Själavandring eller reinkarnation är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan övergå i en ny kropp, endera i människa eller djur. Centralt är den karma man skapat genom att utföra goda eller onda handlingar, enligt principen som man sår får man skörda. Karman i detta liv bestämmer nästa, och så vidare. Inom buddhismen är slutmålet nirvana och ungefär samma principer i ett återfödelsernas kretslopp.
Nu följer ju detta livet, alltså åldrandet också, och jag har till min stora häpenhet märkt att jag ändrat mitt slutmål. Tidigare ville jag bli ”kattunge och maskot på ett flickpensionat” och varför kan ni räkna ut själva, så vi skriver ”tonårsdrömmar” på det.
Även om det pågick lite längre, må erkännas.
Nu har jag helt släppt kattungedelen alltså och vill gärna vara bland mina barn, släkt och vänner och låta ”de mina ha mig hos sig.. ” Vad de vill har jag ingen aning om och jag vågar inte fråga. Men, kan man känna smak och lukt för jag tycker om mat, också, och vem/var börjar jag?
Jag har förhoppningsvis, med viss evidens och vetenskaplighet drygt 30 år på mig att bestämma, så det är lugnt. Och, jag kan ju ha ändrat mig igen då till ..kattunge och får man egentligen själv bestämma. Vem vet? Kanske Anders ”Lillen” Eklund som dog igår bara 52 år gammal. Han blev Europamästare två gånger på 80-talet. Han rankades i mitten av decenniet som en av världens 15 bästa boxare och blev 1989 amerikansk mästare. För mig var Lillen inte boxaren utan en fd Gävlebo, snickare, fiskare, musikälskare och framförallt en snäll och go kille. RIP Lillen.
Inspirationen till detta inlägg fick jag från en bloggkompis och det stämmer kanske i påsk-tider att tänka tankar i ”komma tillbaka” men ärligt har jag grunnat en hel del i och om detta med anledning av vad man sett, hört och varit med om i sitt yrkesliv. Jag vet att arbetskamrater också grunnat och grunnar för att få lite ordning i blåljusorganisationers baksida. Vem hjälper hjälparen och gudskelov finns andra rutiner nu än när jag började på 70-talet.
För de flesta.
Jag tror hjälparen hjälper hjälparen eller bör vara med och hjälpa till så underskatta inte fikat under och efter insatsen. Nu ska det sparas bort på en del ställen och på andra ersätts det med andra arbetsuppgifter.
Jag är helt övertygad om att det direkt är farligt att fylla operativ räddningspersonals hela arbetstid och se larmen som en störning istället för den insats som man är utbildad, tränad och övad, alltså förberedd för. Även psykiskt.
Vill man göra gott och håller sin linje får man tillbaka det och kanske, kanske, slipper man bli en encellig amöba. Jag känner till några kommande amöbor men tror att Lillen nu är en kattunge och det kan göra mig glad. Sån är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar