Korallormarna

Jag är med i många nationella och internationella mail-listor, föreningar och organisationer både gällande brand/räddning samt akutmedicin och får massor av nyheter och videoklipp skickade till mig. En del intressanta, andra inte och en del lite långt ifrån. Långt ifrån oss. Jag fick nyligen en artikel om ormbett. "Varför ormbett är på väg att få mycket mer dödliga konsekvenser". Jag tycker inte om ormar och blev naturligtvis intresserad men redan i ingressen visade det sig handla om korallormar och fokuset var bristen på anti-gift och varför det blivit så.

Korallormen har ett ganska kraftfullt gift men har inte ett särskilt effektivt bett visade det sig och omkring 100 personer per år blev bitna. Bettet, eller rättare sagt giftet, kan orsaka dödsfall. Men 100 bitna per år räcker inte för att tillverkaren av anti- giftet skall kunna framställa detta med vinst och då lade man helt enkelt ned tillverkningen i år. Om man nu behöver en antidot, dvs ett motgift mot korallorm, finns det helt enkelt inte då det inte bar sig ekonomiskt. Jo det står; ”bar sig inte ekonomiskt” och som svensk har man lite svårt att ta till sig den meningen. Jag har svårt att tro att de korall-orm-betts-drabbade och de anhöriga där det gått riktigt illa, helt ställer upp på den tanken heller.

När det handlar om ekonomi, och den kommunala sektorn, låter kommunerna i allt större utsträckning privata företag ta över driften av skolor, äldreomsorg, missbrukarvård, underhåll av gator med mera. Förändringen sedan förra valet är tydlig: I fjol köpte kommunerna verksamhet för 80 miljarder kronor, varav drygt 64 miljarder från privata företag, stiftelser eller föreningar. Det är en ökning med nästan 40 procent sedan 2006. I flera kommuner har det varit en tydlig politisk målsättning att privatisera mer. Till exempel i Stockholm där alliansen beslutade att allt som inte är myndighetsutövning ska konkurrensutsättas, eller Uddevalla som beslutade privatisera en tredjedel av förskolan och även vill ha privat räddningstjänst.

Kostnaden för kommunernas köp av verksamhet från privata företag, föreningar samt stiftelser.
2006: 44,6 miljarder kronor
2007: 49,1 miljarder kronor
2008: 57,5 miljarder kronor
2009: 64,1 miljarder kronor Källa: SCB

Nu nämns sällan ekonomi som ett av skälen utan: ”Att bryta de traditionella monopolen och införa valfrihet genom en mångfald av leverantörer, vi ställer kvaliteten i fokus”, är de vanligaste förklaringarna. Jag ställer upp på alla, även den ekonomiska tanken, OM man vet vad man gör och vilka konsekvenser det kan få om man gör fel. Reinvesterar vinsten i utveckling för kommunen och noga följer om man verkligen får kvalitetsvinster eller kanske rent av förluster. Nu, och inte minst, i ett längre perspektiv. Kan då ”bolagen” göra detta lika bra eller bättre och dessutom billigare och, ge aktieägarna en vinst? Javisst och exemplen är många. Även tyvärr åt andra hållet men var är då skillnaden?

Dels handlar det om upphandlingen och de krav som ställs och i vilket läge och med vilket syfte huvudmannen, kommunen, gör detta. Handlar det om att överleva den politiska mandatperioden genom att visa ett bra ekonomiskt resultat och/eller få pengar till populistiska satsningar eller handlar det om en sund ekonomisk planering och ett hållbart förhållningssätt till hela kommunen? Att reinvestera i annat än fortsatt administrativ överbyggnad för den vinst som många bolag genererar anses till stor del bestå av just en lägre administrativ överbyggnad. Själva förklaringen och anledningen till att det blivit för dyrt för en del kommuner och i en del fall skulle då, i ett slags moment 22, man hamna ett steg till i spiralen mot att ”sälja ut mer och fler” för att täcka den nya kostnaden och så vidare. En naturlig instinkt är att ”expandera sitt revir” och är det kontigt att den verksamheten växer?

Många bolag har en liten och/eller en centraliserad administration. De har resurser för att täcka det aktuella avtalet men inte mer. Finns inte utvecklingsarbete, forskning och fortlöpande kvalitetshöjande arbete med i anbudsförfrågan så levereras naturligtvis inte det i annat än i konkurens syfte. Alltså i konkurrensen mot andra leverantörer för att få anbudet där och då. Från huvudmannen. Enkel matematik och högst mänskligt för om ni skulle ge ett pris på ett arbete och att det skulle göras på ett visst sätt, och få jobbet, skulle ni sen jobba på ett dyrare sätt och dessutom lägga utvecklingsresurser, dyrare utrustning, mer utbildning i och på något ni kunde förlora efter avtalslängdens sista datum? Eller skulle ni göra det ni kommit överens om, och ta hem vinsten istället?

Man får det man betalar för och det kan räcka, det kan vara bra och i vissa fall riktigt bra och jag är positiv till konkurrensutsättning så missförstå mig rätt och åter; Jag ställer upp på alla former om man vet vad man gör och vilka konsekvenser det kan få och verkligen förstår vad man egentligen köper? Jag är oerhört tveksam i många fall om just detta. Alltså att man vet och förstår och har rätt syfte och tanke och dessutom:

När det handlar om kärnverksamhet, skydd och säkerhet, individers lidande och personliga tragedier, måste man vara otroligt noga och försiktig så man inte får olika svårreparerbara negativa effekter. Direkt och i ett längre perspektiv och med oanade sekundärförluster och ytterst; ”korall-orm-betts-drabbade”. För vem tar hand om dem om inte de inte bär sig ekonomiskt.
Vem ser till att hela Sverige får leva, bokstavligen. Att lik- och närhets- principerna gäller även för glesbygd där det inte är kostnadseffektivt och då ekonomiskt attraktivt? Med mera och med mera men ännu tillåter inte lagen och detta är fortfarande för vissa en våt dröm och andra en mardröm men debatten kommer. Återkommer, och tar fart, var så säker, och då är vi på arenan och vi är beredda ända ned till korallormarna. Är ni? Hade´