”En bloggare” jag läst sedan lång tid har drabbats av det oförståeliga att ett barn gått bort. Jag har sedan 1977 arbetat inom brand och ambulansyrkena och varit med om just detta åtskilliga gånger. I tjänsten. Man blir INTE härdad i den här branschen och jag har gråtit flera gånger och fått börja om när jag läser det han skriver om det ofattbara på ett sätt som nog bara just han kan. I blåljus-branschen har vi mycket att lära av det han skriver, från den andra sidan av vår yrkesvardag, och därför vill jag dela detta med er.
"Och lika plötsligt har mina döttrar blivit kvinnor, så kloka och trygga i sig själva och varandra. Så lugna och vuxna. Det är jag och Ia som är barn. Vi lovar varandra att klara detta och det är den självklaraste sak i världen. Vi är helt överens, och vi är helt säkra, och det är nästan rogivande. Jag älskar er så mycket. Och vi går hem."
http://faschingseskapader.blogspot.com/2010/01/sa-har-gick-det-till-fran-mitt-hall.html
Med sorg i hjärtat sänder jag all min kraft till dig och din familj Fasching.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar