Livsviktig information

Preliminära siffror från Brandskyddsföreningen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) visar att 118 personer dött i bränder under 2009. Det är det högsta antalet sedan 2003. –2009 har dödstalen ökat ytterligare något från 2008 års redan höga nivå. Man ser också tydligt att det framför allt är i bostäderna folk dör. Tyvärr har de skyddsåtgärder som finns kommit allt för få till del, säger Susanne Hessler, statistikansvarig på Brandskyddsföreningen.

Liksom tidigare år är det främst i bostäderna människor omkommer och skadas i brand. Under 2009 omkom över 90 procent av brandoffren i bostäder. Brandskyddsföreningen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap vill framhålla vikten av att ha fungerande brandvarnare och släckredskap i hemmen.

I Räddningschefen för Rsyd, Per Widlundhs blogg skriver han att det blev ett lika dåligt år som tidigare med fler än 100 döda och ytterligare 900 skadade och att nu måste det bli allvar av uppdraget att förebygga bränder i bostäder. En halvering av dödsbränderna inom 5 år och fungerande brandvarnare i alla bostäder. Vi ska arbeta än mer med att stödja den enskilde på olika sätt. Men också kunna genomföra professionella insatser när den enskildes resurser inte räcker till. Jag håller helt med Per, här, men kan inte låta bli att fundera vidare.

Per och några av hans räddningschefskamrater, några få andra branschrelaterade inom myndigheterna, organisationerna samt politiken har ett stort ansvar i detta enligt undertecknad och jag häpnar, som Per skrev tidigare i ett annat inlägg, att man inte inser eller tar det ansvaret, om man nu insett det.
Jag vill nämligen påstå att räddningstjänstsverige informellt övergripande styrs av några få personer, säg 15 stycken. Vi har några utredare varav en varit i enligt honom själv, vilket säkert stämmer, i mer än 75 kommuner och utrett deras räddningstjänst. Vi har några räddningschefer i stora organisationer och någon i mindre som tillika i delar också gör utredningar i andra kommuner än i deras egna. Vi har någon på MSB, SKL, SVBF och nu förstår ni tanken och mönstret i resonemanget över ordet; ansvar. Ni sitter i de nätverk som skulle kunna göra skillnad, som skulle kunna komma med mer än bara fundera över varför folk inte har brandvarnare och kanske tillse att de har det. Åtminstone.

Kanske är det så enkelt som att Money Talks, även är, och se då till att försäkringsbolagen chockhöjer de försäkringar som tecknas utan att kunden har brandvarnare och att man står där, nästan, utan ersättning om man efter en skada inte haft en. I Brandskyddsföreningen där alla 15 sitter är ju även försäkringsbranschen representerad. Kanske för simpelt och för enkelt men, kom ihåg var ni läste det först.

Jag tror att i mycket har vi nu politikeriserat och byråkratiserat räddningstjänsten så pass att det självklara och enkla får stå tillbaka för storslagna planer kopplade till populistiskt värdegrundsarbete tex och mm. Alla ska ha det men ska alla ha ett bra skydd och någon som kommer om det hänt något.
Verkligheten bryr sig sällan om storslagenhet utan mer om konkreta ting.

Konkret är att vi har misslyckats 2009 och det har börjat extremt dåligt 2010 men vad gör vi åt det och, vad gör de 15 åt det. Ni har ett större ansvar än andra, självpåtaget eller inte, och kanske det skulle utkrävas mer av er eller att ni annars ”avslöjas och offentliggörs”.
Ja om hut och hot hjälper må det vara hänt för nu krävs, alltså KRÄVS, verkstad mina herrar, (och någon enstaka dam). Så illa är det inom svensk räddningstjänst och det lär bli värre och färre i den men fler skador innan det vänder, eller?