Nu har Arnold gått i pension – efter 47 år som polis. Han berättar bland annat om slagskämpen som han och kollegerna drabbade samman med på Stortorget i 60-talets Gävle. ”– Det var världens fight, men som tur var man inte så dålig själv på den tiden. Vi tog in honom och dagen efter kommer han ut med kroppen lindad efter skadorna och med en tårta i handen. Han ville be om ursäkt, det var lite rakare på den tiden,” säger han och ler. Arnold hyser inget agg mot dem som suttit på andra sidan förhörsbordet. Tvärtom, säger han, sitter flera av hans goda vänner bakom galler och det handlar mycket om att odla de rätta kontakterna. Han avslutar intervjun med ”– Polisen måste bli mer synlig på stan. Gå ut mer, fotpatrullera och vara mån om folks förtroende. Satsa på vardagsbrotten som påverkar så många människor så att Svensson ser att vi finns”. Kloka slutord Arnold!
Samma tema, och tre Arnoldar till vid stationen i Timrå som går i pension och avtackades på onsdagen skriver Sundsvalls Tidning om. Men kolla denna kommentar till artikeln av signaturen: fd kriminell m.b
Tack för den här tiden som vi gått brevid varann fast på varsin sida om lagen .Beundrar er för att ni alltid behandlat mig med respekt och kunnat se skillnad på vad drogerna gör med människor och människorna bakom drogerna .Har alltid fått höra av er att ja är värld ett bättre liv än att fara runt o stjäla o leva rövare mm och ni hade rätt i dag lever ja ett svensson liv och är lyckligare än någonsin .Tack för de 20 år som vi lekt tjuv o polis med varandra i Timrå .Ha en fin pension alla tre vi lär väl springa på varann fast som vanliga svenssons o heja o utala artighetsfaser ,Men jag är evigt tacksam för hur ni bemött mig när ja varit som sämst i mitt missbruk även hjälp mig när det varit alldeles för yrt .........=)
Jag känner inte Arnold eller Timrås Arnoldar men känner till honom och också hans typ av operativ blåljuspersonlighet. Jag gillar Arnoldarna otroligt mycket och har haft förmånen att bli ”uppfostrad” av dem. Det var ingen lek men man lärde för livet och för att göra ett bra jobb. Lojaliteten till yrket och ett slags heder och ansvar med ett kamratskap som slår det mesta. Jag fick och har fortfarande många vänner kvar bland dem och patienterna och för Arnold handlade det om kriminella istället för patienter. Vi hade ett kompisskap över alla gränser och vi hjälpte varandra. Även på fritiden. Det hade inte funkat annars. Gissa om jag har många historier och anekdoter :-) men även..tystnadsplikt. Jag saknar Arnoldarna men ser naturligtvis lite i rosa och glömmer det tråkiga, besvärliga och vill inte ha tillbaka tiden. Gjort är gjort och det kommer nya Arnoldar om än de kanske sen kallas Ulfar eller Lenor och det är aldrig bra om backspegeln blir större än framrutan.
Sen har jag svårt att se hur han skulle platsa på det nya fordonet..
Ha en BRA pension Arnoldar! Och ni andra, hade´ bara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar