”-Lämnade man människor att brinna inne pga ...att huset var "övertänt"??? Finns inte utrustning för sådant?”, skrev Margaretha Berglund angående en artikel om en ”dramatisk husbrand i Torvalla By”. Troligtvis med tragisk utgång. Hon fick svar av Brandis, kort och konsist;
” Övertänt = Inget levande kan finnas kvar/Fler än ett liv går till spillo” och av Janne.K; ”Man lämnar väl inga människor Margareta !! Dom vet nog vad dom gör...killarna som jobbar med bränder...Heder åt brankillarna”...och av B; ”Så fruktansvärt! Stackars man och stackars hund. Och hemskt för brandmännen att stå där ute, höra hunden skälla och inte kunna gå in och rädda dem. :( Jag antar att allt hade rasat ihop över dem om de gått in, för annars skulle de ju ha räddat dem.”
Artikeln i sig är djupt tragisk men visar också allmänhetens tro och övertro på räddningstjänstens förmåga och möjlighet. B har också en viss övertro och han/hon konstaterar även en annan, citat, hemskhet.
Brandmännens psykosociala arbetsmiljö. Janne.K tror att räddningstjänsten bara består av män och jag betvivlar inte att Brandis är en …brandis.
Kort, koncist och …operativt.
Jag som läser otroligt många tidningar och har förmånen till hjälp med bevakning på allt som relateras till brand-räddning-olycka m.m. ser en klar tendens i kommentarsfälten när något har inträffat. När något har inträffat, skrev jag. Övertron på förmågan är konsekvent och avspeglar sig i olika former inte minst operativt och handgripligen för en 1+2 styrka tex.
Husbranden i Torvalla By har redan skett och ingen kan idag göra något åt den och är det fel av mig, cyniskt, brutalt och oetiskt mot den/de drabbade att skriva om den och ”nyttja den” i en sketen blogg? Både ja och nej och här gäller det att vara oerhört försiktig för många läser det jag skriver som ”troll”, men det kommer ett inlägg till er snart, håll ut, men verkligheten är så här brutal och hur skall man som Margaretha, B och Janne K. kunna förstå den om man inte informerar dem?
De är i de flesta kommuner just de som inte bara är allmänheten, de är, eller känner, våra styrande lokala politiker. De som tror att man kan släcka en fastighet och göra en livräddande insats oavsett bemanning och utrustning bara man har en röd bil med ett blåljus. (Jo jag raljerar och drar det till ytterligheter/absurdum, men bara för att ni skall vara med och förstå tänket.)
I Torvalla By kan det ju mycket väl vara fulla styrkor och tipptopp utrustning och ett kanon arbete förebyggande, vad vet jag, men det här inlägget handlar inte om det, det handlar om vad vi kan och inte, oavsett, och allmänhetens vetskap, politikernas kunskap och förstår ”man”?
Vem och vilka ansvarar för den informationen och att den görs begriplig och finns det lagreglerat till och med? Ja, faktiskt, och när något blir fel hänvisar styrande politiker till dem, (de har klart för sig den biten), och när det nu allt frekventare blir fel, så läser man det ofta: ”Vi gick på det som ansvarig tjänsteman sa till oss..”
Man får ungefär 43,100 träffar vid sökning efter "det ska fan vara", men inga resultat hittades för "det ska fan vara räddningschef". Än. För det ”brinner i knutarna” för en del och av olika anledningar men åter igen och en generalisering av deras största bekymmer;
man har inte sin organisation med sig och fixar då inte en bred och förankrad bild av vad organisationen kan eller inte. Till allmänheten. Heller.
Teoretiskt, om en människa har 10 kamrater och du har 100 anställda istället för medarbetare, så känner de 1000 personer som har 10 kamrater osv… Vad är oddsen på att det inte i den skaran finns någon som ”kan ställa till det” och vad händer när de går samman?
Går samman i ett branschförbund som BRF?
Nu tar vi bort ordet ”än” ovan, för här bör det skrivas; "det ska fan vara räddningschef" om man inte förstår och tar sitt ansvar och berättar vad som går och inte och vilka konsekvenser olika åtgärder, tillföra eller ta bort, faktiskt får och förstår att vi skriver Sverige 2010 och inte Östtyskland 1950.
Vi är många som vet och kan nu och 1 har 10…och BRF har i särklass de flesta organiserade hos sig och, ökar varje vecka. Gå med i ett vinnande lag du med om du inte redan är en av de ”lyckliga” för du är välkommen och behövs, precis som du är.
Det ger oss mångfald och större underlag i våra beslut och tankar.
Om folk i allmänhet förstod att det är rätt så lite man kan göra för att rädda ett hus eller en lägenhet om det väl har tagit sig så skulle man vara försiktigare. När brandmännen strejkade i Finland minskade olyckorna dramatiskt, mest på grund av att folk visste om att "händer något nu så kommer ingen och hjälper". Så det finns faktiskt fler vinster i att informera om räddningstjänstens förmåga än att bara rädda ett par tjänster i någon deltidskår.
SvaraRaderaAbsolut men gör vi det? Sen tar inte det ena ut det andra. Ytterst är det ofrånkomligen statistik/hot/riskbild och framtidsanalyser vs lagen i ett lika och närhetsperspektiv som "staten" bestämt skall gälla. Förenklat. / Peter
SvaraRadera