En fortsättning..

Likvärdighet-ansvar-närhet vs Rimliga nivåer

Svägerskan, nämnd nedan, hade inte fickparkerat sig till att inte startkablarna skulle nå. Hon stod i en snödriva. Alltså samma bekymmer men, nu är det löst.
Hur löser man då detta nedan… Låt mig tänka lite och inleder inlägg 1:

Kommunerna ansvarar för att planeringen hur risker och sårbarhet skall undanröjas eller minskas, ha en god förmåga och ge dess invånare tillräcklig och korrekt information ur en samlad bild av risker, sårbarhet och förberedelser inom sitt geografiska område och verka för samordning i så väl förberedelser som i akuta skeden.
Syftet med analyserna är naturligtvis att öka beslutsfattarnas och allmänhetens kunskap om kommunens sårbarhet, dess skydd och förmåga, alltså vilken grundtrygghet samhället erbjuder sina medborgare.

Länsstyrelsen kan ge kommunerna stöd i form av information och utbildning samt med risk- och sårbarhetsanalyser och med stöd av kommunens rapportering av genomförd verksamhet ska länsstyrelsen bedöma krishanteringsförmågan i förhållande till målbilden. Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor är Länsstyrelsen regeringens förlängda arm, alltså dess tillsynsmyndighet. Inom detta område finns även tex lagen om extraordinära händelser, höjd beredskap samt ett antal andra lagar och föreskrifter som då skall sättas mot Kommunallagen och kommunens rätt till självbestämmande.

Räddningstjänsten i en kommun svarar för skydd, säkerhet och är själva grundtryggheten i de flesta medborgares synsätt om än kanske direkt efter vård, skola, omsorg. Jag inte bara delar utan stöder det synsättet och min oro är då inte bara utifrån medborgarna utan också för samhället i stort och för näringslivet och en presumtiv utveckling. Ofta är glesbygdsortens sista kommunala service den hårt ansatta deltidskåren och storstans brandkår ”spelar alltmer Kasperteater”. Jag menar att de får mer arbetsuppgifter som i vissa delar är ytterst tveksamma i ett operativt och ur ett förmågeperspektiv om inte det samtidigt tydliggörs vad, hur, när och av vilka och varför och hur gör vi om…
Jag saknar, faktiskt oftast, planeringen och svaren på frågorna innan, alltså INNAN man åtar sig mer och fler klart under-finasierade tjänster åt sin eller sina kommuner. Detta betalas sen med att ta bort någon brandman i den operativa styrkan. Allt för ofta, tyvärr.

Vidare sker nu detta i ett läge då staten i form av Försvarsdepartementet utreder lagen skydd mot olyckor och det arbetet kommit så långt att det nu är ute på remiss. Utredarna i översynen skriver att: i dagsläget finns ett gap mellan lagens intentioner och verkligheten, och man diskuterar såväl sina egna tankar som Ansvarskommitténs om begreppen, likvärdighet-ansvar-närhet , alltså översatt; lägsta rimliga nivåer.
Lägg på det vanliga argumentet från glesbygden; är inte min skattekrona lika mycket värd som stadsbons och ställ er upp politiker och säg det korrekta svaret. Innan valet. - Nej det är den inte i glesbygd och nej vi lägger betydligt mindre skattemedel i stan på räddningstjänst och skydd, en paradox som alltmer blir en parodi medan styrande tiger still.

Likvärdighet-ansvar-närhet är fina ord och kanske den bestämmande politiken behöver lära sig det den hårda vägen som startkabelstillverkare behöver lära sig göra kablarna 2 decimeter längre. Förbannat alltså, och hur svårt kan de va´? På nått sätt. Förslag emottages tacksamt.
Nu har familjen bestämt oss för att jag ska laga mat så jag har inte tid med er mer…. Hörs