Jag har inte berättat var jag personligen står när det gäller privatisering av vissa delar av den offentliga verksamheten som tex vård, omsorg, skydd och säkerhet, kort våra blåljusorganisationer. I veckans ”Uppdrag granskning” i SVT tog man upp ett antal fall från Falcks ambulans som handlade om undermålig utrustning, personliga misstag som glömt materiel och att inte ha, (haft tid), att kolla och fylla på utrustningen. Inget om fordon vad jag uppfattade men om så hade nog nog något som på bilden visats även om den är rysk.
Misstag sker i all verksamhet oavsett om det gäller stat/kommun/landsting myndigheter eller privata företag men har Falks medvetet och för att dölja detta inte åtgärdat eller låtit bli att rapportera det vidare? Hur mycket fel är det i felen och är Falks ensamma om detta eller visar reportaget egentligen en liten del av ett större problem? Hur ser det ut i andra privata ambulansorganisationer, hos landstingen själva, vad står i avtalet/en mellan aktörerna och visste eller vet nu upphandlarna att man gjort en blunder i upphandlingen och att dessa krav på återrapportering inte finns, man inte då heller kan kräva det, och principen; man får vad man betalar för, gäller?
Man kan, och ska naturligtvis, tycka vad man vill om Falck Ambulans och dess VD Sven Engqvist men jag tycker inte detta var rättvist och mådde lite illa över hur han blev behandlad och konfronterad då han omöjligen kan eller ens ska kommentera många av de påståenden som lades fram. Att bara gälla Falks. Så är det inte och tro mig, jag vet, och rätt ska vara rätt. Jag har fått min guldklocka och har 30 års erfarenhet från ambulansverksamheten, är ambulanssjuksköterska i botten och jobbade de sista åren i så kallad ”ledande ställning” och känner väl till problemen, oron med en eventuell privatisering, och har ”räknat mot och jämförts” flera gånger mot organisationer som tex Falks. Jag har senare även jobbat som konsult i flera ”privata organisationer”, alltså för den andra sidan, där både mina fördomar bekräftades och slogs i spillror men även en del intressanta lärdomar införskaffades. Sensmoralen är som vanligt att ett mynt alltid har två sidor och de måste man förstå. Framförallt vid en upphandling.
Problemet ligger alltså egentligen inte i själva privatiseringen tycker jag utan det är flera allvarliga systemfel tillsammans med min käpphäst, dåligt ledarskap/chefskap, som leder till problem. Först och främst måste man konstatera att den offentliga upphandlingen i många delar är uselt gjorda och de som arbetar med dem oftast inte vet vad de egentigen skall köpa. De är förhoppningsvis vana och har rutiner för inköp av varor och tjänster inom vårdsektorn, men inte alltid det heller, och här köper man ett system. En länk till en kedja som ofta hänger ihop på de mest underliga sätt där år av samverkansvärk internt/extrent inte alltid syns. Direkt. Om inte chefen/ledningen har mål i munnen och vågar visa och förstår vad han/hon/de skall visa och inte själva räknar på samma sätt som den eventuella entreprenören så vinner alltid, alltid entreprenören. De/den ansvarige kanske inte ens vill göra det utan har bättre personliga tjänster internt, efter ett entreprenörsövertagande, med övervakning av avtalet etc och utan krånglig personal och annat elände men med samma eller bättre lön mm. Alltså egna motiv för karriären..så, billigast vinner är knappast en bra princip att gå efter. Bara, om än det är en viktig parameter att vara kostnadseffektiv oavsett offentlig eller privat. Faktiskt.
När väl ett företag har anlitats så blir det alltför ofta, nästan alltid, en situation där parterna avsäger sig sitt eget ansvar och skyller på varandra, ett mycket effektivt sätt att bemöta kritik på och hur såg det ut i debattprogrammet och vad säger SJ om Banverket och nu Trafikverket och omvänt? Vidare och först, och innan kritiken har man skrivit tilläggsavtal och redan från start, nästan alltid klargjort vad som stod i avtalet, egentligen, och justerat det pris som lades från början. Varje diskussion och förändring sen följs också av eller direkt i, en ekonomisk dito. ”-Visst vi kan leverera alla avvikelser men i avtalet står bara att vi skall…så om ni betalar våra extra kostnader för..” sa kanske Sven, egentligen, mellan raderna i reportaget. Vad vet jag, men om det var det han menade förstår jag honom. Faktiskt.
Falks har/hade räknat på ett upphandlingsunderlag där vissa delar är tvingande andra är reglerade på annat sätt som tex schemaplanering, (läs arbetsmiljön för personalen), och det redovisar de för beställaren och får frågor om vid ”köpet”. Landstinget/upphandlaren/beställaren vet alltså vad som levereras och HUR personalen arbetar och som det nämndes här, i för långa skift och med för hög belastning per/medarbetare, men, HAR accepterat det.
Har man inte förstått det har chefen/ledningen för den förutvarande organisationen inte gjort sitt jobb och så var på ledare/chef igen …
Den stora förändringen som krävs för att vi ska få behålla kvalitativa offentliga tjänster även i framtiden är en betydligt hårdare linje från det offentligas sida när man väl vet vad man vill köpa och lägga ut. Egentligen. Man måste ställa högre krav, förbättra tillsynen på alla plan och framför allt se till att ha bra avtal så att man enkelt kan bryta samarbetet om verksamheten missköts och då också ha en återgångsklausul eller åtminstone en plan för hur det praktiskt skulle kunna genomföras. Det är inte lätt att avbryta ett avtal om man själv saknar förutsättningar att göra lika bra eller bättre och inte är uppdaterad på vad som är bättre. Situationen idag är oacceptabel och liknar det som ibland heter ”leka affär” och av många, många fler anledningar en denna lilla introduktion anger och belyser.
Jag antar jag får anledning att återkomma i ämnet men just nu vet man inte riktigt vad man håller på med och varför och det finns oerhört mycket att tycka och anföra i detta. Också, att det är fel att peka ut Falks som ansvariga för allt elände när det är huvudmannen, dvs landstingen som ansvarar, och faktiskt ”bara” får va de betalar för. Är jag orolig för räddningstjänstens del? Nä, inte ett dugg och jag tycker om utmaningar och konkurrens och BRF får väl i så fall "hjälpa" någon rädningschef på traven, vara sig han/hon vill eller inte, för vi har den kompetensen och vi är inte blyga..Så..Grattis liksom och ha en trevlig fredagsmys på er. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar