måndag 2 augusti 2010
”Kapten Klänning”
Nästan en kvarts miljon brandmän och annan räddningspersonal bekämpade på söndagen över 770 skogsbränder som rasar runt om i Ryssland enligt DN. Smaka på siffrorna. 250 000 brandmän och 770 skogsbränder…
Premiärminister Vladimir Putin har besökt de värsta områdena och uppmanade då lokala tjänstemän som agerat "kaotiskt och okoordinerat" i samband med katastrofen att avgå. Vilket sker och skett. Hur reagerar vi i Sverige når det inte fungerar och avkrävs ansvar och bör det göras? Inte ala´ Ryssland men i ett slags ”svensk modell”, vi har ju den traditionen i annat.
Vad krävs och vem/vilka lyssnar ”man” på?
Som exempel nämner jag ”Kapten Klänning” som dels minst sagt är aktuell och som jag i periferin jobbat bredvid och som stört mig. Förr. Nu är känslorna andra och ska nog inte nämnas mera i detta inlägg och nu kommer kritik från poliskåren i Uppsala, igen och i vilken ordning, där Göran Lindberg var länspolismästare under perioden 1997 till 2006. – Den stora frågan för oss är hur han kunde få sitt förordnande förlängt, säger Christer Nordström, presstalesman för polisen i Uppsala. Redan under de tidiga åren av Göran Lindbergs förordnande i Uppsala var kritiken mot honom stark från poliskåren. Han var ständigt frånvarande och hade stora brister i sitt ledarskap. Mycket av sin tid spenderade feministen Göran Lindberg på att föreläsa om jämställdhetsarbete. Det var också under den här tiden som han själv tog sig epitetet Kapten Klänning och ”störde chefskollegor även i andra blåljusorganisationer”. Under den tid som Göran Lindberg var chef för Uppsalapolisen fungerade arbetet där mycket dåligt och uppvisade ett av de sämsta resultaten i hela landet. Den kritiken förde poliskåren i Uppsala fram redan då. Och igen, och igen och igen och nyss igen. Citat från måndagen den 4 oktober 1999 och Uppsala Nya Tidning: 197 poliser söker nya jobb.
Kan det bli tydligare att det finns, dvs. fanns, ”ett problem”?
Anders Sundelins porträtt av Göran Lindberg i Fokus är otroligt läsvärt, förklarande och en mycket bra artikel: http://www.fokus.se/2010/05/gatan-lindberg/comment-page-1/ Undrar ni om och varför och hur; läs den.
Trots att ledarskapet var mycket hårt kritiserat och trots att resultaten var dåliga för Uppsalapolisen fick alltså Göran Lindberg 2003 sitt förordnande förlängt av den dåvarande regeringen och man kan verkligen fråga sig varför de valde att behålla en chef som uppenbarligen inte var kompetent på sitt område? Alltså i det egentliga arbetet, polisarbetet. – Jag har jobbat tjugotre år, men i ledningens ögon vet jag ingenting om polisjobbet, sa hundföraren Benny Andersson i en tidningsintervju. Göran Lindberg? Honom har jag bara sett på bild. Han lyssnar inte. Tar inte åt sig av kritik. Håller inte vad han lovar. Var ointresserad av det vardagliga polisarbetet, syntes aldrig på kriminalavdelningen, under ett trafikkontrollpass, i turlagen, hördes aldrig ställa en fråga – men uttalade sig i svepande ordalag om den manliga, fördärvliga poliskulturen. En person som genomdrev sin vilja snabbt och brutalt, uppträdde arrogant, svår att komma in på livet då han bara satt där och tog emot, alldeles stilla, för han bara brydde sig inte. Alla har fel, jag har rätt. Många gånger visste man inte var han var.
Svaret var och är uppenbart och det var ointressant, egentligen, vad medarbetare, fack eller någon ansåg då det viktiga var, ”ansiktet och bilden av feministen” Göran Lindberg i Polis-Sverige. Och internationellt. En bild som byggts i synergi med bra politiska kontakter understödda av medialt likasinnade journalister med andra i släptåg, som skrev vad de skulle skriva, om en ikonfigur inom polisen som arbetade i ett slags ”överstatligt, politiskt korrekt statsfeministiskt projekt”. Justitiedepartementet lät dessutom hälsa att polischefen i Uppsala representerade ett ”modernt ledarskap” vid förlängningen…
Ett antal artiklar finns fortfarande på nätet som idag.. ja läs själva, tex i http://www2.mora.se/tjejkonferensen/program.htm och citat från presentationen; En praktiker som fängslande beskriver verkligheten. Göran arbetade tidigare som rektor på Polishögskolan och idag är han länspolismästare. En erfaren mentor i såväl offentlig sektor som i näringslivet. Han föreläser och utbildar i etik, jämställdhet, manligt/kvinnligt ledarskap och kränkande särbehandling. Han anlitas såväl nationellt som internationellt. Han kommer att prata om livet som en resa. Varför ser det ut som det gör i vårt samhälle? Vem i hela världen kan jag lita på?"Lika mycket vär(l)d?" ..är starkt, magstarkt, idag.
Att han föreläste i egen firma och sällan sågs i Uppsala och tilläts ha detta som bisyssla samtidigt som det ordinarie arbetet? är en annan fråga men, som också är relevant för räddningstjänsten? Eller för vissa chefer inom räddningstjänsten men det tar vi sen. Om inte någon journalist hinner före då frågan redan kommit till mig. Från media. Mycket nu…
Rättsprocessen mot Göran Lindberg började lite underligt. För frågan är om polisen någonsin kallat till presskonferens för att intyga att den misstänkte inte är skyldig till de brott som medierna spekulerat i. Strax efter att Göran Lindberg gripits samlade spaningsledningen till pressträff och slog inför en samlad journalistkår fast att polischefen inte ingick i något sexnätverk. I dag vet vi att detta påstående var en lögn. Att rättegången först skulle hållas hemlig och att förundersökningen skulle hemligstämplas förstärker också bilden av rädsla för insyn men av vem eller vilka och varför är frågorna man bör grunna på i så fall i konspirationsteorier om att en tidigare polischef hålls om ryggen.
Jag tror inte det utan jag tror detta var hybris och panik.
Uppsalapolisens pressansvarige Christer Nordström krävde dessutom att polis och åklagare inte skulle lägga locket på och det tyder inte på att det var polisen och den så kallade kårandan heller? Göran Lindberg är en offentlig person som innehaft höga maktpositioner i samhället. Hans maktposition gör det särskilt viktigt att rättegången präglas av så stor transparens och öppenhet som möjligt, och så blev det.
Lindberg är dömd nu, till 6,5 års fängelse, böter och andra kostnader, och får väl betecknas som en klassisk psykopat som har gett hyckleriet ett ansikte. Brotten är i min värld ofattbara och hemska men är ”reglerade av samhället” och det som kvarstår för mig är; hur kunde det bli så här och varför lyssnade ingen på kritiken? Hade det blivit annorlunda om man lyssnat på facket och 197 poliser, bättre eller sämre, och finns det fler ”GöranLindbergare”? Jag menar inte fler sexualbrottslingar och psykopater utan fler helt felaktigt och politiskt utsedda chefer inom blåljussfären som inte kan sin verksamhet?
Ja tyvärr är nog svaret på sista kursiva frågan men i Sverige krävs det att man inte ”följer linjen och uppfattas agera illojalt”, uppåt, för att få ett chefsavslut. 197 poliser var bevisligen inte nog och det hade nog inte 394 varit heller. Man SKA försvara sina chefer mot medarbetarna för vem vill annars bli chef i vår organisation? Vem/vilka tillsätter högre chefer och vem/vilka slår det tillbaka på om de är dåliga, och så vidare. Inom stat, kommun och landsting så skyddar politiker chefer som skyddar chefer som skyddar chefer och omvänt. Lite måste det nog vara så men till vilken gräns och var finns det sunda förnuftet?
Inte i Ryssland som i första stycket men inte som här heller och detta är en kvalitetsbrist som tyvärr bara debatteras i ytterlighetsfallen. Vi har en hel del dåliga chefer och där ligger "ribban" för den organisationen. Att det går ihop "administrativt och ekonomiskt" behöver inte betyda att den fungerar på golvet och i verksamheten för övrigt och hur ser planeringen ut för det närmsta året och om 5 eller 10 år? Finns det någon framåtriktad planering och följer den resten av områdets verklighet eller ligger "ribban" för lågt och med ständiga bråk och problem. Konstigt att det aldrig verkar bli lugnt här? Varför då, kanske man skall fråga sig för en osund organisation bör utvärderas och även dess ledning eller kanske först, dess ledning.
Det finns ett politiskt ansvar i detta ÄVEN inom dessa blåljus-branscher och snart, väldigt snart, är det val och sen konstituering och omstart. Även om det blir samma politiska majoritet kommer nya personer och kanske ny ordning så ta den chansen, om ni behöver. Brandfacket är en annan väg och tillsammans blir vi fler, betydligt fler än 197 eller 394 personer och vi är inte ett dugg rädda för regering, riksdag eller enskilda departement. För lokala politiker eller räddningschefer. Vi jobbar gärna och helst med dem och om inte, tar vi gärna handsken, bollen eller matchen. Det är därför vi finns. Hade´
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar