För få brandmän i Nybro och vaffö då då

För få brandmän / Nybro / NYHETER / ÖSTRAN / Östra Småland AB - Lokaltidningen med nyheter och information från Kalmar län och Öland.

Omfattande brister i Sveriges beredskap riskerar att vid en kris slå ut vitala samhällsfunktioner. Den viktiga samverkan mellan det offentliga och privata Sverige – som måste till vid en större kris – existerar inte. Myndigheterna är så fokuserade på sina uppgifter att de förbiser att näringslivet i dag tagit över mycket av offentlig service, skriver Johan Färm på DN debatt. Fungerar det mellan myndigheterna och de ”allmänna” organisationerna då undrar jag stillsamt? Mellan kommunerna, inom kommunen och kan vi se förhandssvar redan i vardagsolyckorna?

Enligt lagen om kommuners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap är kommunerna skyldiga att utföra risk- och sårbarhetsanalyser. (Jo det finns fler lagar än LSO:n)
Detta ska ses som en ständigt pågående process och bör samordnas med övrigt förebyggande arbete i kommunen, exempelvis med det arbete som utförs i enlighet med lagen om skydd mot olyckor. Enligt statsmakterna skall samhällets beredskap byggas i ett underifrånperspektiv och med det menas två saker. För det första att det är samhällets normala fredsverksamhet som skall vara utgångspunkten, för det andra att förmågan på lokal nivå utgör grunden. Detta ska också följa tre principer: ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen.

Är det viktigt att ha en fungerande operativ räddningstjänst?

Kommunerna ansvarar för att planeringen hur risker och sårbarhet skall undanröjas eller minskas, ha en god förmåga och ge dess invånare tillräcklig och korrekt informationen ur en samlad bild av risker, sårbarhet och förberedelser inom sitt geografiska område och verka för samordning i så väl förberedelser som i akuta skeden. Syftet med analyserna är naturligtvis att öka beslutsfattarnas och allmänhetens kunskap om kommunens sårbarhet, dess skydd och förmåga, alltså vilken grundtrygghet samhället erbjuder sina medborgare. Häri ligger generellt och alltid Brandmännens Riksförbunds oro i relaterade ärenden då frågorna vi ställer oss är om allmänheten vet men framförallt, de beslutande politikerna vet, vad de beslutar om?


Ett stort ansvar vilar på tjänstemännen men beslutet ligger på kommunens ytterst beslutande församling, är politiskt, då räddningstjänstplanerna måste tas i kommunfullmäktige.

Hur gjorde man i Nybro och vad är konsekvenserna och fanns det indikationer, rent av "belackare", som redan innan påtalade detta? Även i omorganisationen före just denna som nu kan betäcknas som.."oförståndig". Jo och inte bara från BRF och undertecknad utan även revisionsrapporter och jag har faktiskt skrivningarna, och vår bilaga till tjänstemän och politiker kvar. Varför kan man undra, då "ärendet" är gammalt, passerat och förbi? Nej det är det inte för om BRF och undertecknad skall kunna skriva, säga och slå vakt om branschen och arbetsmiljön för våra medlemmar, måste vi inte bara kunna visa utan bevisa var och vem som bär ansvaret för hur det var och varför det blivit som det blivit. Inte minst för "tokiga beslut". Brandmännen och inte minst tredje man är värda den respekten för det är allvarliga och betydande frågor för ytterst liv och död vi, dvs VI, pratar och skriver om. Inte hur man kortsiktigt dribblar med kommunal budget utan hur man här och nu samt långsiktigt för för konsekvenser av de beslut man genomdriver. Sent ska syndaren vakna men ni kan vara övertygade om att vi behåller "ärendena" och vet vem/vilka som är syndarna. Alltså de som borde pekas ut som ansvariga. Nu gör vi inte så i Sverige och har svårt att göra det för vem och hur skulle det vara och hur såg då den processen ut? Jodå, vi har tankar i och om det med och nu blir frågorna ännu besvärligare för någon/några för tänk om det skulle ske?

Jag tycker det borde införas ett slags HSAN, lex Maria motsvarande även för räddningstjänsten som en kvalitativ granskning över händelser som gått snett. Interngranskning och rapporter i all ära men vilka gör dem och vad händer sen? Självskattning, jävfunderingar och uppföljning, läs kvalitativa förbättringar istället för sopa under mattan, skulle förmodligen bli resultatet.
Det kan väl ingen ställa sig mot och i så fall, varför? För att man tillhör gruppen av 10-talet personer eller är i deras led, som skulle kunna förändra, förbättra och kvalitetssäkra svensk räddningstjänst men av olika anledningar inte gör det? Varför?
Jag har grunnat på det...men det tar vi sen, vid rätt tillfälle, för att man själva skall ta intiativet är väl lika troligt som att se en giraff på vattenskidor. På riktig alltså, och inte bara på ett papper. Hade´