Sånt här är vi förskonade från och slipper läsa; http://www.570news.com/news/national/article/84087--waterbomber-battling-wildfires-in-b-c-interior-crashes-near-lytton Ett vattenbombflygplan som kraschat i Kanada där bägge piloterna förolyckades. Däremot så läser jag gärna ”Bloggrannen Morgonsur” som alltid är läsvärd och ofta sätter ens tankar i rörelse. Här tycker jag han är lysande. Han klär av media och får rutinerade journalister att framstå som vikarierande wannabes. http://morgonsur.wordpress.com/2010/07/29/det-markliga-medieintresset-for-arizona/
I delar är vi otroligt enkelspåriga och försatta i ett slags nationell hjärntvätt i att vi kan och vet bäst. Att slå ned på andra och försvara vårt borde först, eller åtminstone parallellt, rendera i att se hur vi gör, gjort eller vill göra. I Sverige. Jag tänker på den svenska modellen, vårt sociala skyddsnät, semestrar, pensionsålder, branschkunskap och mycket mer där vi tror saker. Tror att vi är bäst, ligger före eller att det bara går att göra på vårt sätt. Att lära av andra och plocka det söta och förkasta det sura är inte bara bra utan något som visat sig vara en framgångsfaktor till den milda grad att en del nationer byggt stora delar av sitt nuvarande välstånd på det. Legalt, men även illegalt, och att vara bäst i klassen är färskvara. Det går inte att bara leva under historiens vingar, tillbakalutad, utan man måste också se efter vart man kommit veta vart man vill. Många vill inte och av olika skäl och det måste vi både ha respekt för och se igenom. Att och varför de stora etablerade fackförbunden inte vill förändra och släppa in något nytt, till tex. ett kollektivavtal, handlar inte bara om rädsla utan även om makt och ekonomi. Att behålla det kollektiva greppet och värna om tider som för de flesta har flytt. Här får man och här gör man i stort som man vill då även den ”andra sidan” ser bekväma fördelar och man känner ju varandra och vet hur man håller, och behåller, ”det ömsesidiga förtroendet”.
Det är jobbigt att tänka nytt och utveckla och det är jobbigt att upptäcka fel och behöva göra om eller rätta till. Det är jobbigt att erkänna andras fördelar och det är dessutom o-svenskt och bygger på en viss inmatat tradition. ”Kan själv och en annan är väl lika..” Det är mycket enklare att sopa under mattan, igognera eller slå ned varje försök till förändring och utveckling. Tyvärr.. må jag nog avsluta detta brandtal med, att detta är mänskligt, och kanske inte så svenskt, bara, egentligen, men:
Av många skäl är alltså Brandmännens Riksförbund farliga men av ännu flera, och för branschen, och inte minst för de som jobbar i den, otroligt bra. Oavsett om man är medlem eller står utanför, (och inte ännu upptäckt ljuset.) BRF har skapat en konkurens som främjar och ställer krav och vare sig man vill erkänna oss eller inte så gör vi skillnad. Stor skillnad och den kommer bli ännu större.
Jag är fullständigt övertygad och det handlar inte om, utan när. Framtiden, utvecklingen, våra internationella kamrater och egentligen alla kontakter som räknas i och om, ”brand och räddning”, är på vår sida, så detta ”Brandfackande” går inte att hejda längre. Ledsamt för en del men glädjande för de flesta och den stora frågan numera är vilka som inte inser detta och går/gör bort sig under den sista resan mot vårt kollektivavtal. Det kan få både politiska och personliga konsekvenser i ens karriär om man ”tänker fel” men det är ju spelets regler, så lycka till.
Vi har samlat kraft under sommaren, reorganiserar oss efter en diger benchmarking, (om någon inom LO eller SKL/Pacta som hanterar räddningstjänstfrågor läser så betyder benchmarking ungefär ”omvärldsanalys”), och laddar nu om för att kunna vara en slags Räddningstjänstens Jalapeno. Som gör skillnad. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar