Försvarsmakten tar bort snö från Malmö bangård och det är väl bra det men samtidigt tur att inte fler behöver den hjälpen. Försvarsmakten finns ju knappt längre och inte heller civilförsvaret. Något hände 1986 och som vi fortfarande inte rustat oss för. 1986 beslutade nämligen riksdagen att även ansvaret för hemskydd skulle föras över på kommunerna. Civilförsvarsförbundet fick i uppdrag att rekrytera och utbilda 30 000 hemskyddsombud, allt på frivillig basis. Lokala civilförsvarsföreningar bildades i många kommuner, starkt understödda av länsstyrelser och kommunala förvaltningar. 1991 introducerades en ny hemskyddsutbildning som även exporterades bl.a. till Baltikum. 1992 nåddes målet 30 000 hemskyddsombud. Samtidigt fortsatte den stora omvandlingen av totalförsvaret till följd av det kalla krigets slut och kommunismens fall. 1995 trädde en ny lag om civilt försvar i kraft och ansvaret för hemskyddet överfördes på kommunerna. 1996 blev, till följd av ansvarsöverföringen och ekonomiska nedskärningar i kommunerna, hemskyddet mer och mer en papperskonstruktion. 2002 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt krishanteringssystem med kommunerna som samordningsansvariga för krishanteringen på lokal nivå. Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, lades ner och istället inrättades KBM, Krisberedskapsmyndigheten. De var en svensk statlig förvaltningsmyndighet för frågor om samhällets säkerhet när det gäller krishantering och civilt försvar. Myndigheten sorterade under Försvarsdepartementet. Från 1 januari 2009 ersattes den av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Där är vi nu. Än så länge måste man lägga till och är vi på rätt väg eller finns den någon väg? Någon tanke överhuvudtaget som är generell, övergripande, strategisk, normsättande och framförallt som tillser att vi får hjälp om vi behöver den?
Hur och har kommunerna förvaltat detta antyder jag i texten ovan och tittar man internationellt blir man förvånad och tittar de på oss, blir de chockade. Allt ytterst består egentligen av den räddningstjänst ”man” också rustar ned. Nu. Alltså kommunerna. Är det klokt det här och vad anser MSB, regering/riksdag eller om jag formulerar om; när ska de reagera? Troligen försent och det har passerats för några, är nära på andra håll och händer det något stort eller större på de flesta ställen. Sverige har en av världens minsta räddningstjänster och inget eller lite stöd. Så är det bara och man gapar och tror vi ljuger, de internationella kamraterna.
Landet lagom och nånannaismen har bitit sig i tummen, kissat i brallorna och väntar nu på kylan,(som kommer), om ni frågar mig, och jag avslutar idag med en länk från begravningen av en av de förolyckade brandmännen i Chicago. http://www.fireengineering.com/index/articles/display.articles.fire-engineering.incidents.2010.12.stringer-funeral.html
Jo, det är skillnad i uppskattning och ett helt annat tänk internationellt och framförallt i USA. BRF har kondolerat och är representerat via våra fackliga kamrater i USA och Kanada. En av dem syns kort i denna länk och i en videosnutt och läs gärna kommentarer och annat relaterat och ni förstår lite av ”kulturskillnaderna”: http://www.chicagobreakingnews.com/2010/12/funeral-today-for-1-of-2-fallen-firefighters.html?obref=obnetwork Känns lite som två ytterligheter, två världar och kanske lite i mitten vore bra…
Man är ju svenskt mittimellanlagom.
Kul däremot "är nytt", oftast, och i dessa sammanhang, och vår förrförres förbundsordförandes förra arbetsplats, brandstationen i Laholm är nu i om och tillbyggnadsfas. http://hallandsposten.se/nyheter/laholm/1.1071744-brandstation-byggs-i-partnerskap Synd tycker jag att man inte fick ihop ett ”blåljushus” men kul att de oavsett nu då går vidare och en intressant variant på hur. Hoppas de kommer ihåg att bygga bort cancerrisker och har med sig ”friska brandmän” tänket redan från början då det är billigt. De har de nog för det är duktigt folk i Laholm. Också. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar