Alla media idag berör det som kan vara Sveriges första terrorattack. I den här formen. Är jag förvånad och bör vi vara det? Nej för varför skulle vi vara skonade, för att vi bor i Sverige och har haft ett folkhem? Fråga nummer två är om vi är beredda och här tänker jag bara tänka och inte svara mig själv för som ni vet anser jag inte ens vi är kapabla i vissa kommuner att ta hand om det lagstiftade grundskyddet och jag lämnar frågan. Så länge för..
Pappa Byråkrat, alltså jag själv, läste en intressant artikel i:
http://www.tjugofyra7.se/msb/Avdelningar/Nyhet/Curlingsamhallet/ om att ”Med frihet följer ansvar”. Torkel Schlegel, chef för MSBs rättsenhet, ger juristens syn på den enskildes ansvar. ”-Vi måste ta konsekvenserna av våra egna val – vi har ansvar. Frihet och ansvar är så starkt bundna till varandra att jag skulle säga att det är näst intill samma sak, eller åtminstone två sidor av samma mynt.”
Författaren och samhällsdebattören Åsa Moberg Boije hade invändningar. ”– Jag har inte varit medveten om att den fria viljan är grunden till hela statsskicket, det är bara det att vi har ingen fri vilja. Nu förstår jag äntligen varför ingenting fungerar. Felet är att vi lagt ansvaret på individen.” Åsa Moberg Boije hävdar att vi inte är någonting i oss själva utan det viktiga är hur vi fungerar tillsammans. Grundfelet i samhällsorganisationen är att man låtsas att den består av fria individer.
Människor tar så mycket ansvar som de förmår. När de inte gör det är det för att de inte har förmågan. Läs den meningen igen och tänk på vad det egentligen står och konsekvenserna i och om det skulle stämma? Jag inte bara tror det utan är övertygad om att den stämmer och här finns hela grundfelet i varför det är fel, riktigt fel, att tro att man kan förlita sig på och tro man kan luta sig tillbaka och lägga ansvaret på viktiga, livsviktiga samhällsfunktioner, på den enskilde. Utan stöd och varierat stöd beroende på olika behov. Sen måste det göras först och få verka och utvärderas INNAN man brandskattar annat. Som tex. den operativa räddningstjänsten. Praktisk erfarenhet och evidens slår alltid administrativa tänkta planverk då erfarenhet och utvärdering sker från verklighetens facit.
Robert Ekman, MSB, framhåller kunskapsaspekten och att man inte kan begära att individen ska ha de kunskaper som krävs för att kunna ta ansvar i ett komplext samhälle och Jan Schyllander, MSB, är inne på samma linje. Ska större ansvar läggas på individen krävs en stor folkbildningsinsats. ”– Att det offentliga vill lägga över ansvaret på individen är antagligen för att spara pengar, vilket jag inte tror att man gör. Människor är väldigt olika och det är bara titta på olycksstatistiken för att se vilka som behöver ”curlas”.” Jag känner inte Robert och Jan på MSB men önskade att jag gjorde för klokt ”gubbar”, klokt, och jag hade inte kunnat skriva det bättre själv och ett slags ”Déjà vu”, (redan sett), infinner sig. Igen och jag vill minnas att precis detta sa jag och skrev BRF i sin inlaga inför den nya lagen. Alltså LSO:n.
(Jodå jag har den kvar och kan också bevisa mitt påstående.)
Déjà vu:
• Allt som händer omkring en människa blir för mycket för hjärnan, och minnessystemen kan för ett ögonblick inte hänga med. När minnet sedan kommer ikapp känns det som om man tidigare varit med om det som händer.
• Déjà vu är en förmåga i hjärnan vi inte kan använda annars; det är hjärnans sätt att logiskt förutse vad som bör eller kan hända.
• Hjärnan sänder två signaler efter varandra som leder till att man tror att det har hänt två gånger som leder till att man tror att det hänt tidigare.
• Hjärnan stängs av under ett par mikrodels sekunder för att sedan slås på igen. Detta leder till att hjärnan kommer ihåg det som hände innan den stängdes av och uppfattar sedan det som händer efteråt. Eftersom detta händer så fort "händer" samma sak i verkligheten genom hela förloppet.
En mer religiös tanke är att drömmar berättar vad som ska hända i framtiden. När man får en déjà vu-känsla är det händelserna man har drömt om som inträffar och rent psykologiskt talar man om ”flashback”.
Staffan Moberg Boije, jurist på Försäkringsförbundet tog chansen till en partsinlaga och relaterade till tsunamin; ”-Försäkringsbolagen blev mer eller mindre utkastade och fick inte ta sitt ansvar, vilket de hade klarat mycket bättre än staten”, och kräver egentligen ett eget inlägg för troligen, har han rätt. Där och då och vad har hänt sen?
Sen är sen och nu är nu och nu ska Pappa Byråkrat räkna ut var eluttagen och lysknapparna ska sitta och varför i den nya utbyggnaden hemmavid. Stor inblandning av störande element, inte sådana som finns på väggen, snart, utan familjen kan jag räkna med, eller in, också. Känns som en lagom söndagssysselsättning och det övergripande målet är att sen, slippa skarvsladdar. Att hustrun och jag har olika syn på nödvändigheter och att ”barnen” är på hennes sida är en liten besvärande faktor som kanske kan uppvägas med mitt tekniskt-manliga-veto-ala´ ”-det går inte”, men vi får se. Eller jag. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar