Mona, GiF och Zlatan

”Så ska S åter bli centrum i den svenska politiken” - DN.se

Gefle IF vinner i kvalet och spelar vidare i allsvenskan och vad gjorde Zlatan igår kväll, mot sina "polare med grön laser i ansiktet"?.. Jo matchens enda mål när Milan vann derbyt mot Inter. Får han inte Guldbollen, igen, vet jag inte vad jag gör... Vilken fotbollskväll. Vidare vann Robin Söderling finalen mot Gael Monfils i Paris Mastersturnering i två raka set, Sverige förlorade men med den äran i hockeyn mot Finland, Farsdag, och så avgår Mona Sahlin som partiledare för Socialdemokraterna. Vilken händelserik söndag. Jag dröjer mig kvar vid det sista, som fick minst uppmärksamhet av mig igår.

Att Mona Sahlin förr eller senare skulle avgå rådde det väl ingen tvekan om. Det var bara en tidsfråga men att göra det nu gör att man hamnar i en total ledarkris och som ledarskapsintresserad funderar man på hur hon tänkte. Eller hur de tänkte. Det finns inte någon given kandidat att efterträda henne, ingen som kan samla organisationen, och nu anar man verkligen problemen. Stig-Björn Ljunggren, S-märkt statsvetare, säger att han är lite förvånad över dagens besked. – Jag har trott att hon skulle sitta kvar av det skälet att det inte finns någon bra alternativlösning. Han ser två skäl till det plötsliga beskedet om att Sahlin inte ställer upp för omval. – Allt kan ju bara ha klappat ihop så att det inte finns någon masterplan. Det andra skälet skulle vara att några har kommit överens om vem eller vilka som ska lanseras som efterträdare.

LO-basen Wanja Lundby-Wedin däremot har väl fortfarande inga funderingar på att avgå trots den tidigare kritikstormen. Och då som nu kopplingen till ett parti i kris. ”-Det vore fegt att göra det då jag fått ett förtroende från medlemmarna och jag kan inte svika det förtroendet", sa hon tidigare till LO-tidningen. Hon ska till varje pris behålla sin makt. Inte en gång har hon erbjudit sig att avgå. Hela LO-ledningen, och det är obegripigt, sitter snällt och stödjer henne. Det är ju inte längre idéerna, visionerna och rörelsen som prioriteras, det är ledarskapets privilegier. LO håller också på att sänkas, med vad gör det så länge Wanja Lundby Wedin sitter kvar. Det finns så många duktiga fackordföranden, men de verkar ha tappat kraften.

Jag tror Stig-Björn Ljunggren har rätt i sitt första påstående, det finns inte någon masterplan utan en hel del makthungriga yrkespolitiker som slåss för sin egen karriär och då fullständigt struntar i hur organisationen mår och vad som sker med den. Ord är ord och vad man visar i handling eller utebliven handling är något annat. Personligen bryr jag mig inte mer än att det som sker är intressant och fenomenen runt detta känns igen och sen tror jag på konkurens och här finns stora möjligheter att vi får en maktbalans mellan blocken som inte blir bra. Ett block där man internt slåss i manegen lämnar inte så mycket utrymme att orka, eller våga, göra mycket mer. Att man krånglar till detta så till den grad när svaren egentligen finns att läsa i ledarskap och organisations-utbildningarnas första kurs och kapitel visar att det finns dolda agendor. På flera håll och där, hade nog Mona sina bekymmer, också och egentligen. Det och de kommer att synas strax. Bara man ser efter och tittar. Det här kommer bli intressant att betrakta och är inte över förrän tidigast till våren, sommaren, då ”man” samtidigt inte får visa sig för fort eller bli för tydlig/självklart.

Inte heller kan man visa att man inte varit eller är med
och den 12 november publicerades länken till inlägget på DN debatt och igår, den 14:e avgår Mona Sahlin. Från 2008 är han ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna och vice ordförande i finansutskottet. Östros hade en exceptionell ställning inför valet 2010. Han hade Mona Sahlins öra och ansvarar, tillsamman med Luciano Astudillo, för den nya jobbpolitiken. Med en stabil rörelsebakgrund är det få i partiet som kan ifrågasätta honom..... och då funderar man; Hur kan han, av alla, komma med denna artikel på DN debatt, bara två dagar innan hans partiordförande avsäger sig sitt uppdrag?

BRF, och jag, är partipolitiskt obundna, men intresserade, och framförallt av organisationsteori och ledarskap, och herregud, pratar/pratade man inte med varandra? Oj-oj-oj och vi har bara sett början på detta "tabernakel" tror jag och det blir så med för många ledningar. Hade