Jag fyllde 29 för 20 år sedan och är det fortfarande vilket kanske gör det bekymmersamt med pensionen. Men vem har tid med en sån nu eller snart och när jag var 25 år, alltså för 4 plus 20 år sedan, köpte jag ett par träskor. I dagarna har de nu gjort sitt, RIP. De kostade 160 kronor och det blev ett himla liv över att de var så dyra. 24 år är 8760 dagar och jag har verkligen använt dom. Mina träskor har kostat mig, avrundat uppåt, 2 öre per dag. Hade jag haft en normal avskrivningstid, säg 5 år, (träskor är ju ”hållbara” och direkt ingen modepryl med nya modeller i rad), hade de hamnat på 9 öre per dag. Ändå en bra investering! Lite så fast med större summor och tänkte jag när jag var ansvarig för drygt trettiotalet ambulanser, akutbilar och sjuktransportfordon. Alltså vad har vi för break even, för periodisering, hur länge kan de tänkas vara i aktiv tjänst och fungera. Akut när allmänheten behöver dem och för att personalen ska känna sig trygga. Det handlar inte om 24 år utan runt 5. Vi försökte få serviceavtal så långt det gick från leverans och ingen tillverkare ville skriva på längre tid för de hade upptäckt samma sak som vi, ambulanserna hade då gått cirka 40-45 000 mil och reparationskostnaderna steg katastrofalt och det blev allt svårare att få rätt reservdel pga tidens tand. Visserligen var de minutiöst servade och såg bra ut men problemen, ja de startade då. Försäljningsvärdet, möjligheterna till att bli reservbil, körutbildningsbil eller annat gick åt motsatt håll så även rent ekonomiskt fanns en ganska tydlig gräns för när det var dags för byten för körde vi ett-två år till fick vi mindre och fick ge mer för nytt. Förenklat, om man betalar 1 miljon och skriver av det på 5 år har man en årskostnad på 200 000. Lägg till serviceavtalet inkluderande allt utom drivmedel och teoretiskt har du en kostnad på 250 000. Om ett motorbyte kostar 200 000 och en växellåda 50 000 och du vet att de kommer efter 5 år..så i budget måste jag då ha 250 000 per ambulans/år föra att kunna byta vart 5:e. Har jag inte det så blev det dyrare då ras, bärgningar och taxi till personalen, hyra av reservbilar mm blev dyrare. Då har jag inte med ett ord, ännu, skrivit kvalitet eller medicinska risker. Här gäller verkligen; att det man förlorar på karusellerna vinner man på gungorna eller det något vassare; det blir som att kissa på sig, varmt och skönt från början men kallt ganska snart, om man inte har ordentliga fordonsplaner. Fordon är så dyra att man måste veta när gränserna går och vad man måste leverera i form av trygghet och kvalitet till både brukaren och brukarna.
Tyvärr får jag allt som oftast rapporter om att organisationer kortsiktigt tänker ”träsko” och just nu är det riktigt hett i ett av våra områden. Höjdfordon som inte kommer ut, kommer upp och sen omvänt. Problemet med höjdfordonen förutom att de räddar liv, vilket är obestridbart och inget problem om de fungerar, är att de dessutom i flera kommuner är fastighetsägarens ”nödutgång” och ett antal bygglov ligger godkända för att den/de fanns. En björntjänst till sin egen och andras kommunala organisation och ett elände för personalen men en presumtiv katastrof för den enskilde. Det är den enskilde som betalar allt och i värsta fall får plikta men han/hon har inget ansvar. Det har om man drar detta alltför långt, en trä-sko-kalle…
Jag har för övrigt fått nya träskor av barnen och de slog till med myggjagarträskor, de längst till höger i koskinn. Vilken fräck gubbe va´?
Gubbe föresten, och så var vi där vi började. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar