Det kom ett brev..

Släpptes fri – köpte tändare | Nyheter | Aftonbladet

Reflektioner från ett brev och en länk till Gryningspyromanen del…74

”Hej Peter, jag har sagt det hundratals gånger, en kommunal verksamhet som blir konkurrensutsatt och kunde gå i konkurs hade snart varit i konkurs. Detta gäller inte minst xxxx under xxxx och vet du vad han gjort och inte gjort nu då? Jo… xxxx har..” börjar ett brev till mig från veckan som gått. Sen följer en intressant läsning innan brevet avslutas med citat ur en bok av Butler & Öhrlund. ”…Tjugosju år inom polisen hade lärt honom att myndigheten var en betongkoloss och det förvånade honom inte att den organiserade brottsligheten alltid verkade ligga minst ett steg före. Tänk om det fungerat lika dåligt i näringslivet, filosoferade Jacob. Tänk om en avdelningschef i Volvo ringt en annan och förvånat konstaterat: ”Jaså, ni bygger också en ny S 80-modell!” En omöjlighet i den privata sektorn där kraven på organisation, effektivitet och snabbhet var tiofalt högre än i stat och kommun. Många gånger hade Jacob undrat vad som hänt om man tillsatt en Wallenberg, Nicolin eller Barnevik som chef för en kommunal eller statlig organisation. En hel del, förmodligen. Kruxet var bara att ingen av de duktiga företagsledarna skulle vara villiga att ta jobbet och stånga pannan blodig mot enfaldiga politikers brist på beslutsförmåga…”

Naturligtvis är detta starkt generaliserande för det finns duktiga politiker och chefer inom stat, kommun och landsting, i vårt fall då räddningschefer. Men, det finns även organisationer som har det helt omvända. Organisationer som verkligen lever på randen till katastrof och då för tredje man och faktiskt den/de som finansierar verksamheten. En insats som inte kan genomföras eller görs på ett dåligt sätt för möjligheterna finns helt enkelt inte. Gammal utrustning, dåligt utbildade/övade, planverk som bara lever i sin pappersform och allt förklarat på ett politiskt korrekt sätt.

Men generellt, återigen, finns en röd tråd i dessa usla organisationer, cheferna är politiskt tillsatta och kan sitt politiska språk och vet att föra sig, uppåt. Hade man tagit till sig och lyssnat och verkligen möjliggjort det goda samarbetet man säger sig ha med personalen på golvet, utförarna, hade man hört att vagnparken ofta stod still, att slangbrotten blev allt frekventare och att man hade problem med en viss typ av insats. När problemen var små och relativt lätta att åtgärda. När chefs-kraften läggs på att förklara uppåt varför och ledarskapet inte räcker till att göra sig förstådd nedåt då är det fara å färde. Om man på Volvo tänker göra en S 80 tror ni att alla avdelningar får göra en egen eller tar man olika delar och finns det en styrning centralt i hur, när, var genom hela processen? Tror ni sen när man väl kommer till tillverkning tror ni att man använder den gamla svarven från PV-modellen att ta fram en ny komponent? Tror ni svarvaren reagerar och vad hände om han/hon har rätt? Svarvaren fick en gratifikation på något sätt för annars hade produktionen blivit lidande, vinsten sämre och den ansvarige fick också sin del. Om än kanske inte lika positivt. Jag kan tycka att inom stat, kommun, landsting är det lite tvärt om. ”Svarvaren” anses vara stökig och mellanchefen premieras för att han identifierat den informelle ledaren och stor-chefen lägger problemet tillrätta. Innan det ännu större förstått vad det egentligen handlade om: ”Vi kommer inte nå våra mål om vi gör på detta sätt därför att….”

Sen är detta naturligtvis också generaliserat men ni är med i tanken och forskaren Gunnar Ekman på Handelshögskolan i Stockholm har skrivit mycket om hur vi tolkar vår omgivning i grupper och organisationer. Ekman menar att en mycket stor del av det människor gör kan förklaras av normer. Människors omgivning består av ett antal normer som de, naturligtvis i varierande omfattning, följer. De informella ledarna är ofta väktare av dessa normer i organisationerna. Normerna skapas och bekräftas i det vardagliga småpratet. Normer är inte alltid bra utan kan vara konserverande och bakåtsträvande men hur kommer man åt det då?

"Det finns dolt men är ofta öppet i småprat” men det dolda småpratet är dolt för dem som kan sätta sanktioner i verket. Det dolda småpratet är det som tystnar när chefen kommer in i kafferummet. Desto mer förtroende medarbetare känner för sina chefer desto mindre av samtalen lägger de i den dolda zonen." Den chef som ska leda en förändringsprocess på en arbetsplats måste både känna till vilka de informella ledarna är och vara uppmärksam på småpratet. Dessutom får han/hon aldrig låta pappershögarna bli en ursäkt för att inte kommunicera med sina medarbetare. Då kan småpratet tystna när han/hon kommer in i kafferummet.

Så…har ni en chef som inte deltar, vill delta eller får vara med i småpratet, eller ens delar av småpratet, har ni troligen en chef som återfinns i den röda tråden ovan och då har inte bara ni utan organisationen problem och det handlar inte om utan när det kommer att synas och verka. Destruktivt. Det kan inte ens politiken göra nått åt för de har oftast inte förstått det då de oftast har en ensidig information och det är svårt att erkänna egna tillkortakommanden och fel. Svarvaren har rätt och det är mitt ansvar att..men det gjorde jag inte därför att.. Så enkelt är det egentligen. Hade´