparpengar, lite lånade och att våga säga upp en anställning för att göra det man tror på och kasta sig ut i det okända. Att det skulle innebära att jobba 7 dagar i veckan under öppettiderna och sen baka en del på kvällar och tidiga mornar, då hälsovårdsmyndigheten i just denna kommun inte godkänner att man bakar i lokaler som har kunder i angränsande rum..ungefär, stoppade inte henne heller...
I sanning imponerande tycker en stolt pappa!
Men hon hade inte räknat med slöddret, parasiterna och de idioter som inte på något sätt vill något själva utan som det bara är så förbannat synd om. I stort och naturligtvis gravt förenklat, men man blir faktiskt hederligt svenskt förbannad när man blir drabbad. Kanske skulle fler och rätt personer, behöva bli precis det och tvingas tänka lite mer och längre och självupplevt innan och om det ska ske nått.

Hon har blivit utsatt för bedrägeri och lureri och inatt, som pricken över i, hade hon inbrott.
Sannolikheten att någon grips för stölder är låg - polisen skriver av tre av fyra brottsanmälningar direkt, och här brydde man sig nästan inte ens om att ta upp en ordentlig anmälan. (Komma ut och titta sker bara på film och TV.)
Om en gärningsman inte kan gripas på bar gärning är det alltså inte bara mycket troligt att fallet läggs ner utan det sker nästan uteslutande. Enligt Brottsförebyggande rådets, Brå, statistik leder bara 15-16 procent av alla brottsanmälningar till åtal. Inbrott ligger i sämst-listan för att klaras upp, med en uppklaringsprocent på 5 till 8 procent.

- Det är in i helvete låga siffror. Polisen är inte på bettet när det gäller de här brotten, som väl anses för bagatellartade. Men så känns det ju inte för de drabbade. Om polisen satsade samma resurser på inbrotten som på mord så skulle uppklaringsprocenten ligga på 50 procent. Så det skulle gå att klara upp betydligt fler inbrott, fast det är väl inte riktigt rimligt, säger Leif G W Persson, professor i kriminologi vid Rikspolisstyrelsen. Han säger en hel del mer denne..uttrycksfulle..man, men det återkommer jag till när jag skriver om det jag tänkte skriva om. Från början.

Nej det är inte rimligt att utreda ett inbrott som ett mord men vad är rimligt då och hur löser man problemen? Är det ett politiskt eller verksamhetsproblem, ett samhällsproblem, ett integrationsproblem, ett resursproblem, ett socialt problem, ett strukturellt problem, ett globalt problem eller ett värdegrunds eller genusproblem.
(Känns som man måste ha med värdegrund och genus för att bli ansedd seriös.)
Ja tyvärr säkert lite av allt vilket åter och tillsyne och sist gör att många, dvs mååååånga aktörer bryr sig och bryr ihjäl problemet på byråkratiskt svenskt lagomt maner och i verkligheten, rent praktiskt, händer det ingenting. Problemet med ”ingenting” gör att för många ”ingenting” leder till att folk i gemen tvingas till slut göra någonting. Det "någontinget" skrämmer mig mer än slöddret och deras kamrater just nu, och vi är på väg, duktigt på väg, då hela detta område, skydd och säkerhet, håller på att haverera i Lagom-Sverige. Vi har fan i mig rätten att KRÄVA att våra skattemedel förvaltas på ett sätt som gör att vår grundtrygghet finns. Före lyxprojekt som skall göra nått attraktivare för någon annan oftast än vi som redan bor och verkar eller än en utbredd administration. (Hehe, inte ett inlägg utan att sparka byråkrat-XXXX :-)

Jag lägger naturligtvis in räddningstjänsten i begreppet skydd och säkerhet och avslutar med den största orsaken till allt; Dålig ledning, styrning och ett regelverk som inte visar vägen utan är lagom. En ram att fundera utifrån och ni beslutar ytterst själva, om ni vill, annars slipper ni, ni politiker, tjänstemän i stat, kommun och landsting, myndigheter och organisationer. Mer sen, annars finns risk för att jag går liiite för långt idag då jag är förbannad occ, till sist, kan man konstatera att Facebook grupperna breder ut sig och jag undrar om man skall gå med i :
”Jag tror också att flugorna planerar något när dom gnuggar sina händer”.
Eller inte. Näää, inte idag :-) Hörs..