Oooops

Jag hade inte själv sett detta förut, men nyss, då detta tips nått mig och från flera håll. http://www.tv4play.se/noje/cirkus_moller?title=sean_banan_besoker_brandstationen&videoid=1107608
Apropå hur man framställer sin organisation i media eller hur man skall uttrycka det…

En debatt förs i Storstockholms brandförsvar ala` ”Representerar detta inslag vår värdegrund? Det är så osmakligt och förnedrande för oss som jobbar i organisationen,”
Och arbetsledningen svarar på kritiken;
” Sean Banan är en komiker som är väldigt populär bland framförallt unga människor. Hans sketcher finns på Youtube och har ett stort antal visningar. Jag tror att de som såg inslaget förstår att det är komik och inte allvar. Sean Banan driver mycket med sig själv och att han har invandrarbakgrund. Man blandar äpplen och päron om man tror att det är så här vi ska framställas i media eller att det skulle skada vårt varumärke. Man måste kunna bjuda på sig själv och förstå skillnaden mellan skämt och allvar. I serien kommer Sean Banan att besöka fler arbetsplatser och göra liknande sketcher. Däremot tycker jag att det var tråkigt att produktionsbolaget inte höll sig till det vi kommit överens om. Man hade lovat att inte ta med den uppblåsbara dockan och man har filmat på Kungsholmen utan att ledningen kände till det. Men det har jag tagit upp med dem.”

Vilken bild skapar medias framställning och vilka följder genererar den bilden? Är grundfrågor som tillhör grundkurs A i all medieutbildning och oavsett om man vill visa äpplen, eller päron bör man nog bestämma det före. Här blir det en fruktsallad om man vill vara ungdomligt populistiska, visa någon med invandrarbakgrund?, få PR för organisationen, yrket eller branschen eller vad det nu är man vill. Det som verkar bekymra är ”bara” att Barbaran var med och att en filmning hade skett olovandes på Kungsholmen. Då säger man samtidigt att allt annat var sanktionerat så vad var syftet tanken med den bild man ville förmedla? Egentligen. Jag såg, och min tolkning är att man befäste fördomar om yrket, förlöjligade det, och att inslaget var sexistiskt, även utan Barbara, och om man ville lyfta fram itegrationsfrågan, hur tänkte man då,
och finns det inget Kommunikationsavdelning i Stotstockholms brandförsvar? (Jo på sista frågan. Faktiskt.)

Jag undrar också lite, vad som hänt och hur man reagerat, om BRF gjort inslaget, haft samma förklaringar efter, som nu kom från arbetsgivarhåll? Jag är övertygad om att det varit ett..”himla” liv och att vi inte bara haft Stockholm ”efter oss” utan även andra ”centrala parter” både från arbetsgivar- som arbetstagarhåll. Kanske någon anmälan till DO, JÄMO eller liknade hängande eller redan inskickat.

Olika faktorer kan påverka de anställdas förtroende för en organisation. Dessa faktorer kan vara faktiska förhållanden på arbetsplatsen, inre processer i människans medvetande, organisationens yttre relationer samt olika kombinationer av dessa faktorer. Att de anställda inom en organisation har förtroende för sin ledning kan få följder både för de anställda samt organisationen som helhet. Citat mig själv: Vilken bild skapar medias, (Sean Banans) framställning och vilka följder genererar den bilden, (inslaget)? Och, vad anser jag om tidigare kommentarer från arbetsgivarhåll om vår vs deras värdegrund och att visa oss, alltså BRF, värdiga..

Surt sa räven... och ett botten-napp tycker jag och om jag skulle skriva för ungdomar, populistiskt, avlutade jag kanske med;
Wtf. Ja me. Men inte ett Lol. Hade´