Tänk till före

Dan före dan och jag har under natten fått mail från två fackliga kamrater i Chicago och lite känns kyla, snö och försenade tåg som fjuttigt om än det är min och vår verklighet. De har en annan. 2 döda brandmän och 17 skadade varav 5 är kvar på sjukhus sedan den rivningskåk de försökt släcka rasade samman när de genomsökte den. 4 brandmän hamnade direkt under massorna varav man relativt snabbt fick ut 2 men 2 av dem fick grävas fram och det var också de två som nu är omkomna. Varför söker man i en rivningskåk kan man undra och här handlade det om att man visste att bostadslösa normalt befann sig i byggnaden och de var det man ville kontrollera. Byggnadens ålder och skick var en riskfaktor som man visste om men misstaget som man tror var avgörande handlar om snö och is. Tyngden av is-snömassorna tillsammans med delvis försvagade konstruktioner av både ålder och nu branden blev en livsfarlig kombination. Tror man. Orsaken till branden är också under utredning men man spekulerar i att husockupanterna eldat skräp för att hålla sig varma. För exakt 100 år sedan, och med bara någon timmes skillnad, dog 21 brandmän i Chicago och detta var före 9/11 den största interna tragedin för USA:s brandmän och man hade minnesstunder för just detta då denna brand bröt ut. Naturligtvis prats och spekuleras det en hel del om detta också och visst kan man oavsett hålla med om att det verkligen var ödets ironi i sitt mörkaste väsen.

Kan vi svensk räddningstjänst lära sig något av detta då? Absolut och mycket. Dels bara det att det händer, att det ni håller på med är farligt. Att komma ihåg att det som gäller på sommaren förändras med is, snö och väderlek. Att värdera vad ni kan rädda och om det står i proportion till insatsen/risken mm och mm och kort, en tankeställare för om det sker där borta, kan det ske här hemma och den här insatsen påminner mycket om en ”normal svensk rökdykning” och var inte en klassisk ”amerikansk-ösa-vatten-på-branden-insats”. Redan nu pratas det och debatten är i uppblossande i USA om nyttan vs risken med invändig släckning ”The Swedish way” och detta lär knappast minska den. De skärper och riskvärderar vi tonar ned och negligerar. De enda likheterna i debatten länderna mellan är att orden, riskvärderar och negligerar rimmar.

Vi är inte längre först eller bäst tyvärr och i princip inte i något i denna bransch och vår oförmåga ligger mycket i att vi tror det och att vi numera inte jämför oss med andra brandmän och brandkårer internationellt. Vi jämförs av chefer och administratörer nationellt och mot andra yrkeskategorier i Sverige och där fokus ligger på lika, inte mer, inte annorlunda även om det vi gör, våra arbetsuppgifter i sak och dess risker, har en helt annan verklighet. Den verklighet vi delar med bröder och systrar internationellt. I Sverige blir vi då en särgrupp och sådana kan inte, får inte och är inte politiskt korrekt att uppmärksamma. Hur många gånger har jag inte hört just det och jag kan namnge, men kommer inte göra det, höga tjänstemän och politiker som rakt ut sagt och säger just det. ”-Vi vågar inte för vad skall xx säga?” Vi har inte heller som nation de resurser som krävs för att kanske vara först eller bäst men snälla, snälla; de resurser vi har måste väl då prioriteras till rätt saker och nog är det väl lite begärt att vara mer öppen för vad man gör och gjort internationellt och ta hem russinen i den kakan och anpassa dem för Sverige? Måste vi uppfinna hjulen själva och måste vårt kommunala självstyre skapa gränser och fostra egna projekt som i mycket syftar till att bevara en och annan lokal chefs namn till eftervärlden istället för att stärka hela den svenska räddningstjänsten. Slöseri av knappa resurser och ett gigantiskt tecken på o-styre centralt. Tycker jag och oavsett tyckande så vet jag, att det som skett i Chicago, kan ske i Sverige och är det först då, dags att vakna? Jag är orolig och djupt orolig över vissa företrädares negligeranden som göms i vackra ord och långa utlägg som i sak inte säger eller visar något och rent konkret inte betyder något. Det är i handling man kan bevisa och den handlingen är just det som skrämmer och oroar mig så…

Var försiktiga och tänk till före och kom ihåg att alla och envar är sitt eget skyddsombud och inget eller inga tjänar på att den som skall rädda och hjälpa skadar sig och absolut inte den drabbade. Er egen säkerhet är alltid i första hand och för att överhuvudtaget kunna göra något.
”Hjälten” finns i vardagen och på film men inte i tjänsten där är det teamet som gäller. Oavsett om man jobbar i Chicago eller i Malmö. Hade´