I höst kommer gränsvärden för den fysiska förmågan??

I höst kommer gränsvärden för den fysiska förmågan

I alla yrken har man en grundnivå för vad som krävs i examina och färdigheter och efter detta anställer man. På gott och ont. Vissa delar är tvingande och måsten och är ett absolut grundkrav som många gånger är bestämt av någon myndighet, lag eller förordning. Du kan inte arbeta som.. om du inte har genomgått.. klarar av att.. kan visa.. Det är också många yrken som har krav på fysisk förmåga och föga förvånade, är det de som i yrket på något sätt bör eller måste ha fysiska krav, som har det. Du får inte en körkortsbehörighet eller högre körkortsbehörighet om du inte uppfyller vissa fysiska parametrar och kan då inte bli chaufför tex. För mig är detta inget konstigt egentligen utan det konstiga blir när man struntar i vissa delar och gör som man själv vill, som arbetsgivare. Sverige är indelat i 290 kommuner grupperade i 21 län. Sveriges kommuner är, i internationell jämförelse, ytmässigt stora och omfattar i allmänhet såväl tätbebyggelse som landsbygd. Många kommuner har inom räddningstjänsten dessutom olika samverkansavtal, bildat förbund eller är andra organisationsformer för hur man bedriver ”sin räddningstjänst”. Lägg därtill de politiska övergripande målen om närhet och likhetsprinciper i ett nationellt perspektiv så fattar inte jag hur man ska klara detta utan att ha en gemensam grund, en sanning, på hur de lägsta kraven bör se ut relaterat till vad man vill få ut och kan säga att man vet man får. Alltså VET att man har minst. Alternativen är skrämmande och det närmsta ord jag kommer på och som sammanfattning är: anarki. I vissa delar är vi redan där och en upprustning ”politisk korrekthet” inte bara saboterar utan riskerar att ge hela branschen en björntjänst som backar utveckling och kvalite istället för att öka densamma. Det går inte att ”växa” om man inte får ”näring” i någorlunda lugn och trygghet och ett ledarskap man kan följa.

Räddningstjänsten i Sverige lider av att den inte har någon ledare, chef, organisation eller nationell standard eller kalla det föreskrift, som visar vad som gäller och vad har då hänt och händer? Jo vi har otroligt med varianter och ”helhetsbedömningar” som bara gäller den kommunen eller det förbundet och har lagt detta i respektive ledningsorganisation att hantera. Är det bra och når den enskilde brandmannen upp till kraven för anställning om ens i ett sommarvikariat? Man vet inte före är svaret för vips kan något projekt eller satsning ändra kriterierna och vad kan man göra åt det egentligen, arbetsrättsligt, juridiskt och ”rättvist” utan grundkrav? Fråga SMO-eleverna som söker och frågar och försöker få en bild över just detta och river sitt hår i förtvivlan över olikheterna men som sett en röd tråd: olika satsningar och projekt går före både fysisk förmåga, studier och som de anser, relaterade yrkeskunskaper.

Är det så, och i så fall, var skall vi börja för att förändra så presumtiva brandmän vet vad som gäller i såväl examina som i andra färdigheter i grunden för att kunna bli en ”vanlig brandman”.
Sen skiljer naturligtvis detta, i alla parametrar, beroende på vad man skall utföra och det är högre fyskrav på en dykare och skall man hantera Excel räcker det inte med ett grundkrav på datakörkort. Ungefär. Vad är problemet för:

Yrket som brandman ÄR komplext och fysisk kapacitet är en av många faktorer som påverkar lämpligheten som brandman. Om för låga fysiska krav ställs finns det en risk att individer med otillräcklig fysisk kapacitet anställs. Detta skulle kunna resultera i att räddningsarbete vid olyckor tar längre tid än nödvändigt, vissa moment inte alls kanske kan utföras, ökade risker och individuell överbelastning och med arbetsskador som följd. Om däremot onödigt höga fysiska krav ställs riskerar man att gallra bort individer som egentligen har tillräckligt hög fysisk kapacitet för att utföra arbetet och dessutom har andra relevanta och nödvändiga egenskaper för det som ska utföras. Jag tror dessutom att komplexiteten i yrket inte kommer bli mindre utan mer. Se er omkring i alla yrken och berätta för mig i vilka man gör mindre och får mindre ansvar. Ambulanssjukvårdaren är ett, jag vet, men varför? Jo man har delat upp det i två, ambulanssjukvårdare/ambulanssjuksköterska då det blev för mycket och krockade med lag/föreskrift i ansvar.

Det är därför av stor betydelse för brandmannen, samhällets och individens säkerhet att fastställa relevanta gränsvärden för fysisk arbetskapacitet vid nyrekrytering och tester av brandmän som inte i onödan diskriminerar individer oavsett om de inte uppnår, når eller når toppresultat. Vi måste veta vad som gäller för att kunna gå vidare och alla kan inte bli brandmän såväl som alla inte heller kan bli..byråkrater. Gudskelov det sista med.

Brandmannens fysiska förmåga – delrapport 1, delrapport 2 skall nu följas av en projektrapport från det 3:e arbetet som startade i oktober 2009. Jag sitter för BRF i den referensgruppen och vi har möte idag och imorgon. Genomgångar från Winternet som genomfört och genomför testerna och står för vetenskapligheten, kommer att kantas och följas av diskussioner. Spännande och vi får se vad som anförs och om något förändrats sedan förra mötet och i så fall varför. Vi är tydliga i att alla är välkomna bara vi vet varför, läs; det sker i ordning/relevans/transparens. Jag har ett tydligt mandat från Förbundsstyrelsen och följer de ramarna. Vi har haft debatten och kommit förbi. Äntligen, förhoppningsvis. Hade´