"Konstant arg i dagar efteråt"

"Konstant arg i dagar efteråt" - Eslöv - Skånskan.se

Skurups utträde ur räddningsförbundet – SÖRF – har tagit fart. Men skilsmässan lär ändå dröja till årsskiftet 2012/2013. Det var när de nya avgifterna räknades fram som det stod klart att Skurups kommun skulle få en höjning på cirka fyra miljoner kronor. Den borgerliga alliansen reagerade starkt och sade nej till höjningen men man fick dock ingen förståelse från de andra fyra andra kommunerna i sydöstra Skåne. I Ystad menade politiker att de delvis subventionerat Skurups räddningstjänst. I stället har de fyra beslutat att begära utträde ur förbundet och bilda ett nytt förbund. Då skulle Skurup ställas inför valet att betala de nya avgifterna eller ställas utanför. Nu har man valt. http://www.skanskan.se/article/20110325/SKURUP/703259796/-/sorf-uttradet-drojer-till-2013

Jag hade tänkt skriva om det idag och om flera liknade situationer där en eller flera kommuner reagerat över vad man fått för skydd och säkerhet. Efter, man gått in i ett räddningstjänstförbund. Vad man hade och hur utvecklingen blev och vilken möjlighet man har att påverka den. Jag hade även tänkt skriva om ansvaret för en kommun i denna sektor och lite om konkurrenslagstiftningen och kommunallagen om hur man får och inte, stödja varandra, i ett ekonomiskt perspektiv mellan kommuner. Hur de ekonomiska fördelningsprinciperna kan se ut och att många har hittat "gökungar" i såväl medlemskommuner som i verksamheten när man tittar på vad man fått, egentligen, och om det är lagligt, också ..egentligen. Alltså lite om närande-tärande-vinnare-förlorare vs lagstiftningen och inte bara den lagstiftning som direkt berör branschen direkt och uppenbart: lagen skydd mot olyckor och lagen om kommuners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

Kommunen ansvarar för, även om man ingår i ett kommunalförbund eller likande, att planeringen hur risker och sårbarhet skall undanröjas eller minskas, ha en god förmåga och ge dess invånare tillräcklig och korrekt informationen ur en samlad bild av risker, sårbarhet och förberedelser inom sitt geografiska område och verka för samordning i så väl förberedelser som i akuta skeden. Syftet med analyserna är naturligtvis att öka beslutsfattarnas och allmänhetens kunskap om kommunens sårbarhet, dess skydd och förmåga, alltså vilken grundtrygghet samhället erbjuder sina medborgare. Häri ligger generellt och alltid vår oro i liknade ärenden då frågorna vi ställer oss är om allmänheten vet men framförallt, de beslutande politikerna vet, vad de beslutar om? Ett stort ansvar vilar på tjänstemännen men beslutet ligger på kommunens ytterst beslutande församling då räddningstjänstplanerna måste tas i kommunfullmäktige. Lagverken skall följas och dessutom gäller ansvars-, likhets- och närhetsprincipen.

Nu skriver jag inte så mycket, idag, om det utan låter er läsa artiklarna i Skånskan istället och avslutar med ett citat från mig själv i tidigare inlägg om detta; ”Vem klarar psykiskt, att stå utanför ett hus som brinner med folk som ej hunnit ut och anhöriga utanför som förväntar sig att brandmännen skall försöka rädda liv, utan att göra något?” Svaret här är, förhoppningsvis, brandmannen Mattias Carlsson i Eslöv.Undrar hur detta är handlagt ur ett arbetsmiljöperspektiv och om Arbetsmiljöverket har fått någon anmälan eller hint om detta? Kan bli att kolla på måndag av någon, ett skyddsombud tex. Hade´