Larmrapporterna haglar om hur dagens tonåringar får allt de pekar på och samtidigt inte vet hur man gör för att koka ett ägg. Barnpsykolog Elisabeth Cleve har tillsammans med journalisten Maria Carling gått på djupet med fenomenet ”curling” i boken ”Sopa lagom: bättre balans i curlingfamiljen”. Elisabeth Cleve berättar att hon i sitt yrke möter många tonåringar som mår dåligt när de hamnar i gymnasieåldern. Då förväntas ungdomarna ta egna beslut, men märker att de inte klarar av det särskilt bra. – De har under hela sitt liv varit inrutade i scheman som andra människor har gjort. De har inte haft så många möjligheter till att ta egna initiativ tidigare. Ett annat problem stavas pengar. Många ungdomar får en hel del pengar av sina föräldrar. Och har de skilda föräldrar händer det ofta att de får dubbelt så mycket pengar. Elisabeth Cleve tror att många föräldrar vill kompensera ett dåligt samvete. – Det som kan bli svårt för dessa ungdomar är att de inte kan hantera sina pengar. De har alltid fått allt de behöver. Flickor som alltid har fått pengar av pappa och helt plötsligt måste klara sig själva kan bli väldigt förundrade över att även saker som diskmedel och toalettpapper kostar pengar.
Vi som är mammor och pappor känner nog igen en hel del saker hemmavid men tar vi med oss kunskapen till jobbet över vad vi eller andra föräldrar ”ställer till med”? Har vi en högre acceptans och förståelse för en viss ”omognad” och ger ungdomarna en bättre introduktion, en längre startsträcka för att smälta in eller gör vi lika där curlar, eller tror vi att det fortfarande är som när vi började vår yrkesbana? Eller.. är ungdomar vid räddningstjänsten andra typer av ungdomar och; ”vi har inte de problemen”?
Som vanligt är de enklare att ställa frågor än att svara men jag träffade en stationschef för många år sedan som berättade en historia som kan ge oss en vink. Helt ovetenskapligt men, en vink. Han ansvarade för rekrytering och hade bland annat ett eget litet test som han kallade ”verktygstestet”. Kort handlade det om att han hade ställt fram 10 olika verktyg som han ansåg vara relevanta för jobbet i ena änden av en lokal och en skruva-meka-uppgift i den andra änden. Sen berättade han vilka verktyg som var relevanta, (en skiftnyckel och en stjärnmejsel) och man fick bara hämta två och springa en gång. Han hade kört detta egensinniga test under många, många år och tyckte sig nu se stora förändringar i hur det fungerade då alltfler, och i det sista testet som just varit, blev det fiasko. Man visste inte vad verktygen hette, hur de användes och mer än hälften hade då ”kuggats”. han menade att detta då var ett bevis för att de nya hade andra färdigheter men kunde inte andra och att det borde "man" beakta. Nu var han en klok och förstående stationschef som var lojal mot linjen och besluten, så att kuggas här, innebar inte att man inte fick jobbet utan att han mer visste var han behövde förstärka den nyanställdes kunskaper. Och det gjorde han med den äran. (Jag pratade också med några som varit utsatta för denne egensinnige man och de höjde honom hans introduktionspaket till skyarna.) En bas som alla fick och sen lades individuella delar som baserades på deras egna styrkor och svagheter till. Tex att veta vad som var en skiftnyckel och en stjärnmejsel.
”-Vi må hjälpas åt med dem för vi har mycke som behöver å göres.."
Må du vila i frid och att ditt minne förvaltas väl.
Naturligtvis kommer det ”en ny sorts människor” än vi själva och inte nog med att de är unga, de har andra kunskaper och brist på kunskaper. Även om man gått erforderlig utbildning och har MVG i alla kurser är man i början av sin yrkeskarriär och ofta har man precis lärt sig att ta ansvar för sig själv. Okey, några år då men vad har du då, du som bestämmer eller som är arbetskamrat? Hur många nya sjuksköterskor som frågade om de kunde låna den stora sjuktransportbussen för att de skulle flytta till helgen i mitt förra jobb tappade jag räkningen på i mitt förra jobb. De hade alla minst en treårig högskoleutbildning i bagaget och flytten, var påfallande ofta från sina föräldrar eller till sitt första samboskap. Vad jag svarade och hur vi gjorde? Grunna på den ni..
Hur svårt kan det egentligen vara att inse att alla är nya någon gång och att samhället förändras och att vi lite äldre bär ”skulden” för det oavsett vad vi tror och att alla behöver en chans i det vi varit med och ”ställt till”. Vi bör vara lika curlande mot andras ungar som vi är mot våra egna barn och hur skulle du reagera om ditt barn kom hem och berättade att på räddningstjänsten, eller i det där facket…. Du kan inte kräva mer av andra än vad du själv levererar så låt oss tänka på och slå fast, att den gamla tiden har varit och de nya människorna kommer och vi behöver både och för att kunna komma ytterligare framåt och känns slutcitatet från mitt hem igen; ”-Jossssssan!!! Nu har detta förbannade program slutat funka igen det är nått fel på den här förbannade data-xxxxxxx, KOM HIT OCH HJÄLP MIG!”
Trevlig helg och ha en bra fredagsmys på er. Hade´
PS. Jag skulle däremot aldrig be henne eller hennes syskon hämta en skiftnyckel men.. vems fel är det? DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar