Bilförare satt fastklämd i 45 minuter

Bilförare satt fastklämd i 45 minuter - Lokalt - Skånskan.se

PHTLS®, Pre Hospital Trauma Life Support, är ett amerikanskt utbildningskoncept för akut prehospitalt omhändertagande av traumapatienter som funnits sedan 1983 och sedan 1998 har även kursverksamheten bedrivits i Sverige. Med stor framgång. Alla landsting och alla ambulanser i Sverige utbildas och jobbar efter detta och andra trauma/olycksfalls-koncept som används inom sjukhusen, över hela världen inkluderande Sverige, bygger på samma principer.
Grunden är; "Bis dat, qui cito dat" alltså "Snar vård, är dubbel vård" och olika tidsramar finns att hantera. Begreppet ”The Golden Hour” som betyder att på en timme, efter att skadan skett, skall patienten vara hos behandlande läkares skalpell har alltså kompletterats med PHTLS:ens Platina-tid. Kort menas med det att man skall jobba på ett så systematiskt sätt att bedömning och adekvata akuta åtgärder med fokus på livshotande tillstånd är gjorda på maximalt tio minuter vid olycksplatsen. Alla kedjor på en olycksplats måste då fungera för att systematisera och reducera tiderna och minska strul-tiden. Forskning visar och stödjer detta och man kan med säkerhet säga att ”mindre tid på olycksplatsen för en skadad” räddar liv eller förkortar lidanden och vårdtider.

Jag har jobbat som instruktör, som koordinator och som utbildningsansvarig för dessa utbildningar mm och har en bakgrund som ambulanssjuksköterska sedermera som ytterst ansvarig chef för ett läns ambulanser dess akutmottagningar och länets akutvårdsavdelningar och jag blir.. betänksam. Hade det som beskrivits i denna artikel skett i ”min” organisation hade jag Lex Maria anmält det och omedelbart startat en utredning.
Jag hade också förberett mig på en eventuell HSAN-anmälan och utrett varje detalj i händelsekedjan och de fel och brister som upptäcktes skulle ha åtgärdats. Detta var ren rutin och ingick i vårt kvalitetssystem och kontrollerades noggrant av tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen. Vad gjorde jag om det visade sig att det inte var sjukvårdens fel, eller enbart deras fel, utan andra aktörer i kedjan, (som räddar liv), alltså här räddningstjänstens fel och brister?
Jo jag skrev in det i min rapport och lade en kopia på det brev jag tillsände den lokala räddningstjänstorganisationen om; ”skärpning/bättring och vad ska ni göra åt detta och vi ställer gärna upp och övar? Övar igen, och igen och igen.

Detta är grunder och absoluta krav att det SKALL fungera.

Räddningstjänsten har ingen Socialstyrelse utan ett MSB och jag som jobbat med och under bägge anser att det är skillnader. Stora skillnader. I dessa fall, trauman/olycksfall ligger tillsynen och uppföljningen samt eventuella tvångsåtgärder/sanktioner inte bara år, utan ljusår efter, hos MSB. Aktuellt just nu är tex. sen Kalla Fakta väckte frågan om läkarna gjorde allting rätt när Anna Lindh omhändertogs och vilka principer är det man då kontrollerar bland annat?
Just det, 7 år efter den tragiska händelsen.

Jag tror faktiskt att o-kontollen i sig lämnar även annat för fäfot och verkar gynnade för det fria tyckandet/agerandet och detta är INTE ett kvalitativt tänk för en nationell angelägenhet av den dignitet räddningstjänsten utgör. Egentligen nästan skandalöst att en person, eller en ledningsgrupp, nästan oavsett vad som beskrivs och rekommenderas kan göra i princip som den vill och tycker. ”Nästan och i princip..” alltså och det är därför det är viktigt med en opposition och en stark fackförening bland annat.

I Artikeln beskrivs inte ”Anna Lindh-ar” utan vanliga skattebetalare, vanliga väljare om ni så vill, och vad de kan råka ut för om en länk i kedjan klickar. Har inte de rätten också, att oavsett var de drabbas, få den bästa hjälpen? Och om man uppenbarligen inte kan ge den och får kännedom om att organisationen har problem hur bör man agera och om inte vad sker då? Om man inte agerar utsätter man ju sina finansiärer/ skattebetalare, och om man är politiskt ansvarig, sina väljare, för livsfara. Eller rättare sagt befinner man sig i livsfara får man sämre chanser eller rent av inga alls utan vi hamnar i ett modernt räddningstjänstuttryck; "individens ansvar", även här.

Att man dessutom utsätter sina medarbetare i en hopplös situation och i ett psykosocialt kaos med en undermålig arbetsmiljö, bör även om jag är ”facklig”, sättas först i nästa, eller nästa rum. Oj-oj-oj skriver jag och hoppas att jag vaknar och har läst denna artikel i ett slags mardröm. Hade´