torsdag 4 november 2010

Amerikat..och Rinkeby


I USA rasar brandkårsdebatten på relaterade sidor och den låter lite så här klippt från olika håll:
”Frågan om hur vi betalar för brandkåren är värd att diskutera men vi får inte missa skogen för alla träd. Två frågor är centrala:
1. När ekonomin fortsätter att sjunka och när skatt fortsätter att ses som en paria av framtiden för USA, hur betalar vi för brandkåren?
2. Det har varit - och kommer att fortsätta att vara - fall där medborgarna anser att oberoende av grunduppdraget att betala för livräddning, så bör brandmän inte bara göra det utan också rädda värden.
Brandkåren måste se till att medborgarna får vad de betalar för men att någon betalar för vad de får. Varje samhälle bör välja sin form (kvantitet och kvalitet) i brandskydd och hur de betalar för det. Alltför ofta är vi oärliga om vad vi kan, när vi kommer, eller är villiga att utföra. Det kan vara acceptabelt att i vissa att gå från 1+4 till 1+2 men om vi säger att besättningen kan göra samma arbete på samma tid, ljuger vi. Vad som fortsätter att oroa är kopplingarna mellan beslutsfattare och medier, som informerar allmänheten, och ofta fel. Med att försvara istället för att upplysa och den allmänna inställningen är att brandkåren förväntas och kan göra allt oavsett vad som egentligen står i dess makt. Allt oftare kommer sanningen fram i operativa skarpa situationer och syndabockarna i detta blir de som finns och syns för stunden. Den vanliga brandmannen.”


Känns det igen och har vi globalt samma diskussioner och likartade problem och förhoppningsvis lösningar? Tjänar vi på att se hur andra gör och slipper vi då göra samma misstag och kan plocka russin som gror bra i Sverige? Är svensk räddningstjänst stor, större, störst och ligger vi främst i alla delar? Retoriska frågor men det kan ibland vara nödvändigt att se utanför sig själv och bara se det enkla. Enklast är att samverka och samarbeta och se de svenska gränserna för vad de är numera. Nått i en kartbok. Problemet är att kommungränserna är starkare och vad gör man åt dem och hur nationella och internationella är de centrala myndigheterna, departementet och större organisationer egentligen på räddningstjänstområdet, dvs grunduppdraget i denna bransch.

Hoppas jag har fel men ibland kan jag känna att engagemanget är lite som när doktor Bängroth i Lorry säger; ”äsch, jag är skeptisk”, och frågorna som ställs till doktorn är av arten; ”sonen klappade vår minigris och är nu sjuk - har han fått svininfluensan?” Jag menar alltså att vi bör stärka vår delaktighet och höja kvalitén i räddningsrelaterade frågor internationellt för Sverige är för litet.

Därför är BRF med i både Europafacket som såväl i det globala för vår bransch. Vi vill veta före vad som händer sen och vara med och påverka vår yrkesvardag i framtiden.

Det fanns flera brister vid branden i Rinkeby i nordvästra Stockholm förra sommaren, då en kvinna och sex barn omkom. Det slår Statens haverikommission fast i sin utredning om olyckan som presenterades på onsdagen. http://www.havkom.se/virtupload/news/RO2010_01.pdf
Rökluckor gick inte att öppna och rekommendationer till Boverket och till Räddningstjänsten m.fl. och mm. om bättre rutiner i liknade situationer. Svårigheter att ta sig fram med fordonen ledde till att de skadade hamnade på en sida om fastigheten och resurserna på den andra. Kommunikationsproblem såväl mellan operativ personal som mellan flera/olika larmcentraler. Speciella förutsättningar som t.ex. demografiska skillnader skall tydliggöras och förmågan att få en snabbare och bättre lägesbild vid större olycksplatser förbättras. Ungefär samma för Socialstyrelsen men även att tillse att prehospital personal har adekvata kunskaper, resurser och framförallt syrgas och antidoter, (”motgiftsläkemedel”). Sen skall de även ha en ledningsorganisation som inte utgörs av för många som bör ingå i det pratiska sjukvårdsarbetet. Föga förvånade till alla medverkande anser man att samverkan mellan organisationerna bör övas mer och vidareutvecklas. Analyser och annat kommer säkert de närmsta dagarna från initierade och ansvariga och vi får väl vart debatten ta vägen och om den kommer. Såg på TV4 igår att de drabbade skulle gå vidare med de 19:felen, juridiskt, och sen hänvisade man till LSO:n. Av alla lagar...
Hade´

3 kommentarer:

  1. Signaturen "s" på Rsydbloggen skrev ett helt lysande inlägg för att bemöta Pers informationsiver. Jag menar att man måste gå ännu längre. LAGSTIFTA, VÄRT NAMNET! "LSO:n. Av alla lagar" Exakt, den är inte värd pappret den är skriven på ens. 2004 hände en nästan exakt kopia av Rinkebybranden i Malmö, dock med endast en död. Rökluckan fungerade inte, trots att Räddningstjänsten varit där 3 månader innan på brandsyn, en kvinna gjorde fel och försökte ta sig ner genom röken vilket kostade henne hennes enda liv. Lag på dörrstängare, brandvarnare i alla sovrum, automatiska rökluckor mm och samtidigt utbildning och information. Dock inte enbart utbildning och information på bekostnad av operativ beredskap och förmåga. Ställ krav eller lagstifta att försäkringsbolagen måste kräva viss utrustning för att man ska kunna teckna en försäkring. Det är ju trots allt åt dem vi jobbar när liv är räddat, dvs egendom vi räddar =mindre utgifter för försäkringsbolagen. Fattar de inte själv att pengar finns att spara på förebyggande så får väl laggstiftarna hjälpa dem. Alla 100 "årsdöda" kanske inte räddas men då statistiksträcket varit spikrakt sen LSO 2004, måste nog lite handling till för att nå förändring. Och MSB:s handlingsförlamning lär inte släppa efter att ha lyssnat på dem på "Brandbefälskonferensen" i Helsingborg igår.

    SvaraRadera
  2. Hehe och vilket engagemang och lite adrenalin! Jag håller med och "bra rutet" Magnus för de går inte att processa och administrera bort detta i en "sätta-till-arbetsgrupps-soppa" utan det måste ske nått och det krävs krafttag. Varför sätts det inte press, alltså PRESS på de som skulle kunna förändra. Precis som du nämner. Härlig kommentar och fram för fler Magnusar.. // BRF-Peter

    SvaraRadera
  3. Å så kontrade "s". Ännu bättre än första inlägget. Bäst är det sista med huruvida man kommer ihåg något man lärt för 5 år sen vid en paniksituation. Kanske får det kosta ett liv då om man nu är så blåst och lämnar lägenheten trots utbildning och information.............

    SvaraRadera