Brandmän: "Hembesöken onödiga"

Brandmän: "Hembesöken onödiga" - Lokalt - Skånskan.se

I dagens Skånskan anser Per Widlundh att Brandmännens Riksförbund blandar ihop begreppen när det gäller höjdfordon. Också. Han anser att funktionen är mycket viktigare än åldern. Samtidigt uppger Per Widlundh att man har beslutat att köpa in två nya höjdfordon. Varför då, om BRF lokalt har fel?

Det är lite ”hett nu” och jag har under de sista två dagarna i princip suttit fast i telefonen, fått många mail och inte bara från medarbetare i Rsyd som är starkt kritiska utan även från fd medarbetare och håll i er, från politiker och fd politiker samt från allmänheten. Artiklarna är målande och stundtals nästan komiska om det inte vore för vad de egentligen beskriver. En organisation i o-takt. När kritik och frågetecken förts fram besvaras detta gärna raljerande eller politiskt korrekt och ett exempel kan vara när Per Widlundh bekräftar att den gamla Åsbrinkarstegen, som är runt 50 år gammal, fortfarande ingår i larmplanerna för höghus med trånga innergårdar. – Den är kanon. Den är helt mekanisk och oförstörbar. Den är lika bra som när den köptes. När den väl slutar fungera, så får vi ersätta den. Gärna med en likadan.
Detta som svar på oron över den ”kräver minst fem man för att resa och det finns nog ingen som tror att det skulle funka rent praktiskt”. Varför inte pröva detta då så vet man för oavsett ålder och funktion, för om, varifrån ska i så fall dessa ”fem man” tas? Penetrerar man planverken gällande kvantitet, antal presumtiva brandmän, så fungerar det inte då, rent praktiskt, inom ”godtagbar tid”. Hur många rökdykargrupper tex. kan Rsyd ställa upp i realiteten och hur många skulle man behöva för tex en insats i hög riskmiljö? Citytunneln i Malmö är hög riskmiljö och är inte svaret här 3 initialt för det ”försvinner” en hel del personal för andra arbetsuppgifter med. Som att ”resa en gammal stege” om vi pratar om en annan insats. Räcker tre rökdykargrupper till Citytunneln/hög riskmiljö nej naturligtvis inte utan man skulle få tömma Skåne för hjälp och naturligtvis kan man inte dimensionera en räddningstjänst för att själva klara allt och heller inte utifrån det värsta scenariot. Men, man måste ta personalens erfarenheter, dess oro och deras synpunkter till sig och göra det bästa man kan av olika situationer istället för att hela tiden påstå att de har fel, inte förstår, inte kan eller på annat sätt raljera över deras oro. Då kommer en motreaktion.

Normalt är detta attraktiva jobb och att jobba inom räddningstjänsten är förtroendefullt och man skämtar ibland om att man får lyfta ut medarbetare som inte vill sluta även om de fallit för ålderssträcken. Hur många har själva slutat eller bytt position, och nedåt, i Rsyd och då inte pga pensionering sedan 2005? I chefsled, inom administrationen, i arbetsledande ställning och totalt? Jo jag har svaren och de är häpnadsväckande och saknar motstycke i jämförbara organisationer. De är så många att klarar man sina åtagande gällande tillsyner på tex. §2:4 anläggningar numera? Eller beror det på annat eller är det också en skröna?

– I Rinkeby är orsaken att de dör att de inte visste vad de skulle göra när det brann och i Staffanstorp visste man inte att man måste ha en brandvarnare hemma, säger Per Widlundh och kommer in på sina mantran även om jag kan tycka att det blir fel när man då som han nu gör skuldbelägger helt de drabbade. Det finns den tendensen generellt i räddningstjänst-sverige, det är den enskildes ansvar och den enskilde som skall göra eller inte gjort. Naturligtvis är det bra med upplysning, information, kontroller och naturligtvis skall det göras, också, men av vem/vilka och på vilket sätt och finns det mer saker/åtgärder som kan vidtas och varifrån kom resurserna/pengarna i England och hur mottogs det där? Är inte den operativa oron så stark att man till och med strejkar där? Är det konstigt att man är orolig och fundersam till nya uppdrag oavsett nyttan när man inte anser att man riktigt når upp till grunduppdragen och dessutom på sina håll är hårt ansatta av hot och våld?

Söker man på Malmö brandkår/hot och våld kommer man längst bak i tid vid Sydsvenskan idag på morgonen och denna länk är för ungefär fem år sedan som då Per säger: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article56574/Rosengards-unga-i-konflikt-med-polisen.html – Hot och våld mot brandmän och det som man kallar social oro är egentligen ett nytt fenomen, säger han vidare men då går våra värderingar isär igen. Jag anser inte att tidsramen fem år är nytt om man tittar lite mer i artikeln och de runt om gällande åtgärder och vad man gjort och framförallt vad man uppnått är det inte mycket nytt egentligen. Visst detta är ett ”mångfacetterat” problem och ansvaret vilar tungt på andra aktörer, också, men jag kommer aldrig att glömma att man varnade två brandmän för att de var oroliga och hur man negligerat den interna debatten i och om detta på samma sätt som att köpa samma stege som man anmärker på. Ledarskap vs chefskap eller kommunikationsproblematik eller alltihopa?

Den 6 november skrev jag en bit ned i inlägget, efter mina nya träskor "som skulle vara lite kul", om budget för fordon lite generellt i hur det fungerar; http://brf-peter.blogspot.com/2010/11/traskor-och-fordonsbudget.html Jag har jobbat mycket med och i dessa frågor från ansvarigt håll och det som oroar mig mera gällande denna artikel är hur fordonsbudgeten i Rsyd egentligen ser ut. Finns de överhuvudtaget en plan och i så fall för vilka fordon och med vilka avskrivningsperioder? Vad gör och har man gjort med eventuellt överskott då man kört ”över tiden” och fonderar/ackumulerar medel för ett byte senare eller kommer det som ett slags äskning och överraskning som skall tas ur verksamheten totalt då det sker? Kan det i så fall kosta fyra-fem deltidare eller ett par heltidare operativt att köpa ett höjdfordon? Nu ska man köpa två. Har ”man” ett..problem eller finns detta i budgetplaneringen? Naturligtvis är svaret givet men hur är och var det egentligen eller läs, varför har man dröjt?

Problem har man också i Eslöv för lite drunknad i artiklarna i skånskan.se kunde man också, läsa om en motion i Eslöv. ”Öka antalet brandmän vid utryckningar till bränder och trafikolyckor” kräver Nya Kommunpartiet i sin första motion till kommunfullmäktige i Eslöv med slutadress Rsyd. Kvatitet och kvalite hänger ihop i vissa frågor och moment och det handlar om vad man kan göra och inte vid räddningstjänsten. Man kan inte rökdyka på 3 man i Eslöv tex. Om man behöver kunna det är det räddningstjänstens planverk utifrån risk och hotbild som bestämmer vilket också gör att frågan får besvaras där. Vidare måste man i Eslöv hantera sitt höjdfordon med en man, (fordonet kräver två arbetsmiljöverket), och det hänger säkert samman med personalbristen det med. Vad gör man, eller hur Arbetsmiljöverket, vad gör man? Och AV. Vi får se och jo, vi följer nu och granskar och naturligtvis jämför vi skrivelser och tillsyner från hela Sverige med Rsyd för mycket av denna problematik är eller kommer att komma även på andra ställen. http://www.skanskan.se/article/20101117/ESLOV/711179937/1005/NYHETER/*/kraver-fler-brandman

Slutar här i ett egentligen för långt, i vissa delar stressat och snuttifierat inlägg, (telefonen ringer hela tiden), men kommer med stor sannolikhet skriva mera och mer ingående i vissa delar framgent. Detta ÄR en nationell angelägenhet då det gäller Sveriges tredje stad i en av de mest växande regionerna och uppenbarligen har man problem. Vilka är jag övertygad om kommer att framkomma och naturligtvis är inte heller vi, dvs BRF, helt nyanserade men hur skall men kunna var det då kommunikation, information samt delaktighet inte fungerar. Hade´